av Nina Tilander

När man släktforskar är önskan att hitta något spännande. Att någon har begått ett brott eller suttit på hospitalet är ju bingo ibland. Egentligen så är det väldigt tragiskt men här finns det dokument, foton och annat arkivmaterial att tillgå vilket är fantastiskt.

Jag höll på att bygga en gren på min mammas pappas sida. Häng med … Min morfars farfars fars brors sonsons dotter Edit!

Edit är född 1917 i Gottröra. Hon har en storebror Eskil och mamma deras dör tragiskt 1927 då de är 12 och 10 år. Pappa gifter om sig 2 år senare med moster Tyra och de får en lillebror 1931 Helmer. Ja jag vet Helmer blir både kusin och lillebror.

1935 bor Edit i Sollentuna med sin familj och nu träffar hon smeden Nils. Det är kring Nils denna berättelse uppehåller sig.

Nils är född i Täby 1911 in i en smedfamilj. Pappa hans är smedsmästare och han har 5 bröder och några systrar. Nils jobbar lite här och där som smed men håller sig i Sollentuna hos en äldre bror och i Stockholm. Nils tar anställning 1931 i Stockholm och bosätter sig på Östermalm.

Här träffar han hembiträdet Greta och tycke uppstår och ganska snart blir hon gravid. Greta bor på Norrmalm. Till jul 1931 föds deras dotter. Nils erkänner faderskapet i februari 1932 men tragiskt dör Greta i tarmvred några månader senare. De fick aldrig chansen att bilda familj. Dottern tas om hand av sin mormor och morfar och växer upp hos dem. Nils betalar dock underhåll för sin dotter.

Och 1935 träffar han min släkting Edit. Hon jobbar som sömmerska och de gifter sig 1937 i Sollentuna kyrka. De bosätter sig på Söder i Stockholm och köper bland annat möbler på kredit.

Men de får snart äktenskapsproblem då Nils har lite svårt att hålla i sina slantar. Dels har han underhållsbidrag att betala för sin dotter och så har de hyra och avbetalningar på möblerna men trots att de jobbar båda två heltid får de inte pengarna att räcka till. Nu har de varit gifta i ca 2 år och de har inte fått några barn.

Det jag hittade på Nils 1940 är att han gör inbrott, då ökar pulsen och jag blir ivrig för att hitta vad han ställt till med.,Jag letar i husförhörslängder och ser att han 1941 har suttit på Långholmen, åh spännande.

Snabbt byter jag fönster och dyker in på Centralfängelset på Långholmen. Det första jag ser är fotografirullar och skrollar snabbt ner för att besviket inse att de bra är släppta fram till 1940, Nils släpps ut 1941.

Då fick jag byta fokus. In i Polisunderrättelser och leta. Först i register för att hitta vart i denna, förlåt men underbara bok. Tjock och härlig och har ett språk som förblindar och alla dessa bilder på tjuvar och banditer samt internationellt efterlysta personer, fastnade på en fransk polis som varit på fel sida lagen aj aj.

I denna bok kan jag nu se vad Nils gjort. Jag visste bara att han gjort inbrott och nu även förskingring. Hm vad har han gjort denna Nils.

Det som framgick vara bara 1:a resan inbrott och stöld, förskingring och även förfalskning.Han fick straffarbete på Långholmen i 9 mån. Så i februari 1941 kryper han in på Långholmen och släpps i december lagom till jul.

Men här framgår det ju inte hur han gått till väga utan bara vad han gjort. Då får man besöka arkiven. (Nu var det pandemi) Fast jag tog den enkla vägen och mailade Stockholms stadsarkiv och helt enkelt begär ut Nils ”akt”. Mot en nätt summa pengar plingar det till i min inkorg och här ligger nu vad Nils gjort.

Öppnar hans akt och bland det första jag ser är ett fotografi av honom, wow det gjorde att jag blev extra glad. Nu har jag äntligen ett ansikte på Nils, smeden som gav min släkting Edit sådan huvudvärk.

Foto från hans fångakt taget 1941 vid frisläppandet. Vilket hår, här ser man varför hans syn är nedsatt.

