av Björn Fransson

Tidigare publicerad i Släkt och Hävd, nr 4 – 2024.

Året är 1697 och platsen en liten by i Oppeby socken i Kinda härad och Östergötlands län. Byn heter Ryda och ligger vid kanten av en vik i sjön Åsunden. Detta år verkar det finnas fyra gårdar i byn, två frälsegårdar under olika frälsegods samt ett kronohemman uppdelat i två hushåll. I den ena av frälsegårdarna bor min farfarsfars farfarsfars farfar, landbon Jonas Persson och hans hustru Kerstin Sunesdotter. I granngården bor frälselandbon Olof Jonsson med sin (av mig) ännu oidentifierade hustru och den hemmavarande sonen, den sjuttonårige Zachris.

Olof Jonsson är sannolikt en man av viss betydelse i socknen. Han är under en stor del av sitt vuxna liv en av socknens sexmän, det vill säga en av de sex sockenmän som deltar i och leder sockenstämman och assisterar sockenprästen i kyrko- och ordningsfrågor. Något liknande senare tiders fjärdingsmän.

Oppeby socken och Ryda (Rÿdha) vid Åsundens sjökant år 1660. De tre punkterna
visar byns tre hemman vid denna tid. Källa: Detalj ur Östergötland, detaljkartor.
Geografisk Tafla Delineation och Beskriffningh Öffwer ÿdre och Kÿndha Härader
med någre Resterande Nästinliggande Sochner som Lyda till Wästanstångh […]
Krigsarkivets kart- och ritningssamlingar – Sveriges Topografiska kartor.

I en av kronogårdarna bor landbon Jon Larsson och hans hustru Elisabeth Jonsdotter. Elisabeth är i sextioårsåldern och gift för tredje gången. Samtliga hennes män har hetat Jon och samma familj har troligen funnits på gården i närmare 40 år. I hushållet finns också Elisabeths dotter Kerstin Jonsdotter från Elisabeths äktenskap med sin förste make Jon Månsson. Med tanke på moderns ålder är Kerstin sannolikt ett antal år äldre än grannsonen Zachris Olofsson. Trots en viss åldersskillnad verkar tycke ha uppstått mellan de unga tu för i början av april 1698 införs följande notis i Oppeby födelse- och dopbok: ”d: 3 Aprilis döptes Joen Zachris son i Ryda. it oägta barn.”

Ett trolovningsbarn är fött 1698

Den kortfattade notisen nämner märkligt nog inte vem modern är, däremot pekar prästen ut fadern Zachris – och den nu 18-årige Zachris Olofsson är den ende Zachris som finns i Ryda. Barnet har till dopet dock en rätt ­ fullständig uppsättning dopvittnen från trakten. I följet finns de två bönderna Erik Persson i Knäppesvik och Per Nilsson i Kappamålan, de två hustrurna Brita Karlsdotter i Oppeby och Karin Johansdotter i Biuggö samt pigorna Johanna Johansdotter i Ryda och Margareta Johansdotter ifrån Hägerstads socken. Så även om barnet är fött utom äktenskapet kan man anta att faddrarna har bjudit på ett ordentligt dopkalas.

Att barnets far så tydligt pekas ut i notisen kan tyda på att förhållandet är allmänt känt i socknen. Naturligtvis medför ett barn fött utom äktenskapet konsekvenser i denna tid, brott mot det sjätte budordet. Två månader efter dopet dras Kerstin och Zachris inför Kinda häradsrätt av kronolänsmannen i Norra Kinda, Pehr Andersson, där han:

”[…] angaff En ung dreng Zachris Olsson be[nämn]:d, aff 18 åhr, /: som är hos sine föräldrar i Ryda uti Oppeby Sochn:/ att han förledit åhr, wijd Midsommars tijden haftt Lägersmåhl med Kerstin Jonsdotter hoos hennes Moder sammaledes i bem[äl]:te By Ryda, hwilken födt Barn som lefwer […]”

Äktenskap får inte ingås mellan par som var för nära släkt

Brottet mot det sjätte budordet skall alltså ha begåtts i Kerstins hem. Enligt rättens protokoll framför också kronolänsmannen en ytterligare omständighet som från tidens juridiska utgångspunkter kan ha en påverkan på det rättsliga resultatet:

”[…] warandes Kerstin Jonsdotter Syskonebarn med Zachris Olssons Moder, nembl[igen]. Kerstin född aff Brodern och Zachris Moder aff Systern.”

