av Ann-Louise Launila

Sanna Sofia lyfter sitt förkläde som vingar och ställer sig framför barnen som tjuter av skräck och förtjusning när PG bannar dem för deras rackartyg.  Den här bilden förmedlande min faster om sin mormor Sanna Sofia. Hon var skyddsängeln. Framför henne står PG som var rättvis med händer som dasslock. Han är en båtbyggare och slöjdlärare.

Jag har ett fotografi. PG ser glad, nöjd och stolt där han står med Sanna Sofia. Lite på sidan av står fyra av barnen som är på besök.  Alla är finklädda för den här dagen. Det finns några andra personer på besök i det lilla huset i Jungfrusund. Vilka  är de? Är det Sannas halvsyskon från Ragunda eller är det PG:s syskon från Lyrestad? Eller är det gamla vänner som hälsar på?

Sanna Sofia Jakobsdotter Holmström föddes i Österbotten 1867 på hemmanet Pelat i Munsala socken. Det ligger vid kusten lite norr om Vasa stad och nära Nykarleby. Hon var första dottern och familjens fjärde barn. Två bröder hade dött vid späd ålder. Det var inte ovanligt i dessa trakter på den här tiden.

När Sanna Sofia var fyra år dog hennes mamma Lovisa Johansdotter Holm och lillasyster i kolera, när de var i Helsingfors. Det var 1871 i augusti månad. Inte bara hennes mamma utan mammans syster och systerns man dog av kolera inom några dagar. Så kvar fanns pappa Jakob Johansson Holmström, Sanna Sofia, och brodern Anders Vilhelm som var ett år äldre.

Kvar fanns också mormor Brita Lisa Carlsdotter vars döttrar dog i koleran och som hade mist sin andre make Isak Mattsson i Mågas i januari samma år. Makens barn från första äktenskapet var vuxna och hade sina liv.  Sanna Sofia och hennes bror Anders var hennes enda barnbarn.

På pappas sida fanns faster Brita Lisa Johanssondotter som var en duktig gumma med stor näsa och stora öron. Hon hade tagit över hemmanet Pelat 1861 då fadern dött. Hon var gift och hade sex barn.

Så var där farbror Johan Johansson. Han var traktens veterinär. En uppgift som han hade ärvt från fadern. Han var gift och hade fem barn.

Så var där fastern Sanna Johansdotter som var nygift och bodde i Vexsala.

I en artikelserie i Vasabladet 1958 kan jag läsa vad Erik Nylund har skrivit om Pelats innevånare:

” Vill man karaktärisera pelatborna med ledning av vad traditionen förtäljer om de äldre och vad men vet om kända personer bland de yngre som måste man säga att de utmärker sig som ett livsdugligt folk både fysiskt och psykiskt. Släktens storlek och utbredning är i och för sig ett bevis därpå. Ett positivt drag hos dem är det ljusa lynnet en viss pratsamhet och sorglöshet. Endast få medlemmar av släkten har varit intresserade av jordbruk. Helst har de stått vid hyvelbänken, i smedja, eller på timmerknuten. Det yngsta släktledet har även visat fallenhet för studier. Pelatbon är något under medellängd, har grå ögon och brunt hår. En typisk Munsalabo.”

Det berättas också om Sannas Sofias Farmor Sanna Eriksdotter att hon fött 17 barn och haft 9 missfall.

Sanna Sofia var fosterbarn i flera familjer.  När hon är 12 år flyttar pappan till Sverige och Ragunda 1878. Han gifter om sig och får fyra barn.

Brodern bodde i Back och när han fick åldern inne gick han till sjöss. Sanna Sofia kom 1891 och 8 år efter mormoderns död till Stockholm. Hon var nästan myndig.  Hon skrevs in i Finska församlingen. Hon träffar PG där på Söder. Han som nyligen kommit till Stockholm från Lyrestad. De blir ett par och sonen Hilding föds. Sedan blir det giftermål. De flyttar till Långholmen och båtvarvet.  PG är båtbyggare men tar statararbeten så att de kan flytta utanför staden till grönare områden, och de hamnar i Frötuna, Markim och Gottröra i Uppland. De har nu fem barn när Sanna Sofia fött tvillingar. De bestämmer sig för att flytta till Lyrestad. PG:s mamma är gammal, 79 år, och behöver tillsyn och Sanna Sofia kan behöva en hjälpande hand med barnen.

Redan första året i Lyrestad nås de av nyheten att hemmanet Pelat har brunnit i en storbrand. Det var 36 nedbrunna byggnader. Djuren var ute på bete. Att branden blev så stor kunde tillskrivas att det var Mickelsmäss och folket var i Nykarleby. I tidningen står det att egendomen var lågt försäkrad i kommunens brandförsäkringsbolag.

Förklaringar till byggnaderna på Sätra varv: 1 Pråmbyggnadskjul och stapelbädd, 2 Sliprar, 3 Såg och ångmaskin, 4 Bostadshus för varvsarbetare, 5 Bostadshus 6 Tvättstuga, 7 Mangelbod

Sanna Sofia och PG stannar till 1912 i Lyrestad. Hans mamma är död. Äldsta dottern Hildur stannar kvar i Lyrestad medan de övriga fem barnen följer med till Sätra varv utanför Stockholm. Efter fyra år så får PG en tjänst ute på Jungfrusund. Han är slöjdlärare. Här stannar han och Sanna Sofia.

Sanna Sofia och PG får sex barn och ett långt liv. Tillbringar några år på Drottningholms ålderdomshem. När de dör får de en gravplats på Lovö kyrkogård.