av Elisabeth Haggård

Som flicka minns jag min gudmor, dvs min fars faster Hildur, som en lite udda ogift äldre dam med blåtonat kort ganska rakt hår med egenhändigt tillverkade keramiksmycken. Hon var med andra ord inte som de flesta äldre damer jag annars kom i kontakt med. Det var också mycket spännande att få komma till hennes ateljé högst upp i södra Kungstornet i Stockholm, där jag och min syster fick pröva på att dreja.

När jag började släktforska blev jag intresserad av hennes historia, som jag har fått fram via kyrkoböcker och hörsägen från mina släktingar (syskon, kusin och syssling). De har också bidragit med foton, artiklar i tidskrifter såsom Idun och Svenska hem från 30- och 40-talet. Sammanlagt har vi kunnat lokalisera och fotografera nästan 100 av hennes verk, men sökandet fortgår. Arbetet har lett till att museet i Mariestad vill inkludera några av hennes alster i en retrospektiv utställning våren 2014.

Hildur Ingeborg Haggård föddes på Sjöbergs säteri i Björnsäters socken utanför Mariestad den 12 januari 1885. Hon var yngsta dottern till godsägaren och riksdagsmannen Lars Johan Andersson och Matilda Jonsdotter. År 1905 flyttade familjen till Haggården i Leksbergs socken.

Hildur utbildades först vid Tekniska skolan och sedan på Högre Konstindustriella skolan i Stockholm som hon lämnade som keramiker 1911. Efter det studerade hon i Paris där hon 1914 var elev till Antoine Bourdelle, känd som August Rhodins långvarige medhjälpare. Hon gjorde studieresor till England och Frankrike 1913 och 1914, samt till Italien 1920-21, 1927, 1929, 1947 och 1952.

Under sin studietid vid Tekniska skolan blev hon bekant med Märta Ankarswärd-Grönvall och genom hennes kontakt anställdes hon på 1920- talet vid AB S:t Eriks Lervarufabriker i Uppsala. Här gjorde hon egna modeller, som hon dekorerade och lät bränna på fabriken. 1925 deltog hon tillsammans med Anna Petrus, Edvin Olers och Arthur Percy i en utställning i butiken Vackrare vardagsvara på Strandvägen i Stockholm. Tillsammans med Märta Ankarswärd-Grönvall ställde hon ut på Stockholmsutställningen 1930. Deras kärl var stämplade S:t Eriks, Uppsala. Modellerna hon tillverkade för S:t Eriks var tebordsbrickor, stora vaser och bålskålar. Hennes färgskala på fajanserna rörde sig från grått-svart-grönt till blått.

1936 började hon som konstnär vid Ekenäs glasbruk i Vetlanda. Troligtvis blev hon kvar till 1939, då hon efterträddes av Greta Runeberg-Tell, varefter hon startade sin egen verksamhet i Stockholm med ateljé och bostad högst upp i Södra Kungstornet på Kungsgatan.

Hennes verk i offentlig miljö finns i form av altarskåpet Bjurholms kyrka (1935), Predikstolen i Brastads kyrka (1938), samt fontänen ”Musslan” för rederiet Transatlantic i Göteborg (1942). Hildur Haggård signerade sina verk normalt med ”H.H.” eller ”HAGGÅRD”.  Hon avled den 29 december 1958 i Stockholm och ligger begravd i Lars Johan Anderssons familjegrav i Leksbergs kyrka, Mariestad.