Kerstin är alltså kusin med Zachris ännu oidentifierade mor. Dennes mor i sin tur bör då vara en Månsdotter i socknen eftersom Kerstins far, brodern i texten, är Elisabeth Jonsdotters förste make Jon Månsson. Det nära släktskapet förefaller vara något man från den rättskipande makten ser som ett problem. Kerstin fäster sig inte vid släktskapet men hävdar att hennes intima umgänge med Zachris har skett med ett uttalat äktenskapslöfte från Zachris sida. Hennes utsaga är också protokollförd:

”[…] Kerstin påstår att sådant är skedt under Eghtenskaps låfwen.”

Zachris kan nog inte neka till själva brottet. Dopnotisen tyder på att hans roll i saken är allmänt känd i bygden. Däremot ger han en annan bild än den Kerstin hävdar, protokollet fortsätter:

”[…] Zachris bekänner fuller Lägersmåhlet, men nekar instendigt till Löfttet, och att sådant icke wijdare är skedt, än om hans föräldrar wille gifwa sitt Samtycke till Eghtenskapet, Sade ock att Kerstin låckat honom dhertill, såsom och icke mindre hennes Moder, i dhet dhe stedze sendt Bud effter honom att gå dijt, då dhe gifwit honom både Brännwijn och annat mehra, såsom Strumpor, Halsduk, Band och Ärmekläde, och hon fått aff honom 2. Par Handskar och 1 1/2 al. […], frågandes Modren om han intet wille gifta sig med hennes dotter.”

Zachris vill alltså låta påskina att ansvaret för händelsen helt ligger hos Kerstin och hennes mor, och att han har lockats in i detta med brännvin och gåvor. Just gåvorna kan vara ett problem för honom då han också har gett Kerstin gåvor i utbyte, vilket kan tolkas som en del av ett äktenskapslöfte eftersom fästegåvor är en betydelsefull del i en trolovning.

Zachris far Olof är starkt emot ett äktenskap för sonen

Nu lägger sig Zachris far, socknens betrodde sexman Olof Jonsson, i rättegångsförhandlingarna. Han är vid det här laget uppenbarligen mycket missnöjd med sakernas tillstånd och stödjer här sin son, och anför också ett antal argument för varför ett äktenskap mellan Zachris och Kerstin inte kan komma på fråga: Zachris är för ung, fadern behöver honom i arbetet och någon trolovning har inte skett. Far och son framställer det som att Kerstin är en förslagen lycksökerska som har lockat en ung och oerfaren man i fördärvet.

Det visar sig dock att Kerstin har inflytelserika personer i socknen på sin sida. Hon lägger fram ett brev inför rätten:

”[…] Kerstin Jonsdotter insinuerade för sig Comministri uti Hägerstad Wyrdige H:r Magni Hagmans Attest, aff den 14: Martij, att han på Tredie dag Pingst förledit åhr frågat Zachris, om det war hans fulla wilje, Tankar och alfwar, att ingå Echtenskap med bem[äl]:te Kerstin Jonsdotter? Han då swarat Ja; allenast hans fader wille dertill Samtyckia.”

Hon kunde hänvisa till komministern i socknen Magnus Hagman. När havandeskapet var uppenbart hade han frågat Zachris om han ville gifta sig med Kerstin. Zachris hade då svarat ja på frågan – om bara hans far ville gå med på detta. Kanske är det av lojalitet med eller rentav rädsla för sin far som Zachris nu har tagit tillbaka både en eventuell önskan och avgivna löften? Komminister Hagmans skrivna vittnesmål verkar väga tungt för rättens ledamöter och häradsdomaren. Efter överläggning kommer man fram till slutsatsen att detta nog är något som först och främst kyrkan enligt rättsordningen i kyrkolagen bör ta ställning till.

Döderhultarns skulptur ”Häradsrätt” kan ge en bild av hur Kerstin och Zachris stått inför rätten med Bibeln uppslagen för edgång och med häradshövdingens och tolvmännens stränga blickar framför sig och en samling åskådare från ­ allmogen bakom ryggen. Axel Pettersson, Döderhultarn 1868–1925. Foto: Boberger, ­ Wikimedia Commons.