Jag läste på kartotekskortet som skrevs då han anlände till Långholmen i februari, hans fullständiga namn och när han är född samt vart han jobbade innan han blev dömd i febr.uari 1941, att han är gift med Edit och vad hans föräldrar heter samt vilken ockupation de har.

Att han har en dotter utom äktenskapet. Men så har man även skrivit att Nils den senaste tiden sammanbott med en ung dam på söder samt att hustrun numera bor hos sina föräldrar i Sollentuna. Oj då de har helt enkelt separerat och han har flyttat in hos en ny kvinna, för det står att hemskillnad är uttagen i juni 1941.

Det avslöjas också att denna nya kvinna när hon besökt Nils i juli 1941 försökt smuggla in en tiokronorssedel, men att denne peng fråntogs honom. Så fröken finurlig blir avstängd från besök hos Nils.

Då förstår jag att de är ett par. På baksidan av kortet är alla hans syskon uppradade från äldsta brodern på 38 år till yngsta brodern på 15 år. Vid denna tidpunkt är 3 av bröderna smeder, vet att även en fjärde blir det framöver.

Sedan kommer själva domen. Jag citerar -Nils döms i februari 1941 av Stockholms Rådhusrätt för första resan å olika tider delvis medelst inbrott förövad stöld, uppsåtlig förskingring samt tre förfalskningsbrott till straffarbete. Vad blir hans straffarbete, jo snickare samt smed. Sedan följer hela berättelsen av hur han hamnade här.

Följande går att läsa.

” Gott intryck vid första bekantskapen. Vid direktörens mottagning var han generad och syntes nedstämd.  Brottorsak: TRÅKIGHETER!

Förnekar spritbegär, men arbetskamrater till honom uppger att han är rätt spritbegiven.

Nedsatt synförmåga sedan skolåldern. (syns på fotot ovan) Frikallad från värnpliktstjänst sedan han 1933 fått vänstra njuren bortopererad. Detta hade man ju velat veta mer om.

Önskar smidesarbete vilket han har sysslat med sedan sitt 16:e år.

Här står också att han i sitt 3:e år hade fallandesjuka/Epilepsi.

Att han mellan då han var 16–24 år var sjuklig.

Brottet/Gärningen

Nu till själva brotten: Enligt utslaget skall Nils erhållit förtroendet att under tiden augusti – oktober 1940 sköta sin chefs affärer. Han gjorde det så illa som helst. Då chefen återkom hade nämligen Nils förskingrat 709 kr och 99 öre av firmans medel.

Så till nästa brott. Då han var inneboende hos en servitris i ett hus på söder i Stockholm stal han från henne den 9:e december 1940 ett guldarmband värt 50 kr, den 13:e december en ring, värd 25 kr och den 14:e ett till guldarmband värt 50 kr. Den 20 december 1940 tog han från samma bostad en till servitrisens pappa adresserad postanvisning å 100 kr som han sedan falskeligt utkvitterade. Den 7 januari 1941 stal han från servitrisens pappa igen en premieobligation, värd 50 kr. Han stal också en postsparbanksbok från servitrisen och tog vid två tillfällen under januari 1941 ut sammanlagt 75 kr på boken. Även då hade han förfalskat kvittona. Ersättningsskyldig med sammanlagt 985 kr.”

Kan ni gissa vem denna servitris är? Jo den lilla finurliga damen som tänkte smuggla in en tiokronorssedel åt honom på Långholmen. Så servitrisen han stal från är Nils fästmö.

Sedan går de igenom Nils uppväxt i föräldrar hemmet. Att han genomgått folkskola samt konfirmation. Att han vid 15 års ålder fick plats som smides drängpojke i Östra Ryd och att efter knappt 1 år återvänder hem och börjar som smideslärling hos fadern.

1929 anställs han hos sin äldre bror som smidesarbetare i Sollentuna. Här arbetar han fram till hösten 1935 då han byter anställning till en smidesverkstad i Stockholm/Karlberg men blir bara kvar i 1 år för han får en ny anställning i Sollentuna. Det är här han skötte affärerna så ”illa som helst” och avskedas i nov 1940.

