av Eva Elvin

Bakgrund

Flytt över gränsen är vanlig mellan bebyggelser som ligger nära gränsen. Folket ser inte flytten till eller ifrån Norge eller fram och tillbaka som annorlunda än flytt inom Sverige

Område där det är vanligt och som jag har tittat på ser du på denna karta.

På norska sidan heter socknen Sörli och på den svenska Hotagen. Det finns bebyggelse på båda sidor av gränsen så det är naturligt att umgås över gränsen. Man arbetar ofta på andra sidan och gifter sig över gränsen. Det hände också att konfirmationen skedde i grannlandet. Att flytta fram och tillbaka över gränsen var vanligt men man skrivs i det landet där man bor.

I Norge så har man inga husförhörslängder så det är svårare att följa familjen där. In- och utflyttningslängder finns för vissa perioder, vilket underlättar när man ska söka i de norska böckerna. De visar till vilken by, gård eller gatuadress man flyttar. Folkräkningar (folketellingar) är till stor hjälp. Jag har följt en familj i några generationer för att kunna visa på hur det kan se ut

Innan detta ett exempel på hur man kan lösa saker praktiskt för de som bor lite avsides.

På kartan nedan så är kyrkorna i socknarna på båda sidorna om gränsen markerade med röda nålar. Jag har markerat Hotagen respektive Sörli på kartan den senare med ett S.

Gården Arvaslia på norska sidan av gränsen är markerad med ett A.

Den gården hade sina kyrkorättigheter både i Hotagen och i Sörli enligt boken Torp o Ensliga gårdar av Hilding Johansson.

Utsikt mot Arvassfjellet Foto: Eva Elvin

En utvald familj som exempel

Svenske Ivar gifter sig med en norska från Sörli. De bosätter sig i Hotagen och får 11 barn varav två av sönerna gifter sig med varsin norska. Vi ska följa den yngre sonen Per och ett par av hans barn.

Per gifter sig med en flicka från Sörli och de bosätter sig i Hotagen där de får fyra barn. Därefter så flyttar de till Sörli där de får ytterligare fyra barn. 

Hotagens och Sörli kyrkor Foto: Wikimedia

Dottern Karolina är född i Sverige och flyttar till Norge när hon är fem år. Hon konfirmeras i Sverige. När hon är 23 år så åker hon till Rödön och jobbar ett år. När hon är 26 så får hon en dotter med en svensk skogsarbetare och sex år senare får hon en dotter till med en annan svensk skogsarbetare. Äldsta dottern emigrerar vid 19-års ålder till Kanada. Den yngsta gifter sig 1937 med en svensk skogsarbetare och bosätter sig i Hammerdal.

Karolina dör 1969 i Hammerdal där hennes dotter bor så antagligen har hon flyttat dit något år innan hon dör.

Karolinas flyttar

Nils föds i Sverige och flyttar med familjen till Norge innan sin ettårsdag. När han är 22 år flyttar han till sin födelseby i Sverige.

Postdiligens till Valsjöbyn Foto: Postmuseum

 Vid 30-års åldern flyttar han tillbaka till Norge. När han blir 85 år så flyttar han till dottern i Sverige och dör ett år senare. 

Detta var exempel på hur en släkt i flera generationer flyttar som om gränsen inte fanns, Men nu ska vi gå över till hur man kan söka i Norge.

Nils flyttar

Kärt barn har många namn

Har man någon som flyttat från Sverige till Norge så kan man söka efter personen i Arkiv Digital för att se om personen återflyttat och man kan även söka i Sveriges dödbok för att se om man har avlidet i Sverige.

I Norge kan de svenska namnen blivit förnorskade och vice versa. I Norge så började man lägga till gårdsnamnet om man hade ett patronymikon till efternamn. Senare försvann patronymikonet och kvar blev gårdsnamnet.

Här är ett exempel hur namn se ut där det både blivit förnorskat och fått gårdsnamn som tillägg.

Nils Olof Persson fick detta namn vid födelsen i Sverige. Han har flyttat till gården Nyborg i Norge och jag har sökt i Digitalarkivet på Nils Olof Persson Nyborg samt födelseår. Här är de olika varianter jag hittade

• Nils Olof Pedersen Nyborg
• Olof P Nyborg
• Nils Ole Person Nyborg
• Nils Olof Pedersen

Sedan flyttar han till Sverige och där heter han Olof Nils Nyborg när han dör.

Att söka efter sin släkt i Norge

När jag forskar i Norge använder jag digitalarkivet.no. För personer födda i Norge och för personer som flyttar till Norge, börja jag med att söka i de norska kyrkböckerna. För födda använder jag kyrkböckerna för att få tag i personens födelsenamn samt dess föräldrar och var de bor. För inflyttade kan man söka i inflyttningslängder.

Startsidan ser ut så här:

Under Skanna materiale väljer man vilken skannad kyrkbok man vill söka i.

Nu ska jag välja bland  kirkebøker Norge. Jag fyller i sokn Sörli och trycker sök, då visas vilka böcker som finns för Sörli.

Välj lämplig dop- och födelsebok för det år barnet du söker är fött. För den sista halvan av 1800-talet och 1900-talet så har man delat på sidorna i födelseboken så att pojkarna står på den övre halvan och flickor på den undre.  

När man hittat personen så vet man vad denne heter i Norge. Har fadern ett patronymikon så får oftast barnet det också bildat av faderns namn med tillägg av -sen eller -datter.

För inflyttade så hittar man vart man flyttade in.

När man väljer Kirkebøker får man upp ett nytt val.

I de olika valen så söker man med namn och andra uppgifter. Sökresultatet kan resultera i flera personer som uppfyller kriteriet. Det kan också hända att man inte får någon träff alls.

När man väljer Personsök kan man få följande resultat.

• Födelse
• Konfirmation
• Giftermål
• Död
• Förälder till barn som döps, konfirmeras, gifter sig eller dör
• Folkräkningar

Den här ifyllda Personsökningen:

fick träff i nedanstående folkräkning bland alla resultat.

När man sedan trycker på Brita så får man uppgifter på alla som bor på samma boställe.

Sedan följer övriga personer. Väljer man se skannet versjon så får man se alla mer komprimerat.

För att hitta de som emigrerat via Norge eller dött efter 1951 väljer man

på startsida

Att tänka på när man använder digitalarkivet.no, I Norge har man längre sekretess än i Sverige på vissa uppgifter. Man måste använda norska ä och ö när man söker (æ, Æ, ø, Ø).

Det är när man söker på sin svenska släkt och framför allt i gränstrakterna som man kan hitta band med Norge. I gränstrakterna är det vanligare med fler flyttar då man inte ser gränsen som ett hinder för hur man lever. Det är inte svårt att söka i Norge, men man kan inte följa familjer på samma sätt som i Sverige. Får man inte träff i de norska böckerna så gäller samma sak som i de svenska, ha fantasi och variera uppgifterna. Behöver man hjälp med att söka en person i Norge så finns på Digitalarkivets startsida ett

och där

kan man ställa frågor och diskutera med andra användare.

När jag ställt fråga där om person så har jag fått många svar och mycket information. Många söker i norska tidningar och skickar klipp ur dem

Liernes och Krokoms kommunvapen

av Monica Andersson

Anna Brita föds den 9 februari 1812 i Norum av Regina Andersdotter Frisk. Av födelseboken framgår inte vem som är fadern. Anna Brita har en äldre bror Jean Fredrichsson född 1809 och en lillasyster Inger Johanna Andreasdotter född 1824 alla utomäktenskapliga med okända fäder.

Norums kyrka

Varför heter Anna Brita Frisk i efternamn? Hennes fader är okänd. Hennes mor heter Frisk i efternamn. Då borde Anna Britas morfar heta Frisk i efternamn, men Anna Britas morfar heter Anders Spetz och mormor heter Anna Jonsdotter Frisk. Anders och Anna gifter sig den 27 december 1778. Regina föds den 3 mars 1885. Anders är soldat och antogs som soldat 1778 vid Bohusläns regemente, Liv kompaniet i Högenorum i Norum.

