Min farfars mor Anna föddes 1846 i Södra Möinge, Billeberga församling i Svalövs kommun. Hon var dotter till en avskedad artillerist.
Södra Möinge ligger i församlingsgränsen mellan Billeberga och Saxtorp. Så när familjen senare flyttar till en annan fastighet i Södra Möinge, inte särskilt långt ifrån den bostad de flyttar ifrån, så byter de plötsligt församling och registreras i flyttlängden.
Vid 18 års ålder flyttar hon till Lund, och arbetar som piga, hon flyttar fem gånger inom Lund mellan 1868-1883 tills hon slutligen bosätter sig i kvarteret Myntet mellan Bantorget och Stortorget, där hon tillbringar resten av sitt liv.
Vid 24 års ålder gifter hon sig med Magnus Otto Sjöström, som var gjuteriarbetare. Han arbetar sedan på ett bryggeri och avslutar sin arbetskarriär som bryggare.
Under sin levnadstid får hon 8 barn. Ett barn dör tragisk nog vid 3 månaders ålder av kronisk inflammation i magen och tarmarna samt akut dubbel luftrörsinflammation. Hon tar dessutom hand om 2 fosterbarn.
En av sönerna emigrerar till USA tidigt 1900-tal, kommer hem efter något år för att sedan åka tillbaka till USA för gott. En annan son flyttar till Tyskland vid ungefär samma tidpunkt men återkommer efter ett år.
Anna dör 73 år gammal av åderförkalkning i hjärtats kranskärl och kronisk bronkit. Hon levde 15 år längre än sin make.
Min farfars morfar ”Erik Perssa ve Brattjen” (Erik Persson i Brattjärn, Lövånger socken) skrev dagbok, en för varje år från 1847 till sin död 1881. Därefter skrev hans hustru Sara Fredrika och hennes söner ända fram 1891.
Pappas kusin Viktor har tolkat texten och renskrivit boken och jag har fått en kopia som jag vårdar ömt.
Året 1881 skriver de bland annat följande, texten lätt modifierad:
Januari stadig vinter och snö nästan var dag. Februari mycket kall och mars april kallt till den tionde, men då blev det tö.
Erik Persson i Brattjern dog den 16 april i en ålder av 59 år 2 månader och 22 dagar. Sörjd och saknad af Hustru och 4 barn Svärmor och 7 syskon. Han hade med sin Hustru Sara Fredrika Holmqvist levat tillsamman i 33 och ett halft år. Hvi hade Graföllet den 14 Mai.
Trävärks förtjänst är 188 K. och 27 öre och tjörförtjänst 3 K.. Den 19 April blef det kalt och sto så till 8de Mai. Den 18 var det lite snö i skogen den 25 börd vi så. Såd slut den 4 juni. Såd korn 4 tunnor 4 skel. Såd Hafre 3 skel. Satt potatis 3 tunner.
Den 5 kom litet ring men sen har det varit tårka i flera vekor. Hvi börd Slå den 18 juli. Först då kom ring och Synes mycket illa om gräs af den torka som varit. De slog på Kåränge, Lilänge, Feboröning, Febo gärda, Rott, Svedi mora, Flytsjön, Flytsjö Myra och Gårdsjärdan och fick totalt 72 skrindor.
Slagit slut den 31 Augusti Men det har varit mycket dåligt tårväder så vi ha måste lada alt vårt hö mycket rått och natten emellan den 17 de och 18 föll ett mycket häfttit ring så det blev lika som en stor vårflod.
Hvi börd Skära den 1ta September. Skurit slut den 12 Men natten emellan 3je å 4de var det mycket Kalt och mellan 5te å 6te lika så. Så att det blef ett svagt år. Det var så grönt och då frös det till Mest halm.
Gammal åker gaf 2 rök och 19 snes, Feboda halm gav 43 snes, nylan hemma gav 47 snes och hafre 22 snes totalt 4 rök och 11 snes.
Ladat slut af korn den 24. Den 19 september börd vi taup Potatis taup slut den 28. Fått Potatis 18 tunner.
Den 28 oktober kom första snön. 18 November var August till Brölops åt C. G. Nordin och Emma Andersson
Erik Eriksson i Daglösten Dog den 6te November 1881 i en ålder af 82 år.