Han tjänade 100 kr i veckan 1940 innan han fick sluta vilket är ca 2800 kr idag. Sedan kommer de in på hans ekonomi. Att han alltid har haft svårt att handskas med pengar. Hans ekonomi har därför trots ganska goda inkomster undan för undan blivit sämre. Han har legat efter med underhållsbidraget till sitt utomäktenskap födda barn och har även dragits med avbetalningsskuld å möbler.

År 1937 ingick han äktenskap och hustrun har ända sedan äktenskapets ingående haft arbete med en lön på 35 kr i veckan. Hon var sömmerska.  Ändå har icke makarna kunnat klara av sina affärer, älskar det ordet, att ha affärer med sin äkta hälft.

Sedan julen 1939 har oenigheter rått mellan honom och hustrun. Den 16 november 1940 flyttar han därför ifrån hustrun och det gemensamma hemmet och bosätter sig hos servitrisen Svea och hennes far. Nils lär ha för avsikt att ta ut skilsmässa.

Han gör gällande att hustrun icke vårdat sig om hemmet. Va då har han inte full markservice.?Han säger att hon också trätt i förbindelse med en annan man.

Nils omnämnes från olika håll som en duktig yrkesman. Han är snäll och hjälpsam och mycket barnkär. Godtrogen mot alla människor, ofta till skada för sig själv. Slarvig med sin ekonomi – kan inte sköta penningar.

Hans fästmö Svea har uppgivit att hon lärde känna Nils i augusti 1940 och sedan umgåtts med honom. Så han bodde fortfarande ihop med sin fru då han träffade Svea.

Hon trodde honom om allt gott men måste ändra sin uppfattning sedan hon funnit att han bestal både henne och hennes far. Men vänta, hon besöker ju honom i fängelset säkert flera gånger och tänker till och med begå brott genom att smuggla in pengar till honom, så, så illa tycker hon nog inte om honom.

Hans senaste arbetsgivare som han stal från säger bland annat angående Nils att han hört av dennes arbetskamrater att Nils vore rätt spritbegiven. Han lånar pengar av grannarna/arbetskamraterna här som han icke betalt.

Det verkar som han skulle vara en dubbelmänniska, om det inte är fel på förståndet. Nils är snäll i sig själv med vårdslös om sig och behöver nog tillsyn för att kunna sköta sig då han verkar ibland lite slö!

I maj 1941 kommer en bedömning av Nils.

Ingen anmärkning mot hans arbete eller uppförande under strafftiden. Av tillförordnad yrkesman E. Carlsson får han det vitsordet att han varit en av de bästa som varit i smedjan.

Vid sin frigivning i december 1941 erhöll Nils kontant 25:85 öre var jämte 88 kr översändes till fästmö Svea att senare tillställas honom. Inga inköp endast reparation er av kläder för 1,50. Bostad hos fästmön samt arbete hos sin äldre bror i Sollentuna.

Nu kommer det bästa, Nils gruffande över att han fick betala prenumerationen å idrottsbladet, som han påstod att icke fått under senaste kvartalet. Hans godkännande å räkningen finnes dock. Klart han måste klaga lite.

Jag tror dock denna fängelsedom lärde honom något, för efter detta håller han sig på mattan.

Skilsmässan

Jag blev ju lite nyfiken ändå på skilsmässan.

Han påstod ju att Edit ej vårdat hemmet och var sammanboende med en annan man, trots att de var gifta. Genom fängelseakten får jag bara Nils version, det finns ju som bekant två sidor av ett mynt.

Så nu beger jag mig faktiskt med tunnelbana in till Stadsarkivet på Kungsklippan.

Hänger lite på låset men det var inte mycket folk här och fick hjälp att hitta deras skilsmässohandlingar.

Jag får upp två stora böcker och ärligt talat har jag faktiskt aldrig letat i sådana böcker, men jag insåg snabbt hur enkelt det var, jag hade ju alla datum till hands.