Generalmönsterrulla för Anders Spetz

Anna Britas mormors far heter Jon Frisk (1721-1794). När Anders Spetz och Anna Jonsdotter Frisk dör får Regina och hennes lillebror Christian bo med sin morfar Jon Frisk som inhysta i soldattorpet Hasselbacken. I husförhörslängden står Regina och Christian som barn till Jon Frisk när de egentligen är hans barnbarn, därav namnet Frisk. Däremot stämmer ju patrinymikon på Regina Andersdotter efter sin far Anders Spetz.

Husförhörslängden med Jon Frrisk och barnbarnen

Jon Frisk dör och nu blir Regina och hennes lillebror lämnade ensamma. De får bo hos olika personer under sin uppväxt bland annat hos en soldat Gunne Eriksson Modig där Regina sedan arbetar som piga. Regina får sina tre utomäktenskapliga barn, flyttar ofta och står mestadels skriven på socknen. Det är fattigt mest hela tiden och Regina dör som fattighjon i slutet av 1840-talet.

Fattigstuga i Almby

Att vara skriven på socknen innebar att man var bostadslös och behövde hjälp av fattigvården. Fanns fattigstuga fick man flytta in där annars fick man flytta runt mellan socknens gårdar enligt ett schema.

Som vi sett var Anna Britas uppväxt tuff. Anna Brita föder nu själv fyra barn med okända fäder, Anders Johan 1833, Nicklas 1836, Anna Regina 1840 och Johannes 1843. De två första lämnas till fosterföräldrar och kommer aldrig tillbaka till Anna Brita. Anna Regina är också hos fosterföräldrar men även tillbaka hos modern och Johannes stannar från början hos sin mor. Även de två yngsta hamnar i fosterhem efter att Anna Brita hamnar i fängelse.

Göteborgs tukt- och spinnhus idag Gulbergsbrohemmet

För 1844 blir Anna Brita dömd till första resans stöld av Inlands Nordre häradsrätt och straffas med 12 dagar fängelse vid vatten och bröd. Det går inget vidare för 1846 döms hon för andra resans stöld av Uddevalla Rådhusrätt. Straffet blir 12 dagars fängelse med vatten och bröd. Brottet andra resans stöld sitter hon av på Göteborgs kronospinnhus. 1847 blir hon intagen såsom försvarslös till Göteborgs Straffängelse.

Legostadgan från 1838

I Sverige hade vi tjänstetvång enligt Legostadgan ända fram till 1885. Man skulle antingen ha egna medel eller inneha en tjänst enligt denna lag. Om så inte var fallet kallades man försvarslös dvs en person som inte kunde försörja sig utan betraktades som lösdrivare eller levde på tiggeri. Det var straffbart och kunde ge upphov till straffarbete på lämpligt fängelse.

1853 blir Anna Brita dömd för tredje resans stöld. Straffet blir livstidsarbete och skall avtjänas på Norrköpings spinnhus.

Fångrulla Norrköpings spinnhus om Anna Brita

Hon flyttas från Norrköpings spinnhus till Göteborgs Kronospinnhus den 14 september 1864 och den 29 maj 1867 blir hon förflyttad igen till Centralfängelset på Norrmalm. Hon blir benådad och frisläppt 1868-08-26.

Centralfängelset på Norrmalm

Anna Britas dotter Anna Regina Frisk blir dömd sex gånger för försvarslöshet till Göteborgs arbetsfängelse. Två gånger straffas hon för snatteri. Den 19 februari 1865 döms hon för förfalskning. Förfalskningsbrottet avtjänas först på Örebro Länshäkte med 6 månaders arbete. Sedan blir Anna Regina förflyttad till Centralfängelset på Norrmalm den 5 december 1867.  Det betyder att Anna Brita och Anna Regina sitter på Centralfängelset på Norrmalm samtidigt.

Bouppteckningen för Anna Britas bror

Anna Brita äldre brors Jean Fredrichsson har bytt namn till Jan Frädrick Hultberg.  Han dör 1866 som backstusittare och i bouppteckning efter Jan Frädrick nämns hans arvinge Anna Brita Andersdotter Frisk som ”blifvit dömd till Lifstidsstraffarbete.” Boets behållning var 44 kronor att delas mellan Anna Brita och hennes syster.

När Anna Brita dör 1903-02-23 är hon skriven som fattighjon vid socknens slut i Norum. Hon blir sålunda 91 år gammal vilket får anses anmärkningsvärt med de många fängelsevistelserna och långa perioder av fattigdom.

Här har vi tre generationer kvinnor som levt i samhällets utkant. Var det beroende på deras personligheter eller deras sociala situation. Hur gick det för deras syskon? Anna Britas bror arbetade som dräng och hade lite pengar till sina syskon trots att han står som backstusittare vid sin död. Anna Britas syster Inger Johanna gifte sig och flyttade från socken. Av Anna Britas barn gick det bra för alla sönerna med äktenskap och etablerade i samhället. Så Anna Brita och Anna Regina sticker ut. Deras personligheter har nog haft betydelse även om deras förutsättning varit mycket dåliga.

av Nina Tilander

När man släktforskar är önskan att hitta något spännande. Att någon har begått ett brott eller suttit på hospitalet är ju bingo ibland. Egentligen så är det väldigt tragiskt men här finns det dokument, foton och annat arkivmaterial att tillgå vilket är fantastiskt.

Jag höll på att bygga en gren på min mammas pappas sida. Häng med … Min morfars farfars fars brors sonsons dotter Edit!

Edit är född 1917 i Gottröra. Hon har en storebror Eskil och mamma deras dör tragiskt 1927 då de är 12 och 10 år. Pappa gifter om sig 2 år senare med moster Tyra och de får en lillebror 1931 Helmer. Ja jag vet Helmer blir både kusin och lillebror.

1935 bor Edit i Sollentuna med sin familj och nu träffar hon smeden Nils. Det är kring Nils denna berättelse uppehåller sig.

Nils är född i Täby 1911 in i en smedfamilj. Pappa hans är smedsmästare och han har 5 bröder och några systrar. Nils jobbar lite här och där som smed men håller sig i Sollentuna hos en äldre bror och i Stockholm. Nils tar anställning 1931 i Stockholm och bosätter sig på Östermalm.

Här träffar han hembiträdet Greta och tycke uppstår och ganska snart blir hon gravid. Greta bor på Norrmalm. Till jul 1931 föds deras dotter. Nils erkänner faderskapet i februari 1932 men tragiskt dör Greta i tarmvred några månader senare. De fick aldrig chansen att bilda familj. Dottern tas om hand av sin mormor och morfar och växer upp hos dem. Nils betalar dock underhåll för sin dotter.

Och 1935 träffar han min släkting Edit. Hon jobbar som sömmerska och de gifter sig 1937 i Sollentuna kyrka. De bosätter sig på Söder i Stockholm och köper bland annat möbler på kredit.

Men de får snart äktenskapsproblem då Nils har lite svårt att hålla i sina slantar. Dels har han underhållsbidrag att betala för sin dotter och så har de hyra och avbetalningar på möblerna men trots att de jobbar båda två heltid får de inte pengarna att räcka till. Nu har de varit gifta i ca 2 år och de har inte fått några barn.

Det jag hittade på Nils 1940 är att han gör inbrott, då ökar pulsen och jag blir ivrig för att hitta vad han ställt till med.,Jag letar i husförhörslängder och ser att han 1941 har suttit på Långholmen, åh spännande.

Snabbt byter jag fönster och dyker in på Centralfängelset på Långholmen. Det första jag ser är fotografirullar och skrollar snabbt ner för att besviket inse att de bra är släppta fram till 1940, Nils släpps ut 1941.

Då fick jag byta fokus. In i Polisunderrättelser och leta. Först i register för att hitta vart i denna, förlåt men underbara bok. Tjock och härlig och har ett språk som förblindar och alla dessa bilder på tjuvar och banditer samt internationellt efterlysta personer, fastnade på en fransk polis som varit på fel sida lagen aj aj.

I denna bok kan jag nu se vad Nils gjort. Jag visste bara att han gjort inbrott och nu även förskingring. Hm vad har han gjort denna Nils.

