av Eva Edberg

När jag var barn berättade min mamma mycket om farbror Carl, som var riksdagsman och bodde hos hennes familj när han var i Stockholm för att delta i riksdagsarbetet. Jag hittade också lite bilder och tidningsurklipp i mina föräldrars efterlämnade saker. När jag började släktforska tänkte jag att det skulle vara intressant att få veta vad farbror Carl hade uträttat.

Carl Johansson föddes 1856 i Sjunkamossa, en by i Rya församling strax söder om Örkelljunga. Han föds som nummer två i en barnaskara på 9 barn, men blev den äldste eftersom den första sonen dog i späd ålder redan innan Carl föddes. Föräldrarna var Åbobönder och Carl utbildar sig till snickare, arbetar ett tag i bygden, men flyttar så småningom via Kvidinge till Helsingborg.

Där träffar han Johanna Torstensson från Skaftarp i Kågeröds församling, de gifter sig och får 10 barn varav två dör i späd ålder. Carl blir fackligt aktiv och går med i socialdemokratiska partiet där han gör karriär.  Han blir ordförande i Helsingborgs stadsfullmäktige och riksdagsman.

Min morfar Magnus, en yngre bror till Karl, avancerar från målare till målarmästare och skaffar sig en målerifirma. I och med att han blir egen företagare röstar han på högerpartiet. Han flyttar med sin familj till Stockholm 1907. När storebror Carl bor hos Magnus under riksdagen, blir det alltid politiska diskussioner vid middagen, eftersom de har så olika ståndpunkter. De samlas dock efter maten och spelar priffe enligt min mamma, för hon får stå bakom sin far och titta på.

Jag besökte Riksdagens bibliotek på Storkyrkobrinken för att läsa om Carl och om möjligt se vad han hade uträttat i riksdagsarbetet för sin stad. Där fann jag en bild och lite data om honom och hans tid som riksdagsman. Han har tillsammans med sina riksdagskolleger lämnat in ett antal motioner men bara en egen, den om utökning av skånska kavalleriregementets musikkår.

De flesta av Karls barn stannar i Skåne. Farbror Carl tar också hand om några av sina barnbarn när det trasslar till sig för en son. Familjen verkar vara mycket släktkär. De tre ogifta döttrarna bor tillsammans hela livet. Johanna bor kvar på Gasverksgatan i Helsingborg när Carl dör 1940. Där bor hon till sin egen död 1947. Hon hälsade dock på hos sina döttrar i Hittarp. Den äldsta, Astrid, är den som håller kontakten med sina kusiner.

När jag i slutet av 1960-talet dansar folkdans och syr mig en folkdräkt från Norra Åsbo härad, dvs efter morfars hembygd, får jag en högtidsklut, som Astrid hade ärvt från en ogift mosters brudkista. Eftersom hon inte har gift sig själv, så ger hon den till mig.

För att tacka henne personligen, hälsar min man och jag på henne och de andra två damerna under en cykeltur i Skåne 1975. De bor kvar i Hittarp alldeles utanför Helsingborg.  Astrid är då nyss fyllda 80 år.

I somras när jag besökte Donationskyrkogården i Helsingborg för att leta upp farbror Karls grav, upptäckte jag att i hans familjegrav ligger förutom hans fru de tre ogifta döttrarna, två andra döttrar och deras makar, en son med fru och ett barnbarn.  Gravstenen rests av Helsingborgs allmänna bageriförening där Carl var kontorsföreståndare. Familjen bodde också i en lägenhet ägd av Bageriföreningen enligt Mantalslängd 1941.

Här finns mer intressanta trådar att följa. Nästa besök i Skåne får bli på kommunarkivet i Helsingborg och ett besök i rådhuset för att själv beskåda tavlan.

av Eva Edberg

Jag har alltid undrat hur min farfar var. Eftersom han dog i spanska sjukan 1918 på min pappas 5-årsdag, och farmor dog när jag var 3,5 år, så har de historier jag fått av pappa främst kommit från farmor. Min farfar hette Knut Robert Edberg och var metallarbetare till yrket. Min pappa kallade honom svärdsfejare för han gjorde bland annat utsmyckningar på svärd och svärdsskidor. Robert var över 180 cm lång, hade cendrefärgat hår och blå ögon.