Fått af logan 22 tunner och 5 skel säd (efter tröskningen).
Av detta kan vi utläsa att 1881 i Brattjärn började man så först 25 maj, att sommaren var torr och det blev lite hö. Natten mellan 17 och 18 augusti föll ett mycket häftigt regn som en stor vårflod. Säden blev mest till halm och 28 oktober kom första snön. Havre, korn och potatis var det man odlade. Tre tunnor sättpotatis gav 6 gånger i skörd. Man gallrar också i skogen och får en viss förtjänst av detta.
Både rök och snes är namn på sädesskylar av olika storlek. Säden och potatisen mäts i tunnor och skel.
Erik och Sara Fredrikas dotter Margareta Gustava Eriksdotter föddes 1848 i Brattjärn, Lövånger. Hon gifte sig den 8 november 1877 och flyttade till sin make i Holmsvattnet, Skellefteå, men fick inte sitt första barn förrän i februari 1879. Det dröjde ytterligare två år innan nästa barn föddes, min farfar, Johan Hjalmar Andersson, född den 6 februari 1881.
Margareta Gustava levde resten av sitt liv i Holmsvattnet och fick 6 barn. De hade det nog ganska gott ställt eftersom de hade ett stort hemman.
Jag vet inte om det finns något kort av Margareta Gustava, men jag har hittat en bild från Holmsvattnet som visar den Västerbottensgård där Margareta Guastava troligtvis bodde.
Gustafva Lundin föds 1838 i Sundborn i Dalarna som oäkta dotter till pigan Anna Greta Lundin. Modern, mormor och morfar bodde på Spadarvet, den gård som sedermera blev känd genom Carl Larssons konstnärsskap. Morfadern arbetade som dagkarl på gården. Familjen hade flyttat runt, men kom ursprungligen från Gustafs socken utanför Borlänge.
Anna Greta blev gravid när hon arbetade som piga på bergsmansgården Heden utanför Falun. Fadern till Gustafva antas vara gårdens unge son, som sedan blev en välbeställd bergsman. Anna Greta skickas hem till Sundborn där barnet föds. Anna Greta får ytterligare två oäkta barn, en dotter och en son. Båda dog unga. Brodern omkom i Falu gruva 1872. Prästen skrev i dödboken: ”wådligen omkommen genom ett fall i Falu Grufva, på 170 famnar, orsakad af fotfästets lossnande”. Han var säkerligen inte den ende som gick detta öde till mötes. Dock hann han vara dopvittne till Gustafvas första barn.
Vid 19 års ålder lämnar Gustafva hemmet och flyttar till Svärdsjö för att tjäna som piga. 1860 är hon piga hos en banktjänsteman i Falun och år 1863 gifter hon sig med skomakaren Bror Oskar Boberg från Runtuna socken i Sörmland.
I början av 1880-talet bor Gustafva och Bror Oskar i kvarteret Slaggen i Falun där Bror Oskar har sitt skomakeri och tre skomakargesäller hos sig. Bror Oskar står som ägare till gården som låg på Hantverkargatan i kvarteret Slaggen. Enligt en äldre släkting var det en faluröd timrad gård med en fin svart port med järnhandtag. Kvarteret Slaggen låg på den ”gruvliga sidan” om ån i Falun, den andra sidan kallades den ”ljuvliga sidan”. Kvarteret var ett hantverkarkvarter, här fanns också tryckeri, korgmakeri och smedja. Hela kvarteret är numera rivet.
Gustafva och Bror Oskar får sex barn. De båda äldsta, en son och en dotter födda på 1860-talet var då redan döda, pojken genom smittkoppor och flickan genom elakartad halsinfektion. 1881 finns barnen Emma Gustafva född 1867, Karl Oskar Nikolaus född 1870, Selma Amalia född 1873 och Ester Elisabeth född 1879 i hemmet. Gustafva och Bror Oskar förlorar även Emma Gustafva när hon är 11 år i en difteriepidemi. 1884 flyttar familjen från Slaggen till området Gamla Herrgården, som är en av Faluns äldsta delar, omnämnt redan på 1300-talet. Idag finns här byggnader från 1500-talet och framåt.