Det som framgick vara bara 1:a resan inbrott och stöld, förskingring och även förfalskning.Han fick straffarbete på Långholmen i 9 mån. Så i februari 1941 kryper han in på Långholmen och släpps i december lagom till jul.

Men här framgår det ju inte hur han gått till väga utan bara vad han gjort. Då får man besöka arkiven. (Nu var det pandemi) Fast jag tog den enkla vägen och mailade Stockholms stadsarkiv och helt enkelt begär ut Nils ”akt”. Mot en nätt summa pengar plingar det till i min inkorg och här ligger nu vad Nils gjort.

Öppnar hans akt och bland det första jag ser är ett fotografi av honom, wow det gjorde att jag blev extra glad. Nu har jag äntligen ett ansikte på Nils, smeden som gav min släkting Edit sådan huvudvärk.

Foto från hans fångakt taget 1941 vid frisläppandet. Vilket hår, här ser man varför hans syn är nedsatt.

Jag läste på kartotekskortet som skrevs då han anlände till Långholmen i februari, hans fullständiga namn och när han är född samt vart han jobbade innan han blev dömd i febr.uari 1941, att han är gift med Edit och vad hans föräldrar heter samt vilken ockupation de har.

Att han har en dotter utom äktenskapet. Men så har man även skrivit att Nils den senaste tiden sammanbott med en ung dam på söder samt att hustrun numera bor hos sina föräldrar i Sollentuna. Oj då de har helt enkelt separerat och han har flyttat in hos en ny kvinna, för det står att hemskillnad är uttagen i juni 1941.

Det avslöjas också att denna nya kvinna när hon besökt Nils i juli 1941 försökt smuggla in en tiokronorssedel, men att denne peng fråntogs honom. Så fröken finurlig blir avstängd från besök hos Nils.

Då förstår jag att de är ett par. På baksidan av kortet är alla hans syskon uppradade från äldsta brodern på 38 år till yngsta brodern på 15 år. Vid denna tidpunkt är 3 av bröderna smeder, vet att även en fjärde blir det framöver.

Sedan kommer själva domen. Jag citerar -Nils döms i februari 1941 av Stockholms Rådhusrätt för första resan å olika tider delvis medelst inbrott förövad stöld, uppsåtlig förskingring samt tre förfalskningsbrott till straffarbete. Vad blir hans straffarbete, jo snickare samt smed. Sedan följer hela berättelsen av hur han hamnade här.

Följande går att läsa.

” Gott intryck vid första bekantskapen. Vid direktörens mottagning var han generad och syntes nedstämd.  Brottorsak: TRÅKIGHETER!

Förnekar spritbegär, men arbetskamrater till honom uppger att han är rätt spritbegiven.

Nedsatt synförmåga sedan skolåldern. (syns på fotot ovan) Frikallad från värnpliktstjänst sedan han 1933 fått vänstra njuren bortopererad. Detta hade man ju velat veta mer om.

Önskar smidesarbete vilket han har sysslat med sedan sitt 16:e år.

Här står också att han i sitt 3:e år hade fallandesjuka/Epilepsi.

Att han mellan då han var 16–24 år var sjuklig.

Brottet/Gärningen

Nu till själva brotten: Enligt utslaget skall Nils erhållit förtroendet att under tiden augusti – oktober 1940 sköta sin chefs affärer. Han gjorde det så illa som helst. Då chefen återkom hade nämligen Nils förskingrat 709 kr och 99 öre av firmans medel.

Så till nästa brott. Då han var inneboende hos en servitris i ett hus på söder i Stockholm stal han från henne den 9:e december 1940 ett guldarmband värt 50 kr, den 13:e december en ring, värd 25 kr och den 14:e ett till guldarmband värt 50 kr. Den 20 december 1940 tog han från samma bostad en till servitrisens pappa adresserad postanvisning å 100 kr som han sedan falskeligt utkvitterade. Den 7 januari 1941 stal han från servitrisens pappa igen en premieobligation, värd 50 kr. Han stal också en postsparbanksbok från servitrisen och tog vid två tillfällen under januari 1941 ut sammanlagt 75 kr på boken. Även då hade han förfalskat kvittona. Ersättningsskyldig med sammanlagt 985 kr.”

Kan ni gissa vem denna servitris är? Jo den lilla finurliga damen som tänkte smuggla in en tiokronorssedel åt honom på Långholmen. Så servitrisen han stal från är Nils fästmö.

Sedan går de igenom Nils uppväxt i föräldrar hemmet. Att han genomgått folkskola samt konfirmation. Att han vid 15 års ålder fick plats som smides drängpojke i Östra Ryd och att efter knappt 1 år återvänder hem och börjar som smideslärling hos fadern.

1929 anställs han hos sin äldre bror som smidesarbetare i Sollentuna. Här arbetar han fram till hösten 1935 då han byter anställning till en smidesverkstad i Stockholm/Karlberg men blir bara kvar i 1 år för han får en ny anställning i Sollentuna. Det är här han skötte affärerna så ”illa som helst” och avskedas i nov 1940.

Han tjänade 100 kr i veckan 1940 innan han fick sluta vilket är ca 2800 kr idag. Sedan kommer de in på hans ekonomi. Att han alltid har haft svårt att handskas med pengar. Hans ekonomi har därför trots ganska goda inkomster undan för undan blivit sämre. Han har legat efter med underhållsbidraget till sitt utomäktenskap födda barn och har även dragits med avbetalningsskuld å möbler.

År 1937 ingick han äktenskap och hustrun har ända sedan äktenskapets ingående haft arbete med en lön på 35 kr i veckan. Hon var sömmerska.  Ändå har icke makarna kunnat klara av sina affärer, älskar det ordet, att ha affärer med sin äkta hälft.

Sedan julen 1939 har oenigheter rått mellan honom och hustrun. Den 16 november 1940 flyttar han därför ifrån hustrun och det gemensamma hemmet och bosätter sig hos servitrisen Svea och hennes far. Nils lär ha för avsikt att ta ut skilsmässa.

Han gör gällande att hustrun icke vårdat sig om hemmet. Va då har han inte full markservice.?Han säger att hon också trätt i förbindelse med en annan man.

Nils omnämnes från olika håll som en duktig yrkesman. Han är snäll och hjälpsam och mycket barnkär. Godtrogen mot alla människor, ofta till skada för sig själv. Slarvig med sin ekonomi – kan inte sköta penningar.

Hans fästmö Svea har uppgivit att hon lärde känna Nils i augusti 1940 och sedan umgåtts med honom. Så han bodde fortfarande ihop med sin fru då han träffade Svea.

Hon trodde honom om allt gott men måste ändra sin uppfattning sedan hon funnit att han bestal både henne och hennes far. Men vänta, hon besöker ju honom i fängelset säkert flera gånger och tänker till och med begå brott genom att smuggla in pengar till honom, så, så illa tycker hon nog inte om honom.

Hans senaste arbetsgivare som han stal från säger bland annat angående Nils att han hört av dennes arbetskamrater att Nils vore rätt spritbegiven. Han lånar pengar av grannarna/arbetskamraterna här som han icke betalt.

Det verkar som han skulle vara en dubbelmänniska, om det inte är fel på förståndet. Nils är snäll i sig själv med vårdslös om sig och behöver nog tillsyn för att kunna sköta sig då han verkar ibland lite slö!

I maj 1941 kommer en bedömning av Nils.

Ingen anmärkning mot hans arbete eller uppförande under strafftiden. Av tillförordnad yrkesman E. Carlsson får han det vitsordet att han varit en av de bästa som varit i smedjan.

Vid sin frigivning i december 1941 erhöll Nils kontant 25:85 öre var jämte 88 kr översändes till fästmö Svea att senare tillställas honom. Inga inköp endast reparation er av kläder för 1,50. Bostad hos fästmön samt arbete hos sin äldre bror i Sollentuna.

Nu kommer det bästa, Nils gruffande över att han fick betala prenumerationen å idrottsbladet, som han påstod att icke fått under senaste kvartalet. Hans godkännande å räkningen finnes dock. Klart han måste klaga lite.

