av Eva Edberg

Jag har alltid undrat hur min farfar var. Eftersom han dog i spanska sjukan 1918 på min pappas 5-årsdag, och farmor dog när jag var 3,5 år, så har de historier jag fått av pappa främst kommit från farmor. Min farfar hette Knut Robert Edberg och var metallarbetare till yrket. Min pappa kallade honom svärdsfejare för han gjorde bland annat utsmyckningar på svärd och svärdsskidor. Robert var över 180 cm lång, hade cendrefärgat hår och blå ögon.

Robert Edberg föds 1886 som utomäktenskaplig son till pigan Anna Charlotta Svensson när hon är 36 år och en ej namngiven fader. Anna beslutar sig för att behålla sitt barn och har turen att få stanna hos sin arbetsgivare med barnet. De flyttar med sin arbetsgivare till lite olika adresser i Klara församling. Anna flyttar så småningom till Grevgatan på Östermalm, eftersom hon hade fått arbete som piga på Schröders bageri. När Robert är 4 år gifter Anna sig med gasverksarbetaren Johan August Edberg och både hon och sonen byter till styvfaderns efternamn.

Robert börjar i Hedvig Eleonora skola 1893 på Linnégatan där han går i 8 år. Hans betyg visar att han är duktig i skolan. Hans styvfar dör 1899 och Anna och Robert blir ensamma igen. Eftersom det inte finns några pengar att bekosta en utbildning, så börjar Robert som finmetallarbetare. Han arbetar på flera olika firmor bland annat en som tillverkar svärd och sablar. Även från sina arbetsgivare får han fina vitsord.

För att få in lite extra med pengar jobbar Robert som scenarbetare på teatern på kvällarna där han träffar Elin, min farmor, som jobbar som påkläderska på samma ställe. Hon är 11 år äldre än Robert, men där tänds gnistor och det resulterar i att Robert blir pappa vid 20 års ålder. Eftersom de båda arbetar dubbelt och han har sin mor att ta hänsyn till, lämnar de bort sonen till en fostermor på Runmarö i Stockholms skärgård. De besöker sonen varje söndag i fyra års tid. Resan dit tar 6 timmar och hem lika lång tid.

Anna får livmoderskräfta och tas så småningom in på fattigvårdsinrättningen Grubbens sjukavdelning, där hon avlider 1908. Först när hon har dött flyttar Robert ihop med Elin. De gifter sig 1910 och tar då hem sonen. Detta visar hans lojalitet till sin mamma, som hade satsat så mycket för att han skulle få ett bra hem.

Familjen flyttar till Kungsholmen där de får ett par tvillingpojkar 1913. Robert är fackligt aktiv och lämnar bidrag till arbetslösa organiserade kolleger. Han är socialdemokrat och prenumererar på tidningen Brand, vilket framgår av hans kassabok från de åren.

När första världskriget bryter ut 1914 blir det ont om mat. Robert är då med och startar en kolonistugeförening i Stora mossen och bygger sin kolonistuga där. De odlar inte bara grönsaker, frukt och bär för egen del utan lyckas även sälja en del. Alla produkterna forslas på spårvagn hem till Valhallavägen dit familjen hat flyttat.

Robert har skaffat en segelbåt tillsammans med Elins svåger och en annan vän. Båten har de liggande ute på Runmarö. Det blir en hel del segling under sommaren därute. Familjen fortsätter också att umgås med sonens fostermor.

Det är några fina år hela familjen får tillsammans innan pandemin slår till. Robert är en arbetsmyra och när sjukdomen slår till fortsätter han att arbeta. Spanska sjukan var dock inget att leka med och den ändar hans liv 1918 endast 32 år gammal. Han begravs på Norra kyrkogården, men i samband med att det byggs en ny väg tas graven bort med min fars och hans brors godkännande.

Robert gjorde en hel del metallarbeten för eget bruk. Jag har ett par fina ljusstakar som han har gjort och min syster en utsmyckad tavelram.

Ovanstående berättelse har jag huvudsakligen fått fram genom hörsägen från min far, föremål, betyg, anteckningsböcker, foton, samtal med min kusin, Rotemansarkivet och Stockholmskällan.