Kerstin Jonsdotter drar saken vidare inför domkapitlet

Det dröjer till den 20 juli 1698 innan saken tas upp i konsistoriet i Linköping och här förefaller det som att både Kerstin och Zachris samt Zachris far Olof är närvarande vid förhöret. Domkapitlet utgörs av biskopen, domprosten och lektorerna i Linköpings gymnasium. Protokollet inleds med att man i vittnenas närvaro dels läser upp en skrift från Kerstin, och dels en skrift från Olof Jonsson:

”§. 4 […] kommo Kierstin Jonsdotter och Zachris Olofsson i Ryda vid Oppeby Socken, thå 1 Uplästes Kierstins skrifft ther uti berättades at Zachris […] war under äghtenskaps låfwen besåfwat henne hwilket han bekiänt för Hr. Måns Hagman.

Hr. Biskopen frågade om Zachris hade ther emoot något att säja thå hans Fader Olof Jonson insinuerade en skrifft som ock uplästes hwar i han berättar, at Kierstin och hennes Moder genom Fyllerij och med sitt listiga taal hafwa bracht honom til Lägersmålet, påståendes, Kierstin aldrig skole kunna bewisa at han begiärt henne til äghta; Upwiste åter Fadren en attest huru han lefwat i Sochnen, bewittnades thet han warit mycket molesterad (besvärad) af Capellanen Hr: Måns med Trätor och rättegångs processer.”

Olof Jonsson verkar vara fast besluten att stoppa uppfattningen att det har skett en trolovning mellan sonen och Kerstin. Han tvekar inte för att dra Kerstin och hennes mor i smutsen. Han tvekar inte heller att påstå att pastor Hagman har gett sitt vittnesmål enbart för att han har ett horn i sidan till Olof Jonsson. (Tyvärr finns inga sockenstämmoprotokoll kvar som kan vittna om Olofs och Hagmans eventuella trätor.)

Efter detta utbyte av upplästa inlagor fortsätter förhandlingarna med att konsistoriets presidium ställer de frågor de har till Kerstin och Zachris. De tillfrågas om de inte borde förlikas, detta för att Kerstin inte skall bli utskämd. Zachris far svarar nej. Zachris tillfrågas om han har lovat Kerstin äktenskap för att få dela säng med henne. Kerstin svarar ja och Zachris nej på frågan.

Konsistoriet menar att ärendet inte är kyrkans utan domstolens sak

Zachris verkar inte säga mycket. Det är istället hans far Olof som fyller på med ytterligare argument för att visa att hela saken är Kerstins och hennes mors skuld.

Konsistoriet kommer fram till det uppenbara – här står ord mot ord, och att det är en fråga som inte kyrkan kan avgöra. Det är bara i den världsliga rätten som man har rätt att svära sig fri och det måste Zachris i så fall göra inför häradsdomaren i Kinda. Däremot kan kyrkan ge de båda unga vägledning i frågan, och man gör också ett försök i den riktningen.

Presidiet ger Zachris flera chanser att ångra sig och uppmanar honom att ta Kerstin till hustru, men Zachris verkar uppriktigt trött på hela saken. Inte bara på Kerstin och barnet och den dömande omgivningen, han verkar också trött på sin far och mor och beredd att ta sig så långt bort att ingen längre kan komma att höra av honom. Domkapitlet har dock fattat sitt beslut och anser inte att de kan göra mer i saken varpå Olof också kallas in för att få del av detta:

”Fadren inkallades och berättade H.rr Praeses sig förmant them unga til ­ förening hwar på Olof önskar sig förr döden. Hwarföre slöt Hrr. Praeses at saken skall wisas til wärdslig Rätt och ther får plichta som brotzlig är.”

Målet åter till häradsrätten

Härmed återremitteras alltså ärendet till Kinda häradsrätt där det på nytt tas upp på hösttinget den 16 oktober år 1698. Vid det här tillfället infinner sig också kyrkoherden Magnus Hagman personligen vid tinget för att med ed styrka sitt vittnesmål.