Robert Edberg föds 1886 som utomäktenskaplig son till pigan Anna Charlotta Svensson när hon är 36 år och en ej namngiven fader. Anna beslutar sig för att behålla sitt barn och har turen att få stanna hos sin arbetsgivare med barnet. De flyttar med sin arbetsgivare till lite olika adresser i Klara församling. Anna flyttar så småningom till Grevgatan på Östermalm, eftersom hon hade fått arbete som piga på Schröders bageri. När Robert är 4 år gifter Anna sig med gasverksarbetaren Johan August Edberg och både hon och sonen byter till styvfaderns efternamn.

Robert börjar i Hedvig Eleonora skola 1893 på Linnégatan där han går i 8 år. Hans betyg visar att han är duktig i skolan. Hans styvfar dör 1899 och Anna och Robert blir ensamma igen. Eftersom det inte finns några pengar att bekosta en utbildning, så börjar Robert som finmetallarbetare. Han arbetar på flera olika firmor bland annat en som tillverkar svärd och sablar. Även från sina arbetsgivare får han fina vitsord.

För att få in lite extra med pengar jobbar Robert som scenarbetare på teatern på kvällarna där han träffar Elin, min farmor, som jobbar som påkläderska på samma ställe. Hon är 11 år äldre än Robert, men där tänds gnistor och det resulterar i att Robert blir pappa vid 20 års ålder. Eftersom de båda arbetar dubbelt och han har sin mor att ta hänsyn till, lämnar de bort sonen till en fostermor på Runmarö i Stockholms skärgård. De besöker sonen varje söndag i fyra års tid. Resan dit tar 6 timmar och hem lika lång tid.

Anna får livmoderskräfta och tas så småningom in på fattigvårdsinrättningen Grubbens sjukavdelning, där hon avlider 1908. Först när hon har dött flyttar Robert ihop med Elin. De gifter sig 1910 och tar då hem sonen. Detta visar hans lojalitet till sin mamma, som hade satsat så mycket för att han skulle få ett bra hem.

Familjen flyttar till Kungsholmen där de får ett par tvillingpojkar 1913. Robert är fackligt aktiv och lämnar bidrag till arbetslösa organiserade kolleger. Han är socialdemokrat och prenumererar på tidningen Brand, vilket framgår av hans kassabok från de åren.

När första världskriget bryter ut 1914 blir det ont om mat. Robert är då med och startar en kolonistugeförening i Stora mossen och bygger sin kolonistuga där. De odlar inte bara grönsaker, frukt och bär för egen del utan lyckas även sälja en del. Alla produkterna forslas på spårvagn hem till Valhallavägen dit familjen hat flyttat.

Robert har skaffat en segelbåt tillsammans med Elins svåger och en annan vän. Båten har de liggande ute på Runmarö. Det blir en hel del segling under sommaren därute. Familjen fortsätter också att umgås med sonens fostermor.

Det är några fina år hela familjen får tillsammans innan pandemin slår till. Robert är en arbetsmyra och när sjukdomen slår till fortsätter han att arbeta. Spanska sjukan var dock inget att leka med och den ändar hans liv 1918 endast 32 år gammal. Han begravs på Norra kyrkogården, men i samband med att det byggs en ny väg tas graven bort med min fars och hans brors godkännande.

Robert gjorde en hel del metallarbeten för eget bruk. Jag har ett par fina ljusstakar som han har gjort och min syster en utsmyckad tavelram.

Ovanstående berättelse har jag huvudsakligen fått fram genom hörsägen från min far, föremål, betyg, anteckningsböcker, foton, samtal med min kusin, Rotemansarkivet och Stockholmskällan.