Först slog jag i boken Hemskillnadsmål och där fick jag ett hänvisnings nr till boken om Familjerättsmål. Här fick jag en ny hänvisning till böckerna om Stockholmsrådhusrätt Familjerättsavdelningen.

Två nya stora böcker kom upp och jag fick slå och leta i dem. Här ser jag själva skilsmässan. Att de ansökt om hemskillnad den 16 juni. Sedan står det tyvärr inte mycket mer än att ett prästbevis på när Nils är född och vart han är skriven.

Rättens dåvarande ordförande, en Gullstrand, har i maj 1941 för pastor Carlberg utfärdat förordnande att företaga medling mellan makarna varande å förordnandet tecknat bevis av Carlberg att medling av honom företagits den 10 juni. Vad jag förstår dök de aldrig upp på utsatt dag. Rådhusrätten beviljar Edit förmånen av fri rättegång i målet mellan henne och Nils. En advokat tilldelas Edit en B Hedberg som kommer föra hennes talan i rätten. Står att rätten betalar advokat Hedbergs kostnader.

Så hittade jag utslaget av skilsmässodomen.

”På grund av djup varaktig söndring icke kunna fortsätta sammanlevnaden. Makarna gemensamt till Rätten ingivit ansökan om sammanlevnadens hävande”. Oj vilket språk.

Ja mer var det inte. Jag som hoppats på något ”smarrigt”.

Jag läser vidare i pappren.

Här hänvisas till olika kapitel och balk som förbjuder dem att besöka varandra under hemskillnadstiden, för i så fall får de fängelse i en månad. Ja nu satt ju redan Nils i fängelse, så det var ju inte så svårt för dem att hålla det löftet. Edit berättigas att sitta kvar i hemmet tills skifte sker.

Sedan får de 3 månader på sig att skriva upp sina tillgångar och skulder. Deras skilsmässa gick förhållande vis snabbt då de inte hade några gemensamma barn.

Foto av Borgmästare Fant. Fotograf: Meyere de, Jan (1879-1950). Stockholms stadsmuseum

I april 1942 sammanträder rätten med borgmästare Fant, rådmannen Wilhelmsson och t.f assessorn Askergren i Rådhusrätten rörande deras skilsmässa.

De har även lämnat in en skrivelse att de ej kan komma överens om skifte i bodelningen och behöver en bodelningsman

Dom avkunnas och skilsmässan är klar samt att de får en amanuensen A.Lindencrona som hemskillnads man samt vara skiftesman vid bodelningen.

Så var deras äktenskap till ända.

Tyvärr hittade jag inget mer. Jag hade så gärna vilja läsa Edits sida av ”myntet”.

Den ”smaskiga” akten fanns inte. Jag fick upp en bunt med akter från samma år men deras diarienummer fanns inte med men där låg en del akter med olika redovisningar om varför folk skildes, dock ej på mina släktingar.

Vad hände Nils

Vad hände Nils sedan.

Jo han och fästmön Svea gifter sig 1942 bara en månad efter att skilsmässan från Edit gått igenom. De hade bråttom Nils och Svea.De bosätter sig på Kungsholmen och här bor de fram till att Svea går bort 1957. De får inga gemensamma barn.

1961 har han träffat en ny kvinna och de gifter sig. Det är en kvinna som faktiskt bor i samma trappuppgång, här behövdes ingen ”Tinder”!

1972 flyttar Nils och frun nr 3 ut till Farsta, fast jag kallar området för Hökarängen, då är han 61 år och 1974 dör även fru nr 3. Nils bor kvar i lägenheten i Hökarängen fram till sin död 1986, i början på sitt 75 år.

Edit min släkting hon får aldrig några barn men gifter om sig 1943 med en trädgårdsmästare och de bor på Söder. Hennes man dör 1991 och Edit somnar in bara 9 månader senare i juli 1992.

Jag har inte varit i kontakt med några av deras släktingar för att höra hur mycket de känner till av denna historia.

Fritt berättat av mig Nina Tilander efter dokument som jag sökt efter och även hittat på nätet.