Häradsrätten börjar nu uppenbarligen tappa tålamodet och radar tydligt upp de punkter som talar för Kerstins version av händelseförloppet. ­ Zachris hade erkänt för kyrkoherden att han önskade gifta sig med Kerstin. De hamnade så i säng tillsammans vilket ledde till att hon blev gravid. Han hade dessutom skänkt henne gåvor som kan tolkas som fästegåvor. Zachris får nu chansen att med edgång en gång för alla svära sig fri:

”[…] för dhen skull förehöllt Rätt:[e]n Zachris att han nu måste sigh på behörigt sätt befrija, dhet han alldrigh låckat Cherstin till Lägersmåhl under Echtenskapslöffte, hwilket på intet annat sätt kan skiee än igenom sin Eedh för ofwantaldhe riktiga skiähl och omständigheters skull, men som han eij kunde dhen samma afläggia.”

Zachris vägrar att svära på att han inte hade föreslagit trolovning

Att gå ed med handen på Bibeln är en mycket allvarlig sak och medför stränga straff för den som visar sig ha svurit falskt. Det är också en samvetssak mellan människan och Gud. Zachris vägrar nu att gå ed på att han inte har lockat Kerstin i säng med hjälp av ett löfte om äktenskap. När han väl har nekat till edgång är det dags för häradsrätten att avge slutlig dom i målet om trolovningen i Ryda.

”Ty dömer Rätten att Cherstin Jonsdotter böhr niuta lijka Rätt som en troolåfwat SåckenMöö, och dher han henne ännu eij äga will, då skall han wijdare här för Rätta ställas och straffas, såsom dhen dher utan saak henne öfwergifwer. Arg[umen]:to Cap[itulum]: 15: §. XIV: Kyrkiolagen. Actum ut Supra.”

Här gör man tydligt att Kerstin inte skall lastas för situationen. Det är Zachris som har handlat fel och om han inte tar sitt ansvar kommer han att straffas på lämpligt sätt.

Ett sista försök

Det verkar som att Zachris, eller snarare hans far Olof ändå griper efter ett sista halmstrå. Kerstin och Zachris sak dyker nämligen upp ännu en gång i domkapitlet. Den 30 november 1698 är det Arvid Grenander, kyrkoherden i Hägerstads församling, som ställer frågan om parets nära släktskap till domkapitlet, vars protokoll berättar följande:

”Berättade bem:te Kyrkoherde det som in [skickat] […] dom […] Kierstin Jonsdotter i Ryda och Zachris Olofsson hwilka wilia ächta hwar andra men att Kierstin är syskonebarn med dräng[en] hans moder, så frågar han om sådant kan tillåtas.”

På kyrkoherde Grenanders raka fråga lämnar konsistoriet ett lika rakt och enkelt svar: Inga hinder finns för äktenskapet så länge tre villkor är uppfyllda. Den första förutsättningen är redan uppfylld – att häradsrätten med dom har angett att Kerstin är en lagligen trolovad fästmö. För det andra måste Grenander se till att bötespengarna för ”otidigt sängelag” hamnar på plats i kyrkokistan, och för det tredje måste han se till att Kerstin blir kyrktagen enligt det protokoll som gäller för ogifta kvinnor.

Så blir det till sist äktenskap!

Den första maj 1699 vigs paret i Oppeby kyrka – fast Kerstin bär förmodligen en krans på huvudet i stället för den sedvanliga brudkronan. En brudkrona fick enligt tidens sed endast bäras av en kysk och orörd brud. Det finns inga spår i kyrkans räkenskaper av att paret har erlagt böterna för ”otidigt sängalag”. Just den punkten var ju viktig för domkapitlet men rapporten om detta kan ha försvunnit. Det kan också vara så att räkenskaperna har kommit i oordning eftersom kyrkokistan plundrades av tjuvar vid påsktiden 1698.

Från år 1700 finns Zachris och hans hustru mantalsskrivna tillsammans med Zachris föräldrar Olof Jonsson och hans hustru på ryttmästare Johan von Müllerns frälsehemman i Ryda. Där finns de fram till 1704. Man kan kanske fundera på hur stämningen var på hemmanet med tanke på Olofs tidigare envisa motstånd mot ett äktenskap mellan hans son Zachris och Kerstin! År 1705 försvinner det unga paret från Ryda och samma år dyker det upp en Zachris med hustru i Wånga. Wånga är ett skattehemman i Oppeby socken och vidare forskning kan måhända visa hur paret hade kommit över den hemmansdelen. Möjligen har någon av dem haft en arvedel att hämta där.

