av Eva Edberg

För många år sedan när jag intervjuade min mamma om hennes släkt, så kunde hon namnge alla sina kusiner och deras barn med ett undantag nämligen en dövstum pojke som var kusinbarn till henne på hennes fars sida. Därför blev jag extra nyfiken på denna tremänning till mig.

Stig-Arne Emil Johansson föds 15 september 1918 i Bengtsfors som andre son till kassören Emil Johansson vid Sulfitfabriken i Bengtsfors. De bor i Sidan Södra. Stig Arne föds döv och förblir dövstum under hela sitt liv. Hans föräldrar kommer båda från Helsingborg, och trots att de fått en son, Gösta, redan 1913, har de inte gift sig förrän 1917 då också hans mor flyttat till Bengtsfors.

Stig-Arne får två syskon till, Torsten 1920 och Bojan 1922. Så långt ser ju allt ut som vanligt, men nu börjar det hända tråkiga saker. Lille Stig-Arne flyttar till sina farföräldrar i Helsingborg 1924. Det verkar som hans mor inte riktigt klarar av honom och hans extra behov på grund av sitt handicap. Hans äldre bror Gösta dör genom drunkning i sjön Lelången 1925. Hans mamma förklaras omyndig av Vedbo häradsrätt 15:e mars 1926 och äktenskapet mellan hans far och mor upphör enligt samma rätt två dagar senare. Hon är dock skriven på sin ex-makes adress till sin död många år senare. Efter en del letande i olika arkiv i Göteborgs landsarkiv konstaterar jag  att hon blivit   sinnessjuk strax efter yngsta barnets födelse och kommit till hospitalet i Kristinehamn där hon blev kvar resten av sitt liv.

Stig-Arnes pappa gifter om sig och redan i maj 1927 flyttar även Torsten och Bojan till Helsingborg. Torsten får också bo hos sin farfar och farmor. Bojan hamnar hos sin farbror Tage och hans fru, som har en jämnårig dotter dvs. kusin till Bojan.

Båda pojkarna växer alltså upp hos farfar och farmor. Stig-Arne bor dock stor del av året på Skånes skola för dövstumma i Lund, som var en internatskola. Han tillbringar dock alla lov hos sin farmor och farfar. I skolan lärde han sig teckenspråk, som på den tiden inte tecknade bokstäver utan bara hela ord. För övrigt stod vanliga ämnen också på schemat som svenska, matematik, kristendomskunskap osv.

Farfar Carl dör 1940, men enligt mantalslängden för 1941 bor pojkarna hos farmor Johanna Torstensson och tre ogifta fastrar. Stig-Arne står som pensionerad hemmason och Torsten har blivit bagarlärling.

När farmor Johanna dör i slutet av 1947, så flyttar Stig-Arne till Vänersborg. Han är då nästan 30 år och klarar sig ju inte själv. Hans fastrar arbetar alla tre och kan nog inte ta hand om honom. Han bor först i fastigheten Låckered 1:274 1948, men sedan flyttar han till Låckered 1:405. Det ligger på Lyckevägen 3 i Vänersborg. Han har där fått titeln diskare och det framgår att han är frikallad. Detta ett hem för dövstumma eller med andra handicap. Det blir en mycket kort tid.

År 1947 beslutade man att i statlig regi starta Mogårdshemmet i Doverstorp utanför Finnspång för vuxna döva och dövblinda med tillläggshandicap. Stig-Arne och ett antal andra personer flyttas dit från Vänersborg.  Det drevs av staten fram till 1967 då Östergötlands landsting tog över.

Vad fick då Stig Arne syssla med hela dagarna på Mogårdshemmet? Männen arbetade huvudsakligen med trädgårdsarbete eller annat utomhusarbete på den stora gården, som drev ett jordbruk. Kvinnorna höll på med vävning. Enligt Stig-Arnes brorsdotter Ann-Marie Hellman hade Stig-Arne bland annat hand om hönsen.

En ny förändring trädde i kraft 1886 i samband med att man beslutade att personer med olika former av handicap skulle integreras i samhället i så hög grad som möjligt. Det var då de boende fick flytta till ett gruppboende på Hårtorpsvägen 17B, där Stig Arne bor enligt 1990 års folkräkning. Han fick en modern och mycket trevlig lägenhet, som släktingarna besökte ibland.

Stig Arne dör 1992, nästan 74 år gammal, och ligger begravd på Risinge kyrkogård, som inte ligger särskilt långt från Finnspång i Östergötland. Han fick ju ett ganska bra liv trots den sorgliga familjesituationen och blev väl omhändertagen både av farföräldrar och samhället och hade kontakt med de släktingar han vuxit upp tillsammans med.