Gustava med Ester och Malin
Gustafva får ett långt liv och får se sina döttrar ”bra” gifta, Amalia (Malin) med hälsovårdskommissaren i Falun och Ester med ägaren till en bergsmansgård strax utanför Falun. Nog ser hon lite stolt ut på fotot. Sonen utvandrar till Amerika. Gustafva dör 1918 och är då 80 år gammal. Hon är min farmors mor och Ester är min farmor.
1881 bor i Arboga stad 3833 personer, den äldsta är 94 år gammal. Arboga Tidning börjar ges ut den 17/6 och kommer ut varje helgfri fredag eftermiddag. Sommaren var regnig och man fick betala mycket för smultronen, de kostade 1 krona och 50 öre kannan – ”Kostar det något så smakar det något” står det i tidningen. När det sedan är dags för höstmarknad i början av september var potatisskörden försenad och en tunna potatis kostade 5 kronor. Hade man råd kunde man köpa goda mjölkkor för 115 kronor styck. I december annonseras om Liljeholmens stearinljus, engelsk porter, vackert finnsmör och dito istersmult, Ålandsströmming och färsk saltsjöfisk.
I november härjade en mässlingsepidemi hos småbarnen men i slutet av december är den i avtagande. Nya telefonlinjer dras i staden, bl.a. till Arboga Mekaniska Verkstad, handlare Öhrströms kontor och till järnvägen.
Skeppargränd 6
Detta år var säkert ett arbetsamt år för skräddare Anders Lundqvist, han är 39 år gammal och änkling sedan fem år, hustrun Anna avled 1876 i tuberkulos och de tre sönerna är nu 8, 10 och 12 år gamla. När barnen är färdiga med sin skolgång hoppas han säkert att någon av dem ska bli skräddare och ta över skrädderiet på Skeppargränd 6 som han startade 1875. Han är en skicklig yrkesman och förra året var den taxerade inkomsten 900 kronor och kanske går det bättre i år.
Men det är inte bara arbete för Anders. Han är engagerad i Arboga Skarpskyttekår och är en duktig skytt. I september hölls Skarpskyttarnas Allmänna Tävlingsskjutning i Stockholm och Anders tog en bronsmedalj och fick en revolver i pris. Under hösten blir han också omvald som vice kompanichef i kåren. I augusti var det riksdagsmannaval och Anders var med och röstade.
Johan Henrik Johansson föddes i en liten by uppe i Lappland, närmar bestämt drygt 7 mil söder om nuvarande staden Kiruna. Byn heter Vittangi och är betydligt äldre än Kiruna, som började befolkas först i slutet av 1800-talet. Vittangi grundades redan 1674.
Vittangi anses vara en av de kallaste orterna på vintern, och en av de varmaste på sommaren. Detta beror troligtvis på att byn ligger mellan en liten insjö och Torneälven. Det är inget ovanligt att temperaturen på vintern sjunker ner under minus 40 grader C.
I denna lilla by föddes Johan Henrik Johansson den 28:e september 1844. Föräldrarna var Johan Nilsson och Britta Johanna Johansdotter. Även dessa båda födda och uppvuxna i Vittangi. Familjen fick förutom Johan Henrik ytterligare 9 barn.
Johan Henrik gifte sig den 23:e april 1868, med Greta Vilhelmina Persdotter, även hon uppvuxen i Vittangi. Han bodde hela sitt liv i Vittangi. Han hjälpte länge sin far på gården, men 1881 har han flyttat hemifrån och står som backstugusittare. Han var under de följande åren dagsarbetare.
Johan Henrik och Greta Vilhelmina skulle under sitt äktenskap få 10 barn. Den första föddes 1869 och den sista 1886, 5 flickor och 5 pojkar. Som i många hem under 1800-talet så var medellivslängden kort, 3 barn dog före 3 års ålder. Den vanligaste dödsorsaken var lungproblem. 1879 föddes en pojke vid namn Oskar, som sedermera blev min morfar.
Året 1881 den 21: a mars föds en av flickorna som döps till Eva Karolina. Eva fick tyvärr ett kort liv på jorden hon dog redan den 5:e oktober samma år i lunginflammation. Som tidigare sagt var det ett tufft klimat på vintern i Vittangi. Medeltemperaturen i februari 1985 var -27,2 C, vilket är svenskt rekord vad gäller vintermedeltemperatur för en månad.