Mycket talar för att det är ”våra” Zachris och Kerstin som finns i Wånga från 1705. Tjugo år senare, i december 1725 finns antecknat att sockenmannen Zachris Olofsson i Wånga har gått bort efter en tids sjukdom och att han begravs den 9 januari 1726. Hans ålder anges till 51 år, vilket inte stämmer med vår Zachris, som endast borde vara 44 år vid den här tiden. Åldersangivelsen är troligen fel för i slutet av år 1726 finns följande notering i begravningsboken:

”d 18 Decemb begrofs sal. Zacharias Enkia hust Kirstin Jonsdotter i Wånga warit siuk […] […] dag afled d 10 dec. warit gift 27 åhr fick 6 barn. Mannen begrofs d 9 Jan. besöktes med h.h nattvard 18 Nov.”

I den noteringen stämmer vigselangivelsen med Zachris och Kerstins vigsel år 1699 så paret är troligen de Zachris och Kerstin vi söker. I så fall levde de tillsammans i Wånga under resten av sina liv och fick inalles sex barn. Förhoppningsvis ledde den trassliga trolovningen i Ryda ändå till ett så hyggligt liv man kunde få här i landet under de årtionden som kom att hårt präglas av det stora nordiska kriget.

En trolovning är lika bindande som ett äktenskap

Enligt gammal nordisk hävd är en trolovning lika bindande som ett äktenskap. Efter att de unga samt deras föräldrar har tagit i hand inför vittnen och gåvor har utbytts är paret trolovat. Detta avtal gäller lika som äktenskap, går inte att bryta. Barn födda därefter räknas som trolovningsbarn med samma rättigheter som barn till gifta föräldrar. I det här fallet räknar folket i bygden uppenbarligen det unga paret som trolovade. Därför blir det lika många dopvittnen som för inomäktenskapliga barn.

Att Zachris far Olof Jonsson är emot sonens äktenskap är uppenbart. Här har endast det unga paret tillsammans med den unga kvinnans mor genomfört en trolovning utan att han och hans hustru har blivit inblandade, en trolovning som han uppenbarligen inte går med på. Så skall det inte gå till och eftersom saken är tveksam blir det inget omedelbart bröllop heller.

Intressant är att se att den unga kvinnans vittnesmål tas på samma allvar som den unge mannens i rätten, och att modern änkans utsaga beaktas likvärdigt med fadern sexmannens. Detta kan tjäna som exempel på kvinnans starka ställning i Norden för mer än 300 år sedan.

Käll- och litteraturförteckning

Källor

• Renoverade domboksprotokoll
  • Göta Hovrätt –
    Advokatfiskalen Östergötlands län (E) EVIIAAAF:89 (1698)
• Domkapitelprotokoll
  • Domkapitlets i Linköping t.o.m. 1989-06-30 arkiv, Protokoll, SE/VALA/00506/A I a/20 (1698), p 355, 383, 574
• Oppeby Kyrkoarkiv
  • Dop-, Vigsel- och Begravningsböcker – Oppeby (E) CI:1 (1676–1754)
  • Kyrkoräkenskaper – Oppeby (E) LIa:1 (1644–1707)

Litteratur

• Sandén, Annika: Fröjdelekar – Glädje, lust och nöjen under svensk stor­makts­ tid. Atlantis (2020).
• Axelsson, R., Bergström, C., Carlsson, S, Ling, C. H.: Sveriges historia för släktforskare. Natur & Kultur (2022).
• Sikeborg, Urban: Latin för släkthistoriker. Sveriges släktforskarförbund (2022).
• Pettersson, Marie: Linköpings domkapitels arkiv som källa till dess verksamhet 1860–1864. Kandidatuppsats i Arkivvetenskap, Uppsala universitet (2003). DIVA-Portal: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:213104/FULLTEXT01.pdf

En berättelse av Ulf Sandström vars farmors farfar var Alexander Keiller.

Stockholm 2025-01-03

James Keiller var född 1760 och bosatt i Dundee Scotland. Han var min farmorsfar David Keillers farfar vars släkt långt tidigare hade invandrat från Irland.

