av Anki Garmstedt

Vi fick väl lära oss i skolan att Karl den tolftes krig drabbade landet hårt, nödmynt fick införas, den manliga befolkningen decimerades svårt och en mängd militärer från fotfolket till höga dignitärer hamnade i ryska fångläger.

Att bli krigsänka då var nog inte så lätt även om man hade det gott ställt. Nedan är ett klagobrev till kungen från en av mina anmödrar, Margareta Svinhufvud, många generationer bakåt. Originalet finns på KB i Stockholm.

Denna kopia har mörknat och texten har ljusnat, så mycket går inte längre att läsa. Det går ändå att, få en uppfattning om innehållet och om svårigheterna för familjen. Allt som står inom parentes är oläsbart eller svårtolkat.

Margareta bör ha varit rätt gammal vid denna tidpunkt. Hon dog 1712 i alla fall samma år som hennes man. Då levde endast 2 döttrar, av 6 barn. Hennes son Alexander Magnus var kapten för Orsa kompani och stupade också vid Poltava. Alexander var gift med Johanna Elisabeth Svinhuvud och deras son Carl Magnus är min anfader. Gården fick släkten inte behålla trots brevet. Däremot lämnade Margaretas man en förmögenhet, så det gick nog ingen nöd på de efterlevande.

Här följer min tolkning av brevet:

Inför aldernådigaste Kongl. Majestäts Nåds

Är jag fattiga ålderstigna och numera (å grefven) Forbes (gå) Enkia nödtvungen att framträda och i största underdånighet föredraga hurusom då igenom allmänna reduktionen, mina och min Salig mans Major Peter Forbes, endaste fasta egendom och gård, Eda benämndt belägen uti Lagga Socken och Långhundra härad, blef oss ifrånkiänd, och Kongl. Majst. Och Kronan tillägnad. Eders Kongl. Maist. vördaste i åminne, af synnerlig kongl. nåde och i anseende till den ansenl. kostnad å bemälte gård och cultiverande användt, allernådigaste förunna oss och våra efterkommande, de en evärdelig besittningsrätt, så att vi dervid och framgient skulle förblifva, så länge vi den tillbörligen häfdade, och alla deras (grenade) mera prestera kunde, hafvandes så väl min Salige käre Man, som jag med mina barn, uti underdånig förtröstan att en så hög och Kristlig Kongl. Försäkring och nåd tillgiva ej allenast och använt allt det lilla vi ägt, uppå mälda gård och oss vid magthållande utan hälst i desse svåre krigstider med yttersta och till oss nytta och bästa () bordt, till oss för ett år sedan efter min Salig Mans död () emot () Kongl. Försäkring uti mitt bedröfliga Enkiestånd, jag så godt som af ålder utmattad, tillika med min äldsta dotter, hvilken äfven den olyckan hänt, att hennes man, Capitarin under Grefven Lejonhufvuds regemente, Otto Adam Richter, som vid Poltava vardt fången, uti sitt fångenskap förnimmas vara genom döden afgången, och hennes bägge söner tillika med min andra dotterman jämvärre ännu i fångenskap sitta.

Vi blefvo aldeles () ifrån den gård som vi sådeles i nåder varit efterlåtit att bebo, och vi allt vårt goda () kostat på, medelst det () assesoren Johan Lilliemarch föregifven sig den hawfa tillbytt, och vara dess allodial frälse.

Ni allernådigaste Konung är min och mina fattiga barns () böön och ()

Det eders Kongl. Majst. I allernådigaste behiertand af vår nöd och det vi det svårsta med ofvannämnda gård utståldt och ansenligt det på använt()

Fäktes i nåder hugna och bibehälla mig ålderstigna Enkia och mina barn vid den besittningsrätt som oss nu gången är eftersom vi i () att erlägga alt hvad gården till utlagor och elljest står före () i underdånighet en nådig bönhörelse och i () förbeiforn

Margareta Svinhufvud