Jag tror dock denna fängelsedom lärde honom något, för efter detta håller han sig på mattan.

Skilsmässan

Jag blev ju lite nyfiken ändå på skilsmässan.

Han påstod ju att Edit ej vårdat hemmet och var sammanboende med en annan man, trots att de var gifta. Genom fängelseakten får jag bara Nils version, det finns ju som bekant två sidor av ett mynt.

Så nu beger jag mig faktiskt med tunnelbana in till Stadsarkivet på Kungsklippan.

Hänger lite på låset men det var inte mycket folk här och fick hjälp att hitta deras skilsmässohandlingar.

Jag får upp två stora böcker och ärligt talat har jag faktiskt aldrig letat i sådana böcker, men jag insåg snabbt hur enkelt det var, jag hade ju alla datum till hands.

Först slog jag i boken Hemskillnadsmål och där fick jag ett hänvisnings nr till boken om Familjerättsmål. Här fick jag en ny hänvisning till böckerna om Stockholmsrådhusrätt Familjerättsavdelningen.

Två nya stora böcker kom upp och jag fick slå och leta i dem. Här ser jag själva skilsmässan. Att de ansökt om hemskillnad den 16 juni. Sedan står det tyvärr inte mycket mer än att ett prästbevis på när Nils är född och vart han är skriven.

Rättens dåvarande ordförande, en Gullstrand, har i maj 1941 för pastor Carlberg utfärdat förordnande att företaga medling mellan makarna varande å förordnandet tecknat bevis av Carlberg att medling av honom företagits den 10 juni. Vad jag förstår dök de aldrig upp på utsatt dag. Rådhusrätten beviljar Edit förmånen av fri rättegång i målet mellan henne och Nils. En advokat tilldelas Edit en B Hedberg som kommer föra hennes talan i rätten. Står att rätten betalar advokat Hedbergs kostnader.

Så hittade jag utslaget av skilsmässodomen.

”På grund av djup varaktig söndring icke kunna fortsätta sammanlevnaden. Makarna gemensamt till Rätten ingivit ansökan om sammanlevnadens hävande”. Oj vilket språk.

Ja mer var det inte. Jag som hoppats på något ”smarrigt”.

Jag läser vidare i pappren.

Här hänvisas till olika kapitel och balk som förbjuder dem att besöka varandra under hemskillnadstiden, för i så fall får de fängelse i en månad. Ja nu satt ju redan Nils i fängelse, så det var ju inte så svårt för dem att hålla det löftet. Edit berättigas att sitta kvar i hemmet tills skifte sker.

Sedan får de 3 månader på sig att skriva upp sina tillgångar och skulder. Deras skilsmässa gick förhållande vis snabbt då de inte hade några gemensamma barn.

Foto av Borgmästare Fant. Fotograf: Meyere de, Jan (1879-1950). Stockholms stadsmuseum

I april 1942 sammanträder rätten med borgmästare Fant, rådmannen Wilhelmsson och t.f assessorn Askergren i Rådhusrätten rörande deras skilsmässa.

De har även lämnat in en skrivelse att de ej kan komma överens om skifte i bodelningen och behöver en bodelningsman

Dom avkunnas och skilsmässan är klar samt att de får en amanuensen A.Lindencrona som hemskillnads man samt vara skiftesman vid bodelningen.

Så var deras äktenskap till ända.

Tyvärr hittade jag inget mer. Jag hade så gärna vilja läsa Edits sida av ”myntet”.

Den ”smaskiga” akten fanns inte. Jag fick upp en bunt med akter från samma år men deras diarienummer fanns inte med men där låg en del akter med olika redovisningar om varför folk skildes, dock ej på mina släktingar.

Vad hände Nils

Vad hände Nils sedan.

Jo han och fästmön Svea gifter sig 1942 bara en månad efter att skilsmässan från Edit gått igenom. De hade bråttom Nils och Svea.De bosätter sig på Kungsholmen och här bor de fram till att Svea går bort 1957. De får inga gemensamma barn.

1961 har han träffat en ny kvinna och de gifter sig. Det är en kvinna som faktiskt bor i samma trappuppgång, här behövdes ingen ”Tinder”!

1972 flyttar Nils och frun nr 3 ut till Farsta, fast jag kallar området för Hökarängen, då är han 61 år och 1974 dör även fru nr 3. Nils bor kvar i lägenheten i Hökarängen fram till sin död 1986, i början på sitt 75 år.

Edit min släkting hon får aldrig några barn men gifter om sig 1943 med en trädgårdsmästare och de bor på Söder. Hennes man dör 1991 och Edit somnar in bara 9 månader senare i juli 1992.

Jag har inte varit i kontakt med några av deras släktingar för att höra hur mycket de känner till av denna historia.

Fritt berättat av mig Nina Tilander efter dokument som jag sökt efter och även hittat på nätet.

av Eva Edberg

Min farmor hade en bror som tidigt fick problem med myndigheterna. Det enda min far fick veta var att han hade gått till sjöss. Därför blev jag förvånad när jag följde honom från vaggan tills han försvann.

Harald Jakobos Wahlberg föddes 4 maj 1878 som barn nummer sju till arbetare Claes Harald Hilledor Wahlberg och hans hustru Kristina Jakobina Elisabet Nilsson. De första sju åren bodde han med sin familj på Tumba bruk där fadern arbetade som snickare. 1885 fick föräldrarna en vaktmästarroll på det nybyggda huset på Dalagatan 44 i Stockholm.

Haralds far var redan då sjuklig och dör på våren 1890. Det var modern, en tuff gotländska, som tillsammans med de äldre barnen skötte vaktmästartjänsten. Hösten 1888 blir Harald intagen på Stockholms stads uppfostringsanstalt för gossar på Tjärhovsgatan 12.

Stockholms stad stiftade denna uppfostringsanstalt den 31 december 1851 genom att överta förbättringsavdelningen på Prins Carls uppfostringsinrättning med 21 gossar på Tjärhovsgatan 12. Förhållandena på inrättningen var eländiga.När kyrkoherden i Katarina, Axel Lundquist, blev 1885 invald i styrelsen för anstalten blev han förskräckt. Från 1888 som ordförande fick han hela tiden kämpa mot Fattighetsnämnden för att få drägliga förhållande för pojkarna.

Han konstaterade genom en förfrågan till fängelseanstalterna att 39 % av dessa pojkar åkte fast för tjuvnad när de lämnat anstalten. De lärde sig stjäla under sin tid på anstalten. Orsaken var att de stal mat under eftersom de i stor sett svalt. Han konstaterade att de fanns kök för föreståndaren, vaktmästaren, snickaren, skräddaren och var och en av jungfrurna men inget för de 85 pojkarna.

Gossarna fick mjölk, smör och bröd till alla tre måltiderna 2 dagar i veckan och endast lagad mat till middag 5 gånger i veckan. Den lagade maten levererades från Dihlströmska arbetsinrättningen. Maten var halvkall och bestod ofta av härsken sill eller härsket fläsk som barnen inte kunde äta. Han kämpade länge förgäves mot Fattigvårdsnämnden, som alla kom från överklassen, och inte tyckte fattigt folk hade samma behov som de själva.

Först 1893 efter åtta års påtryckning tog anstaltsledningen saken i egna händer och använde den årliga reparationsfonden för att få till ett kök och situationen förbättrades otroligt för de intagna. Det sattes i drift 1 januari 1894. Den enda som led av detta var den som hämtade resterna av de oätliga middagarna till svinmat för nu åt alla barnen upp all mat. Tyvärr hade Harald redan lämnat anstalten året innan. Han utsattes alltså för denna behandling.

Anstalten bedrev undervisning inom husets väggar. Det ska finnas ett bevarat skolarkiv, som återstår att kolla.

Jag har inte hittat uppgifter om varför han kom hit. Kan inte tänka mig att han var vanvårdad för resten av barnen bodde hemma även efter att de börjat arbeta. Han hörde troligen till kategorin vanartade gossar. Båda dessa kategorier blandades på uppfostringsanstalten.