I slutet av 1700 talet ville James Keiller gifta sig med Catharine Cable. Hennes föräldrar James och Margaret Cable tyckte inte det var ett bra val för deras dotter då Alexander inte hade någon speciell ställning i samhället.

James Cable (1739-1814), Catharines pappa hade gjort sig goda pengar som sjöman och Kaparkapten med regeringens godkännande att beslagta illasinnade fartyg (Sveriges motsvarighet var ”Piraten” Lars Gathenhielm även kallad Lasse i gatan).

Efter en tid när familjen James Cable hade lärt känna James visade det sig att han var en bra man och Catharine och James gifter sig med varandra den 14 februari 1797.

Att James blev gift med Catharine och blev en del i familjen Cable var säkert till stor hjälp när han senare själv blev skeppsredare. Han startade även det första Valfångstkompaniet i Dundee och fick då en gulddosa med inskription som sedan har gått i arv i släkten. James och Catharine fick 10 barn varav 2 dog tidigt.

Att den äldsta sonen ensamt tar över familjens verksamhet var vanligt i de flesta länder långt in på 1900 talet. I Sverige har vi det som kallas Fideicommiss där den äldsta sonen ensam ärver familjens egendom och är i formell mening innehavaren, men med en begränsad förfoganderätt. Denna form av arvsrätt är under avveckling i Sverige, men den gjorde att man kunde hålla samman godsen och förhindra avstyckning och försäljning. Men det gjorde också att övriga söner fick finna andra vägar i livet för sin försörjning. För döttrarna gällde det oftast att familjen hade goda kontakter och kunde finna en bra man, helst rik så att döttrarna kunde få ett bra liv.

Äldsta sonen James Jr Keiller ärver sin familj men han var nog inte den rätta mannen att ta över och driva familjens affärer vidare.  James Jr gifter sig ca 1790 med Jean Keiller född Neish som var en flicka från ”underklasssen”. De fick flera barn och Jean dör redan 1813. Familjen hade levt vidlyftigt och slösat bort en stor del av familjens förvärvade och betydande förmögenhet.

Bild: Ulf Sandström

Mellanbrodern David Cable född 25 juni 1802 blev officer i Indien och hade graden Major när han dog 17 november 1850 i strid. Yngsta sonen Alexander emigrerar till Sverige.

Sedan 1600 talet har flera perioder av invandring skett från Scotland till Sverige. Under början av 1600 talet kunde den svenska armen bestå mer än hälften av Skottar som kommit till Sverige för en tjänst i den svenska armen. Bland annat kämpade de tillsammans med Gustav II Adolf i det 30-åriga kriget under åren 1618-1648.

Efter att Göteborg anlades 1621 anställde Gustav II Adolf holländsk arbetskraft för att anlägga kanaler enligt nederländsk förebild. Kanalerna skulle hjälpa till att dränera marken och så att staden fick en fungerande hamn. Kanalerna gjorde att Göteborgs stadsbild ändrades till vad den är idag.

På 1700-talet var det skotska köpmän och entreprenörer som invandrade till Sverige varav merparten bosatte sig i Göteborg.

Orsaken till utvandringen var den politiska situationen i Storbritannien där Stuarts kungahuset störtats från den engelska tronen. Stuarts sympatisörer gjorde då uppror men blev då förföljda, deras egendom togs i beslag och flera avrättades. De som kunde flydde bland annat till Göteborg där det då fans en liten skotsk koloni. (Ni som läst Guillous bok Brobyggarna känner säkert igen detta).

Samlingen av skottar och engelsmän i Göteborg gjorde att Göteborg under den här perioden fick namnet Lilla London.

Under 1800 talet kom Skottarna till Göteborg och Sverige för att göra affärer och starta handel. Några stannade och startade en verksamhet här:

• Colin Chalmers tillsammans med Niklas Sahlgren startade Ostindiska kompaniet. Colin Chalmers gjorde även stora donationer så man kunde starta Chalmers högskola.
• James Dickson startade ett av de största och rikaste handelshusen under 1800 talet, med en omfattande export av trä och järn samt import av kolonialvaror.
• William Gibson startade Jonsereds Fabriker tillsammans med Alexander Keiller
• David Carnegie grundades Carnegie handelshus i Göteborg år 1803. Idag verksamt på finansmarknaden.
• Alexander Keiller startade Göteborgs Mekaniska Verkstad som blev Götaverken.