Drömmen för många backstugusittare var givetvis en egen gård, ett hemman som man själv brukade och kunde försörja familjen på. Denna dröm förverkligades i början av 1900 talet. Johan startade bygget, men några år in på nya seklet togs det över av sonen Oskar. Ett hemman bildades och sonen Oskar blev hemmansägare (se bild nedan på huset). Johan bodde kvar på hemmanet som så kallad födorådstagare.
Oskars hemman
Sonen Oskar gifte sig med Greta Johanna Andersson den 4/10 1909. Oskar och Greta fick 9 barn, 5 döttrar och 4 söner. Fyra av barnen dog innan 10 års ålder.
Oskar blev, förutom hemmansägare också en av få i Vittangi som kunde läsa och tala svenska första årtionden på 1900 talet. Oskar fick hjälpa många Vittangibor med översättning från svenska till finska och vice versa vad gällde officiella handlingar. Han var också en mycket troende person, som varje söndag hela sitt liv besökte Vittangi kyrka. Vid hemkomst läste han alltid bibeln för dem som ville lyssna på bibeltexter, oftast var ingen intresserad så han fortsatte läsningen för sig själv.
Platsen som bebyggdes i Vittangi kallades för Mäkitalo, vilket också blev Oskars familjs efternamn fram till mitten av 1930 talet. Ordet Mäkitalo betyder i svensk översättning ungefär ”huset på backen”.
Fadern Johan Henrik Johansson dog den 23:e april 1923 av ålderssvaghet, och begravdes redan 29:e april samma år. Sonen Oskar levde till 1955.
På bilden nedan ser vi från höger bakre raden, Johan Henrik själv och sonen Oskar. På den nedre raden följer barnen till Oskar och hustrun Greta Johanna. Barnen heter Sylvia 7 år, Carl 1 år, Anna 2 år och Johan 9 år. Kortet taget 1919.
8 juli 1840 föds Jonas i Tallberg, Vännäs församling, Västerbottens län. Jonas är barn till nybyggaren Jon Olofsson, född 1802 och hans hustru Sofia Ulrica Olofsdotter född 1806. Dopet sker den 13 juli och vittnen är bonden Eric Nilsson och hans hustru i Jemteböle, drängen Olof Ericsson i Jemteböle och pigan Maja Greta Ericsdotter i Wännäs, alla i Vännäs församling.
Familjen bor kvar i Tallberg till år 1842 då de flyttar till Sterkesmark som ligger alldeles i närheten. I september 1851 avlider Jonas far. Familjen bor kvar i Sterkesmark. 1857 gifter Sofia Ulrica om sig före detta soldaten Fredrik Nilsson Lustig och flyttar till Åbo i Umeå landsförsamling. Fyra av barnen bor kvar på gården ett halvår innan de flyttar till mamman och hennes nya man. Jonas kommer att arbeta som dräng hos sin styvfar.
Tre år senare flyttar Jonas till Kåddis, Umeå landsförsamling där han börjar arbeta som dräng hos bonden Håkan Henriksson och senare hos bonden Carl Håkansson.
År 1863 under tiden hos Carl Håkansson gifter sig Jonas med Maria Magdalena Nilsdotter också född 1840 och flyttar till Baggböle, Umeå landsförsamling. Där antar han efternamnet Strömberg och börjar arbeta som sågdräng vid sågverket.
I familjen föds sju barn mellan 1863 och 1875 varav två stycken dör i mycket späd ålder.
Karta över Kåddis med omgivningar
1878-07-12 föds sonen Johannes som sedan blir min morfar. 1879 flyttar familjen tillbaka till Kåddis och ett nybygge. Jonas och Maria Magdalena börjar bruka jorden och sliter hårt för att den nya familjen ska få det så bra som möjligt.
Nybyggarna erbjöds skattefrihet mellan 15 och 30 år, befrielse från utskrivning till soldater och tillgång till mark för hus, foder och dessutom åker. Man fick fiska och i viss mån bedriva jakt. Skyldigheterna man hade var bland annat att odla och bygga hus. När de skattefria åren var över bedömde man nybyggets bärighet och skatten fastställdes.
År 1881 föds sonen Karl som blir familjen sista barn.
