av Eva Edberg

Min farmor hade en bror som tidigt fick problem med myndigheterna. Det enda min far fick veta var att han hade gått till sjöss. Därför blev jag förvånad när jag följde honom från vaggan tills han försvann.

Harald Jakobos Wahlberg föddes 4 maj 1878 som barn nummer sju till arbetare Claes Harald Hilledor Wahlberg och hans hustru Kristina Jakobina Elisabet Nilsson. De första sju åren bodde han med sin familj på Tumba bruk där fadern arbetade som snickare. 1885 fick föräldrarna en vaktmästarroll på det nybyggda huset på Dalagatan 44 i Stockholm.

Haralds far var redan då sjuklig och dör på våren 1890. Det var modern, en tuff gotländska, som tillsammans med de äldre barnen skötte vaktmästartjänsten. Hösten 1888 blir Harald intagen på Stockholms stads uppfostringsanstalt för gossar på Tjärhovsgatan 12.

Stockholms stad stiftade denna uppfostringsanstalt den 31 december 1851 genom att överta förbättringsavdelningen på Prins Carls uppfostringsinrättning med 21 gossar på Tjärhovsgatan 12. Förhållandena på inrättningen var eländiga.När kyrkoherden i Katarina, Axel Lundquist, blev 1885 invald i styrelsen för anstalten blev han förskräckt. Från 1888 som ordförande fick han hela tiden kämpa mot Fattighetsnämnden för att få drägliga förhållande för pojkarna.

Han konstaterade genom en förfrågan till fängelseanstalterna att 39 % av dessa pojkar åkte fast för tjuvnad när de lämnat anstalten. De lärde sig stjäla under sin tid på anstalten. Orsaken var att de stal mat under eftersom de i stor sett svalt. Han konstaterade att de fanns kök för föreståndaren, vaktmästaren, snickaren, skräddaren och var och en av jungfrurna men inget för de 85 pojkarna.

Gossarna fick mjölk, smör och bröd till alla tre måltiderna 2 dagar i veckan och endast lagad mat till middag 5 gånger i veckan. Den lagade maten levererades från Dihlströmska arbetsinrättningen. Maten var halvkall och bestod ofta av härsken sill eller härsket fläsk som barnen inte kunde äta. Han kämpade länge förgäves mot Fattigvårdsnämnden, som alla kom från överklassen, och inte tyckte fattigt folk hade samma behov som de själva.

Först 1893 efter åtta års påtryckning tog anstaltsledningen saken i egna händer och använde den årliga reparationsfonden för att få till ett kök och situationen förbättrades otroligt för de intagna. Det sattes i drift 1 januari 1894. Den enda som led av detta var den som hämtade resterna av de oätliga middagarna till svinmat för nu åt alla barnen upp all mat. Tyvärr hade Harald redan lämnat anstalten året innan. Han utsattes alltså för denna behandling.

Anstalten bedrev undervisning inom husets väggar. Det ska finnas ett bevarat skolarkiv, som återstår att kolla.

Jag har inte hittat uppgifter om varför han kom hit. Kan inte tänka mig att han var vanvårdad för resten av barnen bodde hemma även efter att de börjat arbeta. Han hörde troligen till kategorin vanartade gossar. Båda dessa kategorier blandades på uppfostringsanstalten.

Jag besökte för ett antal år sedan Stockholms stadsarkiv och hittade en Elevmatrikel för anstalten. Enligt elevmatrikeln tas Harald in på anstalten den 25 oktober 1888 från sitt hem på Dalagatan i Adolf Fredriks församling. Han skrivs ut 1893 24 april, dagen efter sin konfirmation, och fortsätter arbeta för grosshandlaren R. Sandell på Lilla Nygatan 23 där han redan varit innan frisläppningen.

Vissa gossar blev utackorderade till fosterföräldrar under inskrivningstiden men detta gällde inte Harald enligt den särskilda matrikeln. Ytterligare ett tecken på att han hörde till kategorin vanartade. Som framgår av elevmatrikeln kom han i dåligt sällskap, stal och hamnade i fängelse. Intressant att före detta chefen noterade hur det gick sedan för Harald.

Av Rotemansarkivet framgår att han i juni 1893 skrivs in i Adolf Fredrik i kvarteret Barnhusväderkvarnen 16-18 direkt från Katarina. I inflyttningslängden står det att han bor på Tegnerlunden 12.

Nu har jag fått veta att han suttit i fängelse i 6 veckor och letar upp honom i Polisunderrättelser under Arkivsökning i Arkiv Digital. Jag hittar honom under efternamnet i registret för 1893 på sid 221 och där är hänvisat till D138.6 i själva liggaren. Eftersom har sitter inne till början av december letar jag långt bak och hittar honom på Bild 3200.