Orsaken till invandringen i slutet på 1800 talet var att Napoleon försökte krossa Storbritannien ekonomiskt genom en kontinentalblockad under det rådande Napoleonkriget 1799-1815. Napoleon hade misslyckats att inta England och nu skulle all handel med brittiska varor upphöra. På det sättet skulle Napoleon framtvinga fred. Storbritannien fann då andra vägar för handel och Göteborg fick en särställning som frihamn.

Napoleon och handelsblockaden mot England. Bilder från Wikipedia.

Industrialiseringen hade samtidigt tagit fart i Storbritannien och det förde med sig att man högg ner stora mängder skog. I takt med att landskapet förändrades och skogarna blev till bränsle blev virke en stor bristvara.

James Keiller såg möjligheter att expandera sin handel med Sverige. Han sände därför 1790 ut en av sina anställda som var en ung man endast 14 år vid namn William Gibson. Han skulle åka till Göteborg för att skapa kontakter och etablera handel med virke. William gjorde ett bra arbete för James och stannade i Göteborg där han snart startade egen verksamhet. James hade fått sina kontakter och åkte senare tillsamman med sin fru till Göteborg för att se över sina affärer. Han fann genom William Gibsons framgångar att det fanns goda utsikter för unga män att etablera sig i Göteborg.

Efter hemkomsten till Dundee rådde James sin yngre son Alexander att invandra till Sverige då hans möjligheterna i Dundee var begränsade, den äldsta sonen skulle ju ta över familjens verksamhet.

Alexander hade dock inga planer på att emigrera och flytta till Sverige. Han ville bli officer i Indien som sin mellanbroder och köpte därför en officersfullmakt. På den tiden kunde man köpa sig en anställning via en fullmakt, så även i Sverige. Då inga egentliga kunskapskrav fanns för att bli officer bemyndigades innehavaren av fullmakten att utföra sina uppgifter som officer och om nödvändigt använda våld.

Exempel på officersfullmakt och bild på officerare i Indien. Bilder från Wikipedia

Olyckligtvis för Alexander så hade mellanbroderns fullmakt gått ut och han blev hemförlovad från Indien. Mellanbrodern ville dock återvända till Indien och gjorde allt för att övertalade Alexander att avstå från sin fullmakt. Han fick hjälp av sin far James som ville att Alexander skulle åka till Sverige och inte bli officer i Indien. Alexander gav till slut upp och gav sin fullmakt till sin äldre broder.

Utan fullmakt bestämde sig Alexander att resa till Amerika. Där följde han bland annat med en indianstam på en lång jaktresa. Efter en tid såg han inte någon framtid i Amerika och återvände till Scotland och Dundee. Hans stora längtan till Indien för att bli officer fanns dock fortfarande kvar och därför köpte han åter en officersfullmakt.

Resan till Indien skulle gå via Portsmouth där han skulle gå ombord på en fregatt för transport till sin officerstjänst i Indien.

Dundee till Portsmouth är ca 80 mil vilket skulle ta ca 3 dagar med häst och vagn. Att segla från Portsmouth ’rund Afrika och till Indien skulle ta ytterligare minst 40-50 dagar. Googele maps och bild från Wikipedia

Det var en besvärlig resa inte bara för att den var lång utan för att väglaget på resan till Portsmouth var usel. De leriga vägarna gjorde att det som normalt tog några dagar nu tog avsevärt längre tid.

Bilder från Wikipedia

Alexander hade dessutom otur att vagnen fastnade i leran och gick sönder. När han äntligen kom fram till Portsmouth hade fregatten till Indien redan avseglad. Han blev naturligtvis ledsen och arg att ånyo missa sin resa till Indien och den efterlängtade officerstjänsten.

Långt senare fick han veta att han hade haft tur som fastnat i leran och blivit försenad på resan till Portsmouth. Fregatten som han skulle segla med till Indien förliste vid Goda Hoppsudden med man och allt och det var bara spillror som flöt i land och som visade vad som skett.

Exempel på skepp som förlist någon gång mellan 1850 och 1867. Foto: Tomasz Stachura/Baltictech

Detta var andra gången som Alexander försökt att ta sig till Indien och en officerstjänst utan att lyckas. Det gjorde att han slog militäryrket ur hågen och började i stället att arbeta på Neilson &Co i Dundees segelväveri 1818. Där fick han goda kontakter och samlade under några år viktig kunskap och erfarenhet som han senare hade stor nytta av.

