Av Håkan Vitestam

Under hela min uppväxt har frågan om vem min morfar egentligen är, varit oklar. Min mor dog hastigt i hjärtsjukdom när jag var knappt fyra år och min far visste inget – eller ville kanske inte berätta något? – om detta. Nån gång hörde jag någon påstå att han, min morfar, hade försvunnit till USA. Ingen visste vem han var. Och inget mer sas om den saken.

Det förblev ett mysterium i över femtio år. Tills jag började släktforska på riktigt. Detta är min berättelse om hur jag spårar upp min okände morfar.

Letandet.

Gå alltid till källorna fick jag lära mig på släktforskarkursen. Jag skaffade abonnemang på några databaser och satte igång. Och hittade ganska snabbt spännande uppgifter. I SCB:s avskrifter stod mycket riktigt ”fader okänd” men i riktiga kyrkoboken fanns där annan information. Här anges som fader ”Appelkvist, Erik Hugo, Fotograf. Född 24/1 1894 och bosatt i Jamestown, N.Y. USA”. Och på högerkanten av sidan; ”Faderskapet lagligen erkänt den 20 maj 1924”.

Jaha, det var ju tydligt. Varför hade ingen sett det tidigare? Har man vetat men inte velat prata om det? Eller tystades det ner?

Så jag börjar jaga denne Erik Hugo Appelkvist. Efter några sökningar hittar jag honom i födelseboken för Jönköpings församling, Tveta prosteri i Wexiö stift. Hans föräldrar är Carl Henrik Appelqvist och Ida Ottilia Stille. Familjen bor i Norra kvarteret 164 i Jönköping.

(Här är på plats för en liten parentes: Vid ytterligare forskning hittar jag på denna adress och ungefär samma tidpunkt även min mormors föräldrars (Birger Malkolm Lorentzon) namn och, lite överraskande, Carl Henric Appelqvists bror Frans. Är detta en tillfällighet? Eller lärde min mormors föräldrar och Appelqvistarna känna varandra där? Båda bor senare i livet nära varandra, Lorentzon i Forserum och Appelqvist i Tenhult. Bara några kilometer från varandra. Kan min mormor och Appelqvistpojken träffats i unga år?)

I morfars fotspår.

Erik Hugo Appelqvist växer upp i Tenhult utanför Jönköping, gör militärtjänst vid Smålands regemente som kulsprutesoldat och utbildar sig till fotograf. Mellan 1917-1923 flyttar han runt i Sverige och jobbar som fotografbiträde på olika fotostudios. Till Linköping och till Uppsala där han ska ha jobbat på Ateljé Larsson, en välrenommerad fotoateljé, och vidare till Västanfors och Landskrona dit han kommer 1919. I Landskrona driver han nu en egen fotostudio.

1923 flyttar han tillbaka till Tenhult och två år senare, november 1925, skrivs han in i obefintlighetsboken. Spåret kallnar.

(Dags för ännu en parentes: När Appelkvist bor i Landskrona träffar han Signe Cederholm som är lärare och de får en dotter tillsammans. Signe föder Sonja i maj 1921 så långt hemifrån som möjligt, i Boden, och hon blir fosterbarn hos en familj i Piteå. Han har alltså ett utomäktenskapligt barn innan min mor föds 1924.)

Följ ryktet.

Jag minns nu ryktet att han skulle emigrerat och jag funderar på adressen i New York i födelseboken. Så jag börjar söka på emigrantregistren. Snart hittar jag honom i en passagerarlista. Den 21 juni 1923 reser han med SS Oscar II från Köpenhamn. Han anger också samma adress som i födelseboken.
Min mor föddes 21 jan 1924. Räknar man baklänges nio månader är det mitten av april 1923. Alltså fanns det tid… Men var han då verkligen varse om att han skulle komma att bli pappa? Kan det vara så att min mormor uppgav honom som fader eftersom hon visste att han skulle försvinna?

(En parentes till: På den amerikanska adressen visar det sig att Erik Hugos farbror Frans, han som bodde i Norra kvarteret i Jönköping samtidigt som min mormors föräldrar, också bor. Frans med familj har emigrerat några år tidigare).