Jonas avlider 1901 och efterlämnar förutom Maria Magdalena sju barn. Enligt bouppteckningen efter Jonas är hemmanet taxerat till 8.800 kr och boets behållning var 6.435 kr. Jonas började med två tomma händer och slitet på nybygget tillsammans med Maria Magdalena och barnen har gett resultat. Maria Magdalena bor kvar på gården och avlider 1920.
Industrialiseringen tog ordentlig fart under 1800-talet. I Norrland blev den ofta kopplad till skogen eller gruvorna. Den här historien berättar om en kvinna och hennes två mäns öden vid Husums sågverk.
Först lite om sågens tidiga historia.
Den första sågen i Husum startade redan 1787 högre upp utmed Husån nära nuvarande Husbyn och man körde i liten skala med tre sågarmar. 1846 köpte James Dickson & Co, en firma i Göteborg, sågverket. Man byggde ett nytt verk med tolv sågramar 1853 ca 300 meter ner utefter Husån. Arbetarbostäderna flyttades ner från den gamla sågplatsen och nya byggdes till på Sågbacken nära den nya sågen.
Husums vattendrivna såg med tolv armar
Företaget köpte upp hemman utmed både Husån och Gideälven för att förse sågen med timmer. Dessa flottades på Husån direkt till sågen, men från Gideälven först ut till Östersjön, sedan norrut till Husåns mynning och uppströms Husån. Detta var tidskrävande för stockarna brötade sig och fastnade utmed stränderna. Det kunde ta 9 år från byn som låg mest uppströms nedför Husån till Husön. Man fick så småningom sluta med flottningen på Husån, för den kom i konflikt med vattenförsörjningen av sågen. Man levererade sina sågade brädor huvudsakligen till England, som hade något av en byggboom.
Nu till våra huvudpersoner.
Anna Britta föds den 29 augusti 1847 i Bredvik i Nordmalings socken, som dotter till en torpare. Anna Brita bor kvar hemma till 1865 då hon flyttar till Husums sågverk i Grundsunda socken för att gifta sig.
Johan Olofsson i sin tur är nio år äldre än Anna Brita. Han är son till en strandfiskare och torpare i Utås i Grundsunda socken. Han tar arbete som dräng i Husum, men börjar ganska snart att arbeta på sågverket vid den nybyggda dammen i Husum.
Dammen byggd på 1850-talet
Hur dessa två har träffats är svårt att begripa, för han har bara varit i Utås och Önska norr om Husum, och aldrig lämnat församlingen Grundsunda och hon har hittills hållit sig i Bredvik i Nordmaling, och hennes bröder är yngre och flyttar till Husum efter henne.
I alla fall gifter de sig 5 november 1865 och deras dotter Anna Katarina föds året därpå. Tyvärr är inte Johan av starkt virke för han dör av en inflammation i magen, kanske en sprucken blindtarm, endast 30 år gammal.
Husön som brann 1887
Anna Brita står nu ensam med en liten dotter, men hittar snart en ny karl. Det torde inte ha varit så svårt efter som hon var en ung änka och det var fullt med sågverksarbetande ungkarlar omkring henne. Hon träffar Jonas Nygren bördig från Trehörningssjö i Västernorrlands län, som arbetar vid sågverket. Kanske känner hon honom sedan tidigare. Hon blir gravid och de gifter sig den 18 maj 1870. Han flyttar in hos henne två dagar senare och 4 juli föds sonen Jonas Adolf. De får sedan sonen Erik Valfrid och dottern Edla Kristina.
Nu är vi framme vid 1881. Familjen består då av två söner och två döttrar samt Jonas och Anna Brita. Anna Brita är dessutom gravid med sitt yngsta barn, Jenny, som föds i juni 1882. De bor i arbetarbostäderna på Sågbacken.
1875 sålde James Dickson & Co sågverket och hemmanen till Gideå & Husums AB med affärsmannen Olof Wijk, som fortsatte driften på samma sätt. En ny ångdriven såg byggdes 1878-1879, , som blev en av Sveriges största ångdrivna sågar vid den här tiden. Arbetarbostäderna låg kvar på samma ställe.