1825 endast 21 år gammal invandrade Alexander till Göteborg och Sverige efter förslag och påtryckning från sin pappa. I Göteborg träffar han William Gibsson som då var 44 år och gift med Anna Catharina Wijk. Eftersom Alexander senare gifte sig med hennes syster Maria Lovisa Wijk fick dom starka band till familjen Wijk. Familjen Wijk var etablerad inom societeten i Göteborg och Olof Wijk som var bror till deras fruar var affärsman och riksdagsledamot vilket senare blev till stor hjälp.

Alexander får först ett arbete på företaget James Christies i Göteborg. Några år därefter söker William Gibson en partner för att etablera ett segelduks- och spinnerifabrik och vem var då mer lämplig än Alexander Keiller. Alexander hade ju goda kunskaper på området och William och Alexander startar ett segelväveri vid Wäder Sågen i Majorna ute i Masthugget 1826.

Wäder Sågen i Majorna ute i Masthugget. Vid älvstranden kunde segelfartygen förtöja och lätt lasta producerade varor.

Wäder Sågen var arrenderad av William sedan tidigare och här ordnade Keiller med maskiner till väveriet och gjorde sådana anordningar att väveriet delvis drevs av kvarnen. 1828 bildade man det gemensamma bolaget Gibson & Keiller.

Med ökad export fick man ytterligare tillväxt och segeldukstillverkningen var vid denna tid den största i staden. Detta krävde att man 1829 startade ytterligare en verksamhet i en inköpt kvarnbyggnad vid det oansenliga slussfallet i Fattighusån. Företaget Gibson & Keiller hade nu 21 vävstolar som skötes av 70 arbetare varav 12 var barn under 15 år.

Viljan att fortsätta sin expansion gjorde att Gibson & Keiller år 1832 köper mark i Jonsered ca 14 km från Göteborg mot Alingsås. En förutsättning var den nära relationen med familjen Wijk där.

Olof Wijk, bror till William och Alexanders fruar, var bulvan och den som förhandlade och skrev under köpekontraktet på 21 555 riksdaler. Familjen Wijk och deras kontaktnät och ställning i Göteborg underlättade naturligtvis till att affären kunde genomföras och finansieras. Även Alexanders pappa James Keiller i Dundee Hjälpte till med 1000 pund.

På den inköpta marken startar man Jonsereds Fabriker. Alexander som var ingenjören uppför ett tegelbruk så man kan bygga en fabrik samt bostäder till arbetarna. Han grävde en omtalad kanal som gav vattenkraft för driften och bygger även ett gasverk för belysning under mörka vinterdagar. De första maskinerna och personal för att starta upp verksamheten och utbilda ny personal hämtar han från Skottland. Alexander är driftig och kunnig och driver på företagets utveckling. William var ekonomen som hanterade finansieringen och satt i Göteborg.

Kontraktet undertecknat 15 aug 1839.

Efter några år tyckte William att expansionen gick för fort och krävde för mycket pengar och han köper ut Alexander den 15 augusti 1839 för 153 084 riksdaler. Detta sker efter en hård ordväxling brevledes. Deras språk var fortsatt engelska och William skrev bland annat. ”…your dogbarking notes ….. not a penny more…”.

William Gibson och hans familj expanderade sedan Jonsereds Fabriker och när Elektrolux köper företaget 1978 har man 1250 anställda och en omsättning på 340 miljoner kronor.

Alexander återvände till Göteborg och startar 1841 Keillers Mekaniska Verkstad vid Skeppsbrokajen.  Keillers kunder fanns nu i hela landet och han tillverkade bland annat ångpannor, pumpverk och kranar, byggde gasverk för gatubelysning samt kyrkklockor och järnvägsvagnar. I Göteborg bygger han saluhallen och ett antal broar som dekoreras med kandelabrar.

För att kunna utöka sitt företag med tillverkning av större båtar köper Alexanders marken mitt emot skeppsbrokajen vid Lundbyvassarna på Hisingen. Han skänker marken vid Ramberget som blir Keillers park till Göteborgs stad. Efter flytten