Jag letar och letar och hittar inget. Det går en tid och det enda som ständigt dyker upp är en blankett om naturalisering och namnbyte 1929. Det är ju bra i sig, tänker jag, men det står ju inget substantiellt. Jag tittar intensivt på den där blanketten och tänker, han byter ju namn till samma namn som han redan har. Jag fattar inte.Men så plötsligt trillar pengen ner! Han byter ju namn till Eric Hugo. Han släpper sitt efternamn och heter nu Hugo i efternamn istället. Kan det vara så enkelt?

Genombrott 1. Gör om, gör rätt.

Nu lossnar allt. När jag söker på hans ”nya” namn så hittar jag honom i flera US Census (befolkningsarkiv) och city directories. Han flyttar från New York till Buffalo och sedan till Schenectady. Han arbetar som retuschör och fotograf. Och han är gift med Signe Sederholm från Sverige och de har ett barn! Signe med dottern Sonja har också emigrerat och Signe och Eric gifter sig i New York i februari 1926. De har alltså haft kontakt med varandra genom alla år.

Men kände de till min mors existens? Och hade min mormor någon kontakt med dem?

Genombrott 2. Hittar en guldgruva – amerikanska lokaltidningar.

Jag hittar inget nytt. Några händelselösa forskningsmånader passerar. Men så plötsligt, en sen fredagkväll, ja, egentligen natt, när jag surfar på min iPad, gör jag nya upptäckter. Jag hamnar på Googles amerikanska tidningsarkiv. Det visar sig vara en guldgruva!

Nu hittar jag artiklar och annonser (idag skulle man kalla dem advertorials, en kombination av redaktionell text och reklam) om Eric Hugo. Under 20-, 30-, 40-talet annonserar han för sin fotostudio och porträttfotografering. Som välkänd porträttfotograf anlitas han för bröllop och skolavslutningar. Här finns nyhetsartiklar om sammanhang där Eric medverkar, till exempel handlar en artikel om när det brinner i hans studio. Han är en väletablerad samhällsmedborgare.

Ett glapp i tiden.

Jag måste haft en ofantlig tur just då. Google, som under många år scannat merparten av äldre amerikanska tidningar, har haft de tillgängliga och sökbara online. Men för några år sedan stoppade man sökbarheten. Istället var man tvungen att gå direkt till databasen (news.google.com/newpapers) och söka ”inifrån” på respektive tidning och sedan leta sig fram till en sida. Sökbarheten på text var alltså borta. Jag vet inte varför Google valt att göra så – kanske någon som läser detta kan hjälpa till? – men av en fantastisk slump hittade jag en tillfällig ”lucka i tiden”. Under några veckor matade jag ut allt intressant men sedan var det stopp. Just nu tilllåter Google inte att söka direkt i tidningarna.

Genombrott 3. Nya kontakter, nya släktingar.

Internet är fantastiskt för släktforskare! En dag hittar jag en hemsida (Mats Ohlin) som handlar om släkten Appelkvist. Mats skriver utförligt och lägger upp bilder från sin släkt. Jag kontaktar honom och berättar att vi troligen är släkt (sysslingar) och ber om mer ”kött på benen”. Jag får massor av foton, fakta och nya kontakter. Bland annat ytterligare en syssling som också är släktforskare. Mats träffade som barn många av Appelkvistarna och berättade, till exempel, att Eric Hugo, efter sin pensionering i slutet av 50-talet, var på besök i Sverige för att hälsa på gamla släkten.

Hade min morfars existens varit känd, och erkänd, så kanske vi kunde ha träffats? Jag var då 8-9 år.

Mats fotografier från då visar också att Erics dotter, som han fick 1921, ofta var och hälsade på i barndomshuset. Hans relation med Signe var officiell. Men visste man något om hans andra barn?

Barndomshuset i Tenhult var också ett bageri och trädgårdservering. Erics pappa Carl Henric var bagare och en av hans bröder tog över verksamheten och drev den in på 70-talet.

Avslutning. Eller fortsättning?

Så har min livslånga frågeställning äntligen fått ett svar. Tänk om ”sanningen” hade kommit fram tidigare? Allt fanns ju i källorna. Men den var alltför känslig och, för den tiden, omöjlig att bära. Jag har forskat vidare på Erics första dotter som bodde kvar i Schenectady tills hon dog 2010, blev lärare, gifte sig, fick barn och barnbarn. Jag har – inte ännu – tagit kontakt med dem. Jag är nog lite orolig för reaktionerna.

(Artikeln är också publicerad i publikationen Släkthistoriskt Forum nr 3/2017)