Jag besökte för ett antal år sedan Stockholms stadsarkiv och hittade en Elevmatrikel för anstalten. Enligt elevmatrikeln tas Harald in på anstalten den 25 oktober 1888 från sitt hem på Dalagatan i Adolf Fredriks församling. Han skrivs ut 1893 24 april, dagen efter sin konfirmation, och fortsätter arbeta för grosshandlaren R. Sandell på Lilla Nygatan 23 där han redan varit innan frisläppningen.

Vissa gossar blev utackorderade till fosterföräldrar under inskrivningstiden men detta gällde inte Harald enligt den särskilda matrikeln. Ytterligare ett tecken på att han hörde till kategorin vanartade. Som framgår av elevmatrikeln kom han i dåligt sällskap, stal och hamnade i fängelse. Intressant att före detta chefen noterade hur det gick sedan för Harald.

Av Rotemansarkivet framgår att han i juni 1893 skrivs in i Adolf Fredrik i kvarteret Barnhusväderkvarnen 16-18 direkt från Katarina. I inflyttningslängden står det att han bor på Tegnerlunden 12.

Nu har jag fått veta att han suttit i fängelse i 6 veckor och letar upp honom i Polisunderrättelser under Arkivsökning i Arkiv Digital. Jag hittar honom under efternamnet i registret för 1893 på sid 221 och där är hänvisat till D138.6 i själva liggaren. Eftersom har sitter inne till början av december letar jag långt bak och hittar honom på Bild 3200.

Av polisrapporten ser jag att han har suttit på Stockholms stads länsfängelse, vilka datum han varit fängslad och han har tjänat 3 kronor under sin vistelse där. Som framgår av bilden ovan finns han på ett ställe till i den här liggaren. Nu blev jag nyfiken.

Det visar sig att Harald har åkt fast för lösdriveri någon månad innan han kommit i fängelse. Den gången fick han ingen påföljd. Det går verkligen inte bra för Harald. Hans mor dog året innan så han har inget hem att flytta tillbaka till.

Stockholms stad läns- och straffängelse byggdes 1844 och var landets första cellfängelse, det vill säga med cellerna utmed ytterväggarna med en stor korridor över flera våningar som ett mittschakt. Ingången låg vid Rörstrandsgatan som nu heter Wallingatan och andra sidan vette ut mot Norra Bantorget.

Från början var det ett kvinnofängelse men utökade snart med manliga fångar också. I första hand var det människor som begått mindre allvarliga brott. Övriga brottslingar placerades främst i gemensamhetsfängelser eller på fästning.

Fängelset var för tiden modernt med en central varmvattenanläggning från Munktells i Eskilstuna samt klosetter av lergods i varje cell. 1897 ersattes det av Östermalmsfängelset och byggnaden revs 1898. Idag ligger sedan länge LO-borgen på den tomten.

Numera finns många fängelsearkiv tillgängliga i Arkiv Digital så jag söker upp Stockholms stads länsfängelse under Arkivsökning. Här kallas det Stockholms stads län- och straffängelse och det finns både ett fängelsearkiv och ett kyrkoarkiv för detta fängelse. Kyrkoarkivet gav ingen ny information men innehöll en del felaktigheter. Fångrullan var desto intressantare. Även här börjar jag med att söka Harald på efternamnet i ett register.

Av registret framgår att han är fånge nr 238 och återfinns på sid 220 i liggaren. Där finns mycket intressant information. Jag får veta att han är 162 cm läng, något kortare än jag, men han är ju bara 15 år. Brunt hår, bruna ögon, ovalt ansikte, rak näsa och ordinär kroppsbyggnad. Vi har ingen bild i släkten på honom så det blev ju fint att veta. Han har förpassats av Överståthållarämbetet och dömts till 2 månader för första resan stöld. Rannsakningen hölls den 19 oktober vid Stockholms läns västra domsaga.

Han har alltså stulit för 25 kronor och 20 öre. Var och i vilken form framgår inte här. Då får man kolla i domboken. Straffet ska avtjänas mellan 24/10 och 9/12. Rannsakningstiden har alltså avräknats från de två månaderna.

Vid frigivningen får han tillbaka kläderna han hade på sig vid inskrivningen som bestod av en mössa, en rock, ett par skor, ett par strumpor, ett par byxor, en skjorta och en väst, som tillsammans uppskattades vara värda 3,25 kronor. Han har tjänat in 5,52 kronor under fängelsetiden. Eftersom han är minderårig dvs mellan 15 och 18 år får han bidrag till en uppsättning nya kläder motsvarande 18,50 kronor. Nya skor, en ylletröja, som säkert kom väl till pass i december, två skjortor en blå och en vit, ett par kalsonger och ett par strumpor. Så han är bättre rustad när han släpps än när han kom in. Han har själv skrivit under att han mottagit allt detta, så nu har jag hans namnunderskrift också.

Han bor ett tag på Dalagatan 38 hos min farmor, hans storasyster. Sedan på Frejgatan 65/ Västmangatan 65 (kvarteret Gullvivan 12) från 1897 i oktober för att från 1901 återfinnas i obefintlighetsboken. Han står som metallarbetare. 1903 står att han flyttats från Gullvivan 12 till boken för lösa personer.

Enligt min farmor gick han till sjöss som hans ett år äldre bror gjort året innan. Han finns dock inte i något sjömanshus, så här slutar spåret. Det blir lite som att leta efter en nål i en höstack utomlands, för han har inte dött i Sverige.

Det återstår också att leta efter orsaken till vistelsen på uppfostringsanstalten och prövningen i rätten med mer detaljer. Ett nytt besök på Stockholms stadsarkiv borde kunna ge mer kött på benen.

Det var ledsamt att läsa om honom och jag hoppas han fann lyckan någon annan stans.

Källor:

Kyrkböckerna i Botkyrka, Solna, Katarina, Adolf Fredrik och Stockholms stads läns- och straffängelse

Elevmatrikel uppfostringsanstalten för gossar, Stockholms stadsarkiv

Polisunderrättelser

Fångrulla Stockholms stads läns- och straffängelse

Stockholms stads Rotemansarkiv

Ur Livet i Katarina av John Landquist 1965

Wikipedia

av Ann-Louise Launila

Sanna Sofia lyfter sitt förkläde som vingar och ställer sig framför barnen som tjuter av skräck och förtjusning när PG bannar dem för deras rackartyg.  Den här bilden förmedlande min faster om sin mormor Sanna Sofia. Hon var skyddsängeln. Framför henne står PG som var rättvis med händer som dasslock. Han är en båtbyggare och slöjdlärare.

Jag har ett fotografi. PG ser glad, nöjd och stolt där han står med Sanna Sofia. Lite på sidan av står fyra av barnen som är på besök.  Alla är finklädda för den här dagen. Det finns några andra personer på besök i det lilla huset i Jungfrusund. Vilka  är de? Är det Sannas halvsyskon från Ragunda eller är det PG:s syskon från Lyrestad? Eller är det gamla vänner som hälsar på?

Sanna Sofia Jakobsdotter Holmström föddes i Österbotten 1867 på hemmanet Pelat i Munsala socken. Det ligger vid kusten lite norr om Vasa stad och nära Nykarleby. Hon var första dottern och familjens fjärde barn. Två bröder hade dött vid späd ålder. Det var inte ovanligt i dessa trakter på den här tiden.

När Sanna Sofia var fyra år dog hennes mamma Lovisa Johansdotter Holm och lillasyster i kolera, när de var i Helsingfors. Det var 1871 i augusti månad. Inte bara hennes mamma utan mammans syster och systerns man dog av kolera inom några dagar. Så kvar fanns pappa Jakob Johansson Holmström, Sanna Sofia, och brodern Anders Vilhelm som var ett år äldre.

Kvar fanns också mormor Brita Lisa Carlsdotter vars döttrar dog i koleran och som hade mist sin andre make Isak Mattsson i Mågas i januari samma år. Makens barn från första äktenskapet var vuxna och hade sina liv.  Sanna Sofia och hennes bror Anders var hennes enda barnbarn.

