Som släktforskare stöter man på olika stavningar av namn och även orter. Två exempel är Roberth och Robert samt Carl och Karl. Vilken stavning ska man använda? Det är ju inte alltid bäraren av namnet som ville att det skulle stavas si eller så, utan det är ju skrivarens uppfattning om hur det stavas som vi ser i dokumenten. Därför bör man fundera över vilken stavning av namn man ska använda. Det finns inga allmänt accepterade regler, utan den enskilde forskaren måste hitta en metod som är praktiskt användbar och som genomförs konsekvent i all forskning.

Vissa släktforskare menar att man ska använda namnet som anges i födelse- och dopboken, medan andra hävdar att man ska använda namnet som anges i husförhörslängderna, eftersom det avspeglar det vardagliga tilltalet.

På Gotland var det vanligt att man i födelseböckerna för fadern ersatte efternamnet med gårdsnamnet t ex Stefan Persson på gården Eimunds i Roma församling heter Stefan Eimunds och Lars Andersson på gården Busarve heter Lars Busarve. I Dalarna skriver man gårdsnamnet före förnamnet, Busk Erik Eriksson eller Annika Gustaf Andersson från Busk- respektive Annikagården. I Dalarna är det också vanligare än i andra delar av landet att efternamnet slutar på s, t.ex. Bengts, Ols, Pers, vilket är en genitivform, så i stället för Bengtsson eller Bengtsdotter heter personen Bengts.

Läs mer i kompendiet Släktforskning – Hitta dina förfäder!