Husums ångsåg
Midsommarafton 1887 blåser det en kraftig nordlig vind som antänder kolmilorna strax nedanför den gamla sågplatsen vid dammen. Elden blåser med vinden och antänder arbetarbarackerna 300 meter söderut nere på Husön. Totalt 14 stora baracker brann ner och 65 familjer blev hemlösa. Det var nog ett svårt slag för familjen, som blev utan bostad ett tag. Man byggde upp bostäderna igen troligen på bolagets bekostnad. Tyvärr finns inga bilder kvar av dessa nya bostäder, som är borta sedan länge.
Äldsta dottern Anna Katarina gifter sig 1885 med sågverksarbetaren Mikael August Nordlund, som råkar vara fyrmänning med Anna Katarina. Båda härstammar från sockenapotekaren Mikael Molin (1728-1777) i Mo i Nordmalings socken. De får ett antal barn bland annat Annie Elisabet Nordlund, som gifter sig med en skogsarbetare vid Gimo bruk i Uppland. Dessa två är min makes farmor och farfar.
Mo & Domsjö tar över företaget i två steg 1903 och 1909. 1909 brinner hela sågverket ner. Mo & Domsjö börjar bygga en sulfatfabrik på Rågön, en ö alldeles utanför samhället.
Husums ångsåg efter branden 1909
Sonen Erik dör av difteri. Sonen Jonas Adolf gifter sig och flyttar till eget boende i Husum. Lillflickan Jenny dör av lungsot. Så miljön i dessa arbetarbostäder med en lång och får man förmoda fuktig vinter var nog inte något vidare. Maken Jonas Nygren dör 1895 i magkräfta. Man kan undra hur kosthållet är då båda Anna Britas män dör av magåkommor.
Kvar är nu Anna Brita och hennes dotter Edla, som dessutom fått en son Rinaldo 1899. Edla gifter sig med Rinaldo far nio år senare får ytterligare en son och flyttar.
Anna Brita, fick alltså totalt fem barn med sina två män. Två av barnen dör unga och hon överlever båda sina män med många år. De tre återstående barnen gifter sig alla, bor kvar i Husum och får sammanlagt 21 barn. Även om hon bor ensam har hon alltså alla sina kära i närheten. Hon dör i februari 1913.
Många av barnbarnen kommer att arbeta på Husums sulfatfabrik bland annat Edlas son Rinaldo.
Nu är det dags att dra till Uppland och åren runt 1881. Den här historien skildrar livet för skattebonden Johan Tunon född 1846 i Tuna socken i Uppland.
Gården Myssinge får hans föräldrar i brudgåva av Johans morfar. Den omfattar 1/3 mantal. Johans far Jan-Erik Mattsson, är rusthållare och kyrkvärd. Här växer Johan upp och får sju syskon under de närmaste nitton åren, varav tre dör i späd ålder. Brodern Anders flyttar tidigt hemifrån till sin mosters hem i Klev i Alunda socken och lär sig bokhållaryrket av hennes make häradskrivaren Johan Åkerlund. De yngre bröderna är små, så Johan får stanna hemma och hjälpa till på gården ända till 1877, då brodern Gustaf fyllt 15 år.
Åkerlund och hans fru har flyttat till Söderby nr 2 i Alunda. Åkerlund dör 1876, så Johans moster behöver hjälp med gården eftersom hon är barnlös. Nu får Johan ett tillfälle att lämna hemmet. Han jobbar som arrendator för sin moster från 1877. Efter några år där blir Johan bra sugen på att skaffa en egen gård och det är hög tid att skaffa familj. Johan byter efternamn samtidigt som sina bröder. De tar namnet Tunon som är bildat av deras födelsesocken Tuna.
Skattebonden Johan Tunon i Fresta
Nu kommer vi till året 1881. I granngården i Söderby bor Mathilda Margareta Ersdotter. Hon är dotter till storbonden Erik Ersson, som är av en tolvmannasläkt. Johan börjar uppvakta Mathilda, som är 27 år och mer än giftasvuxen. Han vet att hon har fallandesjukan dvs. epilepsi, för han har själv sett när hon fick ett anfall. Hon är en vänlig själ och de börjar umgås alltmer. De förlovar sig och börjar rusta för bröllop.