På pappas sida fanns faster Brita Lisa Johanssondotter som var en duktig gumma med stor näsa och stora öron. Hon hade tagit över hemmanet Pelat 1861 då fadern dött. Hon var gift och hade sex barn.

Så var där farbror Johan Johansson. Han var traktens veterinär. En uppgift som han hade ärvt från fadern. Han var gift och hade fem barn.

Så var där fastern Sanna Johansdotter som var nygift och bodde i Vexsala.

I en artikelserie i Vasabladet 1958 kan jag läsa vad Erik Nylund har skrivit om Pelats innevånare:

” Vill man karaktärisera pelatborna med ledning av vad traditionen förtäljer om de äldre och vad men vet om kända personer bland de yngre som måste man säga att de utmärker sig som ett livsdugligt folk både fysiskt och psykiskt. Släktens storlek och utbredning är i och för sig ett bevis därpå. Ett positivt drag hos dem är det ljusa lynnet en viss pratsamhet och sorglöshet. Endast få medlemmar av släkten har varit intresserade av jordbruk. Helst har de stått vid hyvelbänken, i smedja, eller på timmerknuten. Det yngsta släktledet har även visat fallenhet för studier. Pelatbon är något under medellängd, har grå ögon och brunt hår. En typisk Munsalabo.”

Det berättas också om Sannas Sofias Farmor Sanna Eriksdotter att hon fött 17 barn och haft 9 missfall.

Sanna Sofia var fosterbarn i flera familjer.  När hon är 12 år flyttar pappan till Sverige och Ragunda 1878. Han gifter om sig och får fyra barn.

Brodern bodde i Back och när han fick åldern inne gick han till sjöss. Sanna Sofia kom 1891 och 8 år efter mormoderns död till Stockholm. Hon var nästan myndig.  Hon skrevs in i Finska församlingen. Hon träffar PG där på Söder. Han som nyligen kommit till Stockholm från Lyrestad. De blir ett par och sonen Hilding föds. Sedan blir det giftermål. De flyttar till Långholmen och båtvarvet.  PG är båtbyggare men tar statararbeten så att de kan flytta utanför staden till grönare områden, och de hamnar i Frötuna, Markim och Gottröra i Uppland. De har nu fem barn när Sanna Sofia fött tvillingar. De bestämmer sig för att flytta till Lyrestad. PG:s mamma är gammal, 79 år, och behöver tillsyn och Sanna Sofia kan behöva en hjälpande hand med barnen.

Redan första året i Lyrestad nås de av nyheten att hemmanet Pelat har brunnit i en storbrand. Det var 36 nedbrunna byggnader. Djuren var ute på bete. Att branden blev så stor kunde tillskrivas att det var Mickelsmäss och folket var i Nykarleby. I tidningen står det att egendomen var lågt försäkrad i kommunens brandförsäkringsbolag.

Förklaringar till byggnaderna på Sätra varv: 1 Pråmbyggnadskjul och stapelbädd, 2 Sliprar, 3 Såg och ångmaskin, 4 Bostadshus för varvsarbetare, 5 Bostadshus 6 Tvättstuga, 7 Mangelbod

Sanna Sofia och PG stannar till 1912 i Lyrestad. Hans mamma är död. Äldsta dottern Hildur stannar kvar i Lyrestad medan de övriga fem barnen följer med till Sätra varv utanför Stockholm. Efter fyra år så får PG en tjänst ute på Jungfrusund. Han är slöjdlärare. Här stannar han och Sanna Sofia.

Sanna Sofia och PG får sex barn och ett långt liv. Tillbringar några år på Drottningholms ålderdomshem. När de dör får de en gravplats på Lovö kyrkogård.

 

av Monica Paulsson

I denna ask har min mormor (Inga Ericson, född Jonsson) skrivit och satt fast en lapp med följande text:

”Denna ask har min morbror Engelbrekt köpt i Kina innan jag var född 1918. Han var sjöman. Inga”

Jag tänkte berätta lite om Engelbrekt. Hans fullständiga namn var Oscar Engelbrekt Mårtensson och han föddes den 7 november 1886 i Öshult, som ligger i Hinneryds församling och Kronobergs län. Han var tredje barnet till Nils Mårtensson och Ingrid Thilda Svensdotter med två äldre systrar Johanna och Alma samt två yngre syskon Hildur (min mormors mor) och Henning.

Familjen flyttade från Öshult först till Lyby i Malmöhus län, sedan till Hörby och därefter till Moheda i Kronobergs län. I Moheda bodde de på pastorsbostället Mariedal, tomten nr 13.

När Engelbrekt hade fyllt 15 år flyttade han till fastighet 39 i Sölvesborg och började arbeta som bokhållare. Det varade inte länge för 3 oktober 1902 är han inskriven i Karlskrona Amiralitetsförsamling, tredje Skeppsgossekompaniet.  Två år senare återfinns han i första Matroskompaniet nr 114.

Jag hittade av en slump en intressant notis i tidningen Kalmar, no 161, fredagen den 20 oktober 1905 som jag refererar till här:

” Den 29 september 1905 avled skeppsgossen Engelbrekt Mårtensson blott 18 år gammal i sviterna av lungsot. ”

Enligt vad Engelbrekt själv har berättat hade han ådragit sig denna sjukdom på grund av en härdningskur som han och hans kamrater hade fått genomgå under långresan till sjöss på korvetten Freja med vilken deras 3-åriga tjänstetid hade avslutats.

Det hela gick ut på att de varje morgon barfota skulle spola däcket och detta skulle de göra även när de var i kalla regioner då däcket var snöigt och istäckt. När den tjänstgörande läkaren fick kännedom om detta experiment, beordrade han skeppsgossarna att genast klä på sig, men den jourhavande löjtnanten ska då ha kommenderat dem att åter ta av sig skor och strumpor och fortsätta kneippandet.

Engelbrekt Mårtensson ådrog sig härmed lungkatarr och begärde att få bli sjukskriven. Skeppsläkaren vägrade dock med förklaringen att Engelbrekt bara ville komma undan sina plikter. Det var inte förrän efter återkomsten till Karlskrona då Engelbrekt svimmade under en båtfärd, som företogs för att hämta proviant, som han blev intagen på Garnisonssjukhuset och blev vårdad där en tid. Lungkatarren utvecklade sedemera till lungsot, som ledde till att han sedan avled i föräldrahemmet Mariedal i Moheda.

Vad betydde då kneippandet? Enligt Wikipedia utvecklades och lanserades kneippkuren av den tyska prästen och naturläkaren Sebastian Kneipp (1821-1897). Det var en hälsokur med kalla fotbad, barfotapromenader i fuktigt gräs med mera. Prästen insjuknade själv i tuberkulos, men ansåg att han blev frisk genom hydroterapi.

 

 

 

av Nina Tilander

Denna berättelse är om min mormors mor Alma. Familjens mytomspunna mor! Tidigt fick jag höra om mormors biologiska mor Alma som inte ville tala om för min mormor Vivan (Svea Viola) vem hennes pappa var trots att hon frågat flera gånger. Min mamma Ingalill minns ett av dessa tillfällen då mormor frågat sin mor och detta måste ha var någon gång på sent 50-tal.

Min morfar kom hem från jobbet och fann sin svärmor sittande på berget ute på tomten. Morfar frågade:  Varför sitter gumman ute på berget??

Min mormor svarade: Jag har frågat henne vem min pappa är!!

Denna text ovan skrev jag för två år sedan då jag trodde jag hade kartlagt Alma, men nu har jag forskat lite mer och inser att jag fortfarande vet väldigt lite om henne som person, men vet vart hon har bott, vilken familj hon kommer ifrån och hennes barn och släktingar. Det jag kan säga att det är en brokig samling människor och familjen var rena “bonus” familjerna, dels hennes egen och den hennes far åstadkom.

Almas uppväxt

Men vi kan ta det från början.

Får jag presentera Alma Karlsson som så småningom gifter sig och blev fru Jansson innan de tog hennes mans släktnamn Friske 1921.

