av Kerstin Lindström

Min makes styvmors farfar, kolarsonen Jonas Fredrik Andersson, föddes 1849 i byn Isaksfäbodarna utanför Robersfors i Bygdeå församling, Västerbotten. Han var arbetare och dagakarl och senare arrendator.

Bruket i Robertsfors anlades 1758 vid Rickleån av John Jennings och Robert Finlay. Bruket gav namn till samhället och var ett självförsörjande järnbruk. Det var det största bruket i den västerbottniska bruksindustrin. Redan 1783 fanns här såväl masugn som stångjärnshammare (en äldre typ av smideshammare ofta vattendriven) och manufaktursmedja. Vid sidan av järnhanteringen drevs från 1798 sågverksrörelse, där ca 100 personer jobbade och dessutom drev man ett jordbruk, för matförsörjning av brukets innevånare.

Järnbruket nådde sin höjdpunkt 1860-talet, men avvecklades på 1890-talet. Under den nye ägaren Seth Kempe ombildades bruket till Robertsfors AB och en ny epok inleddes och mycket moderniserades. Numera finns det ett Bruksmuseum i Robertsfors.

Tillbaka till Jonas. Fadern hette Anders Jonsson, född 1807 i Robertsfors. Han arbetade som kolare och modern var kolardottern Anna Magdalena Nilsdotter, född 1819 från Johannelund i Robertsfors.

 Förr i tiden gjorde man kolmilor för att få bränsle till alla Sveriges masugnar och smedjor. Järnindustrin var viktig och i vissa delar av landet kalhöggs de stora skogarna för att tillverka kol av veden. Att man tillverkade kolet på plats i skogen berodde på att det färdiga kolet är en sjundedel så tungt som veden och därför mycket lättare att transportera på slädar eller med häst. Idag gör man kolmilor för att bevara kunskapen om ett annars utdöende hantverk. Att göra en kolmila är både spännande och lärorikt.

Jonas Fredrik gifte sig 1874 med fältjägardottern Catarina Wärn, född 1854, från Robertsfors. 1874 flyttade de från Isaksfäbodarna till byn Aftonmoran, som också ligger utanför Robertsfors. De fick första barnet 1875, Ann-Sofie och sedan följde Johan Anders 1876 och Nils Fredrik 1879.

1881 bor alltså familjen utanför Robertsfors och Jonas är arbetare. Eftersom de inte bor inne vid bruket kan man tänka att han arbetar i jordbruket eller i skogen. Han verkar ha få tagit olika påhugg såsom dagakarl, dvs inget fast arbete. Det var nog inget lätt arbete med en lång, mörk och kall vinter i en liten by i Västerbotten och inkomsten var nog snarare i underkant än vice versa. Familjen utökas 1881 med sonen Olof Petrus, som avled 2 år senare. Dödsorsak saknas tyvärr.

De fick sedan 8 barn till. Det sista barnet föddes 1902, då var modern Catarina 48 år gammal. Jonas Fredrik dog i Burträsk 1910, endast 61 år gammal. Dödsorsak saknas.