av Eva Edberg

Nu är det dags att dra till Uppland och åren runt 1881. Den här historien skildrar livet för skattebonden Johan Tunon född 1846 i Tuna socken i Uppland.

Gården Myssinge får hans föräldrar i brudgåva av Johans morfar. Den omfattar 1/3 mantal. Johans far Jan-Erik Mattsson, är rusthållare och kyrkvärd. Här växer Johan upp och får sju syskon under de närmaste nitton åren, varav tre dör i späd ålder. Brodern Anders flyttar tidigt hemifrån till sin mosters hem i Klev i Alunda socken och lär sig bokhållaryrket av hennes make häradskrivaren Johan Åkerlund. De yngre bröderna är små, så Johan får stanna hemma och hjälpa till på gården ända till 1877, då brodern Gustaf fyllt 15 år.

Åkerlund och hans fru har flyttat till Söderby nr 2 i Alunda. Åkerlund dör 1876, så Johans moster behöver hjälp med gården eftersom hon är barnlös. Nu får Johan ett tillfälle att lämna hemmet. Han jobbar som arrendator för sin moster från 1877. Efter några år där blir Johan bra sugen på att skaffa en egen gård och det är hög tid att skaffa familj. Johan byter efternamn samtidigt som sina bröder. De tar namnet Tunon som är bildat av deras födelsesocken Tuna.

Nu kommer vi till året 1881. I granngården i Söderby bor Mathilda Margareta Ersdotter. Hon är dotter till storbonden Erik Ersson, som är av en tolvmannasläkt. Johan börjar uppvakta Mathilda, som är 27 år och mer än giftasvuxen. Han vet att hon har fallandesjukan dvs. epilepsi, för han har själv sett när hon fick ett anfall. Hon är en vänlig själ och de börjar umgås alltmer. De förlovar sig och börjar rusta för bröllop.

Erik Ersson ska stå för kalaset, men Johan vill att det ska bli riktigt lyckat. Det är ju två mäktiga Olandssbönders barn som gifter sig med varandra. Han ber nog sin mor och moster om hjälp att sy sin bröllopsstass. Kanske frågar han sin far om han kan ta ner fiolen från väggen. Han vill nog ha både brudvals och fyrpolska, och många släktingar och vänner från både hans och Mathildas sida ska bjudas in. Han ser verkligen fram emot detta kalas. Erik Ersson har dessutom lovat dem en gård i Fresta som bröllopsgåva.

Han är mycket nöjd med sitt val. Efter de stora täckdikningarna av Olandsån de senaste 20 åren, har nya ängsmarker frilagts och jorden både i Söderby och Fresta är kalkrik och ger bra skördar. Alunda ligger nära landsvägen från Uppsala och Östhammar. Det betyder att han får bra avsättning för det gården producerar inne i Uppsala. Vattentillgången är bra med både Foghammar- och Kilbyåarna. Olandsån är en viktig farled, med förbindelse både med Österbybruk och Dannemora inåt landet och oset ligger ut mot Bottenhavet. Det är en ständig trafik på Olandsån, där man forslar järnet från gruvorna ut till havet. Även den vägen får man avsättning för gårdens överskott.

Fresta ligger på lagom avstånd från Tildas familj och tillräckligt nära för att de kan hjälpas åt med skörd och barnpassning. Det är ju inte alltför långt till Johans mor och far och bröderna heller. Kanske sjunger de nyförlovade den populära Alundavisa. Den skrevs av Arvid August Afzelius några år tidigare, och blev en riktig slagdänga..

Gossen min bor i Alunda by, A-lo A-lunda, A-lun-da-lej!

Ögon har han blå som himlens klara sky, A-lun-da-lun-da A-lo.

Johan gifter sig 24:e mars 1883 med Tilda, som hon kallas, och flyttar till gården Fresta nr 1 i grannbyn. Den gården ägs av Tildas far och de får tar över den. Nu har Johan blivit skattebonde. Han fortsätter dessutom att hjälpa sin moster Inga med hennes marker i Söderby ända tills hon dör 1922 nästan 96 år gammal.

Väckelserörelsen, som kom till Olandsbygden i slutet av 1870-talet, påverkar så småningom Johan och hans fru. De blir missionsförbundare. Det framgår också av att man fördröjer dopet för några av barnen och andra döps inte alls. Dessutom vill inte Tilda kyrktagas efter sina barnsbörder.

Tilda föder 6 barn trots sin epilepsi, men sjukdomen tar hennes liv 1913. Johan skriver över gården på äldste sonen Gustaf. Han får någon magsjukdom och åker in till Akademiska sjukhuset i Uppsala, där han avlider den 28 juli 1932. Han blev 86 år gammal. Gustafs son Bengt tog över gården efter sin far. Han bor där än idag med sin dotter och dotterdotter.

I min forskning har jag konstaterat att Mathilda och Johan var fem-männingar. Det var vanligt att man gifte in sig i närliggande gårdar. Därför står många gånger i kyrkböckerna i samband med vigsel att parterna inte är släkt med varandra.

Johan är min makes morfars far. Även hans morfar, Johans som, gifte sig med en fem-männing.