Av polisrapporten ser jag att han har suttit på Stockholms stads länsfängelse, vilka datum han varit fängslad och han har tjänat 3 kronor under sin vistelse där. Som framgår av bilden ovan finns han på ett ställe till i den här liggaren. Nu blev jag nyfiken.

Det visar sig att Harald har åkt fast för lösdriveri någon månad innan han kommit i fängelse. Den gången fick han ingen påföljd. Det går verkligen inte bra för Harald. Hans mor dog året innan så han har inget hem att flytta tillbaka till.

Stockholms stad läns- och straffängelse byggdes 1844 och var landets första cellfängelse, det vill säga med cellerna utmed ytterväggarna med en stor korridor över flera våningar som ett mittschakt. Ingången låg vid Rörstrandsgatan som nu heter Wallingatan och andra sidan vette ut mot Norra Bantorget.

Från början var det ett kvinnofängelse men utökade snart med manliga fångar också. I första hand var det människor som begått mindre allvarliga brott. Övriga brottslingar placerades främst i gemensamhetsfängelser eller på fästning.

Fängelset var för tiden modernt med en central varmvattenanläggning från Munktells i Eskilstuna samt klosetter av lergods i varje cell. 1897 ersattes det av Östermalmsfängelset och byggnaden revs 1898. Idag ligger sedan länge LO-borgen på den tomten.

Numera finns många fängelsearkiv tillgängliga i Arkiv Digital så jag söker upp Stockholms stads länsfängelse under Arkivsökning. Här kallas det Stockholms stads län- och straffängelse och det finns både ett fängelsearkiv och ett kyrkoarkiv för detta fängelse. Kyrkoarkivet gav ingen ny information men innehöll en del felaktigheter. Fångrullan var desto intressantare. Även här börjar jag med att söka Harald på efternamnet i ett register.

Av registret framgår att han är fånge nr 238 och återfinns på sid 220 i liggaren. Där finns mycket intressant information. Jag får veta att han är 162 cm läng, något kortare än jag, men han är ju bara 15 år. Brunt hår, bruna ögon, ovalt ansikte, rak näsa och ordinär kroppsbyggnad. Vi har ingen bild i släkten på honom så det blev ju fint att veta. Han har förpassats av Överståthållarämbetet och dömts till 2 månader för första resan stöld. Rannsakningen hölls den 19 oktober vid Stockholms läns västra domsaga.

Han har alltså stulit för 25 kronor och 20 öre. Var och i vilken form framgår inte här. Då får man kolla i domboken. Straffet ska avtjänas mellan 24/10 och 9/12. Rannsakningstiden har alltså avräknats från de två månaderna.

Vid frigivningen får han tillbaka kläderna han hade på sig vid inskrivningen som bestod av en mössa, en rock, ett par skor, ett par strumpor, ett par byxor, en skjorta och en väst, som tillsammans uppskattades vara värda 3,25 kronor. Han har tjänat in 5,52 kronor under fängelsetiden. Eftersom han är minderårig dvs mellan 15 och 18 år får han bidrag till en uppsättning nya kläder motsvarande 18,50 kronor. Nya skor, en ylletröja, som säkert kom väl till pass i december, två skjortor en blå och en vit, ett par kalsonger och ett par strumpor. Så han är bättre rustad när han släpps än när han kom in. Han har själv skrivit under att han mottagit allt detta, så nu har jag hans namnunderskrift också.

Han bor ett tag på Dalagatan 38 hos min farmor, hans storasyster. Sedan på Frejgatan 65/ Västmangatan 65 (kvarteret Gullvivan 12) från 1897 i oktober för att från 1901 återfinnas i obefintlighetsboken. Han står som metallarbetare. 1903 står att han flyttats från Gullvivan 12 till boken för lösa personer.

Enligt min farmor gick han till sjöss som hans ett år äldre bror gjort året innan. Han finns dock inte i något sjömanshus, så här slutar spåret. Det blir lite som att leta efter en nål i en höstack utomlands, för han har inte dött i Sverige.

Det återstår också att leta efter orsaken till vistelsen på uppfostringsanstalten och prövningen i rätten med mer detaljer. Ett nytt besök på Stockholms stadsarkiv borde kunna ge mer kött på benen.

Det var ledsamt att läsa om honom och jag hoppas han fann lyckan någon annan stans.

Källor:

Kyrkböckerna i Botkyrka, Solna, Katarina, Adolf Fredrik och Stockholms stads läns- och straffängelse

Elevmatrikel uppfostringsanstalten för gossar, Stockholms stadsarkiv

Polisunderrättelser

Fångrulla Stockholms stads läns- och straffängelse

Stockholms stads Rotemansarkiv

Ur Livet i Katarina av John Landquist 1965

Wikipedia