Alma föddes i Öljehult 24 september1883 av dagsverksarbetare Carl Johan Månsson född 1845 i Bräkne-Hoby samt mamma hustru Elin Olasdotter från Öljehult i Blekinge. Öljehult socken är en socken utbruten ur Bräkne-Hoby.

Carl Johan härstammar från Öljehult som bondeson till Måns Svensson född i Hoby (Bräkne-Hoby) och hans hustru Märtha Abrahamsdotter född i Bräkne-Hoby, bönder hela släkten.

Carl Johan & Elin gifter sig 1871 dagen innan nyår, givetvis var Elin gravid då de gifter sig. Elin har en utomäktenskaplig dotter Cecilia född 1868 med sig in i äktenskapet.

Familjen bor mestadels som inhysta. Carl Johan jobbar som dräng de första åren som nygift. 1872 flyttar de till Skörje i Öljehult och då jobbar han som dagsverkearbetare. Här kommer första sonen Sven i mars. Men lille Sven blir bara 4 månader, han dör i juli. 1873 kommer nästa son som de döper till Sven även denna Sven dör 7 mån. gammal. 1875 får de ytterligare en son och vad döper de honom till jo Sven, men oturen vänder och denna Sven överlever.

Efter Sven föds Johanna 1878. Efter Johanna kommer Hilda som föds 1880. 1882 i september flyttar de till Lindås, en annan gård i församlingen, och här föds Alma min mormors mor 1883. Då Alma är dryga året dör hennes mamma Elin 1884. Nu står pappa Carl Johan ensam med fem barn.

1887 är Hilda knappt 7 år gammal då hon den 8 juli brännskadas svårt och avlider dryga två veckor senare. Vad som hände vet jag ej utan det måste jag leta vidare efter. Då Hilda dör är halvsyster Cecilia 19 år och äldst. Syskonen hjälper säker till att ta hand om de yngre men 1888 flyttar hon hemifrån och börjar jobba.

Pappa Carl Johan träffar änkan Johanna Andersdotter som 1886 förlorat sin man i en drunkningsolycka. Hon har två pojkar med sig in i äktenskapet då dom gifter sig 1889. De får sex barn tillsammans, Almas halvsyskon.  Fem av syskonen når vuxen ålder. Totalt hade Alma tre helsyskon och sju halvsyskon. Detta är något min mamma aldrig har hört talas om och tyvärr visste nog min mormor inte heller det. För vad jag förstår var det min mormor som på 50-talet sökte upp sin mor Alma och halvsyskonen Signe, Gulli och Asta.

I Carl Johans andra äktenskapet är första barnet ut Hulda Victoria. Nästa barn är Thelma Nathalia men hon dör bara 3,5 år gammal. Tyvärr står det ej vad hon dör av och det är samma med många små barn, men om de var gifta eller ogifta det står!!  År 1892 kommer sonen Martin.

Carl Johan flyttar 1894 med hela familjen till gården Hunnamåla nr 1, här föds två barn till. Först ut efter flytten är Ernst och år 1900 kommer Victor. 1904 flyttar de till gården Belganet nr 2 här föds sista barnet 1907 vid namn Olof Einar Efraim.

Vad hände då med Alma

Hon föds i alltså i september 1883 som yngsta barn till Carl Johan och Elin. När hon är 13 år lämnas hon bort som fosterbarn i Ronneby till Carl Johan Carlsson med fru. Här stannar hon tills hon konfirmerat sig. Då är det dags att börja arbeta.

Hon börjar som piga i Påtorp 1899 I Ronneby. Året därpå flyttar hon in till staden Ronneby och jobbar för handlare Svensson innan hon 1901 reser till Karlshamn. Här skrivs hon som född i Ronneby, vilket försvårade för mig i början att hitta henne. Nästa år byter hon bostad och börjar jobba på Rådhuset och häktet som städerska kanske.

I oktober 1903 flyttar hon till Cimrishamn (Simrishamn) och fortsätter som piga. 1904 är hon i församlingen skriven men i december samma år börjar hon sin resa till Stockholm och Adolf Fredriks församling. Hon blir inskriven där i februari 1905. Alma börjar som tjänarinna hos familjen Konrad Teodor Rahm med fru och sex barn på Mäster Samuelsgatan,15, kvarteret Torsken 6.

Här stannar hon fram till november då hon flyttar och 1906 i januari bor hon på Stora Badstugatan 58, (idag Sveavägen 78) i kvarteret Flygaren 9 och jobbar som tjänarinna hos hattmakare Magnusson med fru och två barn.

Året efter i januari börjar hon hos handlareänkan Matilda Louisa Beijer f. Broberg som bor på Sibyllegatan 81 och jobbar som piga. Hon stannar året ut. 1907 i december kommer hon till Dalagatan 3 kvarteret Läkaren 3. Jobbar nu som mejerska. Hon blir gravid och 1909 i april får hon en dotter Signe Maria Karlsson som hon lämnar bort som fosterbarn i Göteborg i juni.

Själv åker hon till Göteborg den 8 december 1909 för att ta ny anställning hos familj som tjänarinna. Varför hon väljer Göteborg kan ju vara att hon vill vara nära dottern, men jag ser aldrig att hon bor med dotter. Vet att min mormor sökte upp Signe men hon var aldrig intresserad av att träffa sina halvsystrar eller hålla kontakt.

Signe hamnar 6 mån gammal hos en sjöman med fru och en dotter, boende i Karl Johans församling. Familjen har haft flera fosterbarn genom åren. Signe stannar bara i 5 mån innan hon skickas 1 år gammal till nästa familj i Västra Frölunda. Kommer nu till en familj med sju barn och mannen är snickare. 1911 förflyttas hon till ytterligare ny familj ca 2 år gammal Emil Bergqvist med fru. Han jobbar som ingenjör. De har inga egna barn men 3 fosterbarn då Signe kommer. Här stannar hon tills hon är 15 år. 1924 börjar hon arbeta i familjen Andersson. Mannen i familjen är grovarbetare och de har fem barn mellan två och åtta år. Tror att hon fick jobb som hembiträde.

1926 flyttar hon till Kungsbacka skriven som hyresgäst. 1927 ser jag att hon bor i Haga församling och jobbar inom konfektionsyrket och 1928 är hon listad som sömmerska. Hon flyttar runt i Göteborg och försörjer sig som sömmerska. Detta yrke tror jag hon jobbar med hela livet. 1935 gifter hon sig med Helge Karlsson som jobbar som glasmästarearbetare och 1944 får de en son.

Helge går bort 1991 och Signe 2001. Tror hon var lite bitter eftersom hon inte ville ha kontakt med sin biologiska kvinnliga sida. Att vara fosterbarn var nog inte lätt speciellt då hon lämnades bort gång på gång. Inte som min mormor som kom till en familj.

Tillbaka till Alma

Till Göteborg kommer Alma i december 1909 och får anställning hos Dr. Ludvig Wolff. Han är änkling sedan mars 1909. Jobbar här i 9 mån innan hon flyttar till Dingtuna den 9 nov 1910 då är hon gravid med min mormor Svea Viola. Vår gissning är att det är doktor Wolff som är vår okände fader till min mormor. Men vi kan ha fel. Alma avslöjade aldrig vem pappan var.

Två gånger, vad min mor Ingalill vet, frågade min mormor sin mor Alma vem hennes far var. Så sent som ca 1956–57 frågade mormor henne då Alma var på besök hemma hos min mormor i Trångsund. Det var då Alma stormade ut ur villan hos min mormor och sätter sig på berget på tomten. Efter det frågade inte mormor fler gånger. Skulle vara sååå intressant att se om vår teori stämmer. Vet att det finns tre stycken barn till Wolffs som bor i Stockholm.

Då Alma kommer till Dingtuna 1910 i november blir hon mejerielev. Hon är nu gravid i tredje eller fjärde månaden. Här stannar hon till slutet på februari 1911 då hon ännu en gång reser till Stockholm och Klara församling den här gången där hon föder min mormor Svea Viola den 16 maj 1911.

När Alma kom till Stockholm den 13 mars började hon som tjänarinna och bor på Stora Vattugatan 8 i fastigheten Hägern mindre 2.

 Den 31 maj överförs Alma med dottern till Asylenvid Södra Barnbördshuset. Här blir hon amma. Vad jag förstår är Asylen ett hem för fattiga mödrar och att jobba som amma åt sitt och andra barn tillåter henne att vara hos sin dotter och behålla henne så länge.

 Den 4:e juli 1911 flyttar hon till Norrtullsgatan 14B med min mormor men samma år i november skickas min mormor Svea till Vissefjärda och sin fosterfamilj som hon stannar hos hela sin uppväxt. Ja en kort sorti till en annan familj, men det blir en annan berättelse.

Nu har Alma lämnat bort båda sina döttrar hon har fått. Hon stannar i Stockholm och i juni 1913 föder hon en son Sven Axel Valdemar och då bor hon på Holländargatan 24 fastigheten Lindansaren 8.

Alma stadgar sig

När Sven är sex mån flyttar de till Karlsborg på nyåret 1913. Här får hon anställning som hushållerska hos August Julius Jansson. Han jobbar på tygstationen inom det militära som tygarbetare dvs. har hand om de militäras kläder. Han är änkling sedan i maj 1913. Kan ha annonserat efter en hushållerska för vad jag vet finns det inga kopplingar mellan Alma och någon i Karlsborg.

Alma kommer hit med sonen och jobbar i familjen som förutom August består av barnen Dagmar 11 år, Rut 6 år och Inez 3 år, så tre flickor till. Oklart om Dagmar är hans, tror ej det utan hans avlidne fru hade henne med sig in i deras äktenskap, men Rut är hans innan de gifte sig, det har han skriftligen erkänt.

Det är nu de bildar sin “Bonusfamilj” då Alma och August gifter sig i aug 1916, då är Alma redan höggravid och föder en dotter Anna Kristina och några dagar senare flyttar de till nytt hem. Samma dag dör dottern Anna Kristina av svaghet står det så hon var nog för tidigt född.

December 1917 flyttar de igen och 1921 tar August Julius sitt släktnamn Friske. Frisk hette August Julius mamma och hennes pappa var soldat och fick namnet Frisk. August la till ett e och hette Friske.

1919 får de sitt andra gemensamma barn Gulli som också heter Viola. Henne har min mamma träffat då min mormor fick kontakt med sin mor. Mormor träffade även sina halvsystrar samt Augusts barn Dagmar, Rut och Inez. 1922 dör Sven bara 9 år gammal i ledgångsreumatism. 1924 kommer deras gemensamma barn nr 3,  Asta Viola.

Nu är Alma 41 år. Samma år får Rut sitt första barn en utomäktenskaplig son Sven Gösta Folke, så August blir morfar samtidigt som han blir far! Nu bor de med både barn och barnbarn tillsammans. Almas man August har blivit maskinist och har säkert bättre betalt.

Rut flyttar till Hjo den 8 dec 1929. Samma dag lämnar hon sin son 5 år som fosterson till farmor och farfar dvs Augusts föräldrar. Farfar är före detta stalldräng och har blivit blind.

Den 30 september det året flyttar Inez till Längbro och jobbar som servitris på manskapsmässen. Åren 1815–1974 var regementet en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper. Hon trivs nog här för hon stannar i 5 år innan hon flyttar till Örebro. Och det är i Längbro som hon träffar sin blivande man Karl Ivan. 1939 i mars gifter hon sig och i juni 1940 får de en son. 1942 flyttar de till Hille i Gävleborgs län. Här bor de fram till ca 1975 för då bor de i Gävle. Inez man Karl Ivan dör 1989, 81 år och hon överlever sin man med 20 år, blir nästan 99 år fattas bara 13 dagar.

I okt 1930 kommer Rut tillbaka från Hjo och1932 i mars gifter sig Rut och i april föder hon sitt första barn i äktenskapet dottern Gunnel och flyttar till Tibro, men bara 3 månader senare dör flickan. 1933 hämtar Rut hem sin son som nu är 9 år. 1935 får de en fosterdotter som kommer från Adolf Fredrik i Stockholm, året efter adoptera de lilla Ilsie. Rut får inga fler barn och de bor och jobbar i Tibro. Hennes man jobbar på Tibro stolsfabrik och sköter snickerimaskinerna. Rut dör 1951 endast 44 år, hennes man gifter om sig och får tre barn, men det är en annan historia.

1936 i dec flyttar Gulli till Sankt Görans församling i Stockholm. 1938 i februari kommer Gulli tillbaka från Bromma i Stockholm och i maj 1939 får hon en son utom äktenskapet Sven Ove, vars faders namn står i kyrkboken. Sven Ove får inga barn utan jobbar som typograf och dör 2010 ogift i Karlsborg.

I oktober 1939 flyttar Alma med familj till Mölltorp och det huset, Gräshult Strandstugan 1, ligger nere vid Vätterns strand. Nu bor hela familjen med barn och barnbarn i detta hus.

1940 får Asta en son Toyvo, ett trolovningsbarn och 1943 gifter hon sig med barnets far Sten Stark. Han borde dessutom vara trygg, eftersom han också heter Tryggve. Astas familj bosätter sig också i Tibro som Rut gjort. Asta jobbar inom textilindustrin och hennes man Sten är snickare. Asta dör 1994 och hennes man 1997.

Gulli får en son till 1948 och hon bor kvar hemma. 1964 dör August, Alma dör 1976, 92 år gammal och Gulli bor kvar fram till sin död 2002 i huset vid Vätterns strand. Gullis sonson bor i familjens hus. Han bor här med flickvännen, jag vet ej om de har barn. Jag har inte sökt upp familjen Friske men gör det kanske en dag.

Historien om min mormors mor Alma var så spännande då jag började. Jag har ju ett kapitel som ej är avklarat och det är att hitta min mormors far för det var där jag började. Vem var han, varför ville Alma ej tala om vem det var? Om det är den Dr.Wolff som hon jobbade för eller någon annan. Jag har tagit DNA och även min mor så det borde gå att hitta, men jag har inte börjat med DNA forskning än.

 Nu återstår att föra över alla i Genney till FamilyTreeDNA men det får bli ett senare projekt, en regnig vecka i sommar kanske. Tyckte att mystiken omkring Alma var stor, men så mystisk var hon ej. Levde väl tycker jag ett lite typiskt liv som kvinna som fick tre utomäktenskapliga barn, men som till slut gifter sig och bildar familj, bonusfamilj.

Hon hann med att flytta 17 gånger innan hon slog sig till ro i Karlsborg under 23 år och senare Strandvillan vid Vättern där hon bodde de sista 37 åren av sitt liv. Det måste ha varit en stor upplevelse för en liten flicka på landet i Blekinge att inte ha sin mor, kanske en styvmor som ska ta hand om sina egna och sina styvbarn. Att sedan komma som fosterbarn i staden Ronneby till främmande människor och efter bara några år stå på egna ben. Det måste ha varit ännu mer omvälvande att flytta till Stockholm. Det var nog inte lätt att vara ensamstående mor och dessutom får lämna bort två små döttrar till främmande människor. Jag förstår att hon flyttade efter sin dotter till Göteborg, för att kanske få se henne åtminstone. Hon arbetade ju mest hela tiden under de första dryga trettio åren åt andra som piga, hembiträde, mejerska och säkert också med barnpassning från unga år.

Min mormor hade i alla fall kontakt med sin mor genom åren. Exakt när börjar jag undra då korten vi har är på Inez från 1931 och kusinerna Toyvo och Sven Ove är från ca 1950. Man skickar väl inte kort till släktingar som är gamla, då skickar man väl nytagna så min mormor kan mycket väl tagit kontakt med sin mamma Alma tidigare än vad min mamma kommer ihåg.

När man forskar på släkt så är det fotografier som väcker störst intresse. Att här kunna lägga till några bilder är ju alltid kul. Människorna man forskar kring blir så levande. Jag tycker mig se bilder på de jag letar fram i mitt huvud. Från att de är små fram till de gifter sig och får barn och blir gamla då tar man död på dem. Och det är nästan läskigt, det går fort, bara på par minuter har de fötts och gift sig och dött.