Erik Ersson ska stå för kalaset, men Johan vill att det ska bli riktigt lyckat. Det är ju två mäktiga Olandssbönders barn som gifter sig med varandra. Han ber nog sin mor och moster om hjälp att sy sin bröllopsstass. Kanske frågar han sin far om han kan ta ner fiolen från väggen. Han vill nog ha både brudvals och fyrpolska, och många släktingar och vänner från både hans och Mathildas sida ska bjudas in. Han ser verkligen fram emot detta kalas. Erik Ersson har dessutom lovat dem en gård i Fresta som bröllopsgåva.
Han är mycket nöjd med sitt val. Efter de stora täckdikningarna av Olandsån de senaste 20 åren, har nya ängsmarker frilagts och jorden både i Söderby och Fresta är kalkrik och ger bra skördar. Alunda ligger nära landsvägen från Uppsala och Östhammar. Det betyder att han får bra avsättning för det gården producerar inne i Uppsala. Vattentillgången är bra med både Foghammar- och Kilbyåarna. Olandsån är en viktig farled, med förbindelse både med Österbybruk och Dannemora inåt landet och oset ligger ut mot Bottenhavet. Det är en ständig trafik på Olandsån, där man forslar järnet från gruvorna ut till havet. Även den vägen får man avsättning för gårdens överskott.
Fresta ligger på lagom avstånd från Tildas familj och tillräckligt nära för att de kan hjälpas åt med skörd och barnpassning. Det är ju inte alltför långt till Johans mor och far och bröderna heller. Kanske sjunger de nyförlovade den populära Alundavisa. Den skrevs av Arvid August Afzelius några år tidigare, och blev en riktig slagdänga..
Gossen min bor i Alunda by, A-lo A-lunda, A-lun-da-lej!
Ögon har han blå som himlens klara sky, A-lun-da-lun-da A-lo.
Johan gifter sig 24:e mars 1883 med Tilda, som hon kallas, och flyttar till gården Fresta nr 1 i grannbyn. Den gården ägs av Tildas far och de får tar över den. Nu har Johan blivit skattebonde. Han fortsätter dessutom att hjälpa sin moster Inga med hennes marker i Söderby ända tills hon dör 1922 nästan 96 år gammal.
Väckelserörelsen, som kom till Olandsbygden i slutet av 1870-talet, påverkar så småningom Johan och hans fru. De blir missionsförbundare. Det framgår också av att man fördröjer dopet för några av barnen och andra döps inte alls. Dessutom vill inte Tilda kyrktagas efter sina barnsbörder.
Tilda föder 6 barn trots sin epilepsi, men sjukdomen tar hennes liv 1913. Johan skriver över gården på äldste sonen Gustaf. Han får någon magsjukdom och åker in till Akademiska sjukhuset i Uppsala, där han avlider den 28 juli 1932. Han blev 86 år gammal. Gustafs son Bengt tog över gården efter sin far. Han bor där än idag med sin dotter och dotterdotter.
I min forskning har jag konstaterat att Mathilda och Johan var fem-männingar. Det var vanligt att man gifte in sig i närliggande gårdar. Därför står många gånger i kyrkböckerna i samband med vigsel att parterna inte är släkt med varandra.
Johan är min makes morfars far. Även hans morfar, Johans som, gifte sig med en fem-männing.
Min makes styvmors farfar, kolarsonen Jonas Fredrik Andersson, föddes 1849 i byn Isaksfäbodarna utanför Robersfors i Bygdeå församling, Västerbotten. Han var arbetare och dagakarl och senare arrendator.
Bruket i Robertsfors anlades 1758 vid Rickleån av John Jennings och Robert Finlay. Bruket gav namn till samhället och var ett självförsörjande järnbruk. Det var det största bruket i den västerbottniska bruksindustrin. Redan 1783 fanns här såväl masugn som stångjärnshammare (en äldre typ av smideshammare ofta vattendriven) och manufaktursmedja. Vid sidan av järnhanteringen drevs från 1798 sågverksrörelse, där ca 100 personer jobbade och dessutom drev man ett jordbruk, för matförsörjning av brukets innevånare.
Järnbruket nådde sin höjdpunkt 1860-talet, men avvecklades på 1890-talet. Under den nye ägaren Seth Kempe ombildades bruket till Robertsfors AB och en ny epok inleddes och mycket moderniserades. Numera finns det ett Bruksmuseum i Robertsfors.
Smedjan i Robertsfors
Tillbaka till Jonas. Fadern hette Anders Jonsson, född 1807 i Robertsfors. Han arbetade som kolare och modern var kolardottern Anna Magdalena Nilsdotter, född 1819 från Johannelund i Robertsfors.
Förr i tiden gjorde man kolmilor för att få bränsle till alla Sveriges masugnar och smedjor. Järnindustrin var viktig och i vissa delar av landet kalhöggs de stora skogarna för att tillverka kol av veden. Att man tillverkade kolet på plats i skogen berodde på att det färdiga kolet är en sjundedel så tungt som veden och därför mycket lättare att transportera på slädar eller med häst. Idag gör man kolmilor för att bevara kunskapen om ett annars utdöende hantverk. Att göra en kolmila är både spännande och lärorikt.
Jonas Fredrik gifte sig 1874 med fältjägardottern Catarina Wärn, född 1854, från Robertsfors. 1874 flyttade de från Isaksfäbodarna till byn Aftonmoran, som också ligger utanför Robertsfors. De fick första barnet 1875, Ann-Sofie och sedan följde Johan Anders 1876 och Nils Fredrik 1879.
1881 bor alltså familjen utanför Robertsfors och Jonas är arbetare. Eftersom de inte bor inne vid bruket kan man tänka att han arbetar i jordbruket eller i skogen. Han verkar ha få tagit olika påhugg såsom dagakarl, dvs inget fast arbete. Det var nog inget lätt arbete med en lång, mörk och kall vinter i en liten by i Västerbotten och inkomsten var nog snarare i underkant än vice versa. Familjen utökas 1881 med sonen Olof Petrus, som avled 2 år senare. Dödsorsak saknas tyvärr.
De fick sedan 8 barn till. Det sista barnet föddes 1902, då var modern Catarina 48 år gammal. Jonas Fredrik dog i Burträsk 1910, endast 61 år gammal. Dödsorsak saknas.
Mitt namn är Karl Gustav Larsson. Jag är torpare. 41 år gammal. Jag bor med min familj i Pettersborg, ett torp under Sofielund. Förutom arbetet på mitt eget torp, gör jag dagsverken med mina oxar åt disponent Högstedt på säteriet. Själv äger jag, förutom oxarna, två kor, några kalvar, får och höns samt en sugga. Utkomsten är inte stor, men vi klarar oss.
Torpet är litet, vi måste tränga ihop oss. Förutom min hustru Stina och våra fem barn, hyser jag även änkan Ulla Maja Jonsdotter och hennes söner Per och Erik (15 och 14 år).
Våra barn, ja. De äldsta är mina flickor, Anna och Ida. De miste sin mor och jag min kära hustru, när hon bara var 31 år. Hon hostade lungorna ur sig! Anna, som nu är 12 år, är så lik henne med sitt tjocka bruna hår. Ida, 10 år, var bara 4 när modern dog. Hon minns henne knappt. Om bara Stina kunde vara lite snällare mot flickorna! De hjälper till i hushållet och med småpojkarna, så gott de kan. Men jag ser ibland att Ida har gråtit och att Anna har något mörkt i blicken.
Det är inte gott för en karl att stå ensam med två små barn. Jag var tvungen att hitta en ny hustru! Och jag fann Stina! Jag gick fram och tillbaka till Torp i Lid varenda lördagskväll hela sommaren! Hon var redan på tjocken, när hon kom till mig som ”piga”. Hon hade sin lille son med sig. Efter två månader, gick vi till prästen.
Till våren föddes Karl, och efter två år kom Ernst. Han hade just lärt sig gå, när vi flyttade hit. Pojkarna artar sig väl, och de är Stinas ögonstenar.
Våra fem barn, ja, de var sex ett tag. I mars föddes Johan. På Tomasdagen härförleden dog han ifrån oss! Lungsoten tog honom, trots kvinnfolkens omsorger. Stina, min hustru, är utom sig av sorg. Själv tar jag hans död med fattning. Men jag ber till Gud för min lille son.
Slutord:
Karl Gustav och Stina fick ytterligare två söner och två döttrar. Med de två yngsta barnen flyttade de senare till Björnlunda, där Karl Gustav avled 1921, 80 år gammal. Stina levde till 1938. Hon blev 90 år.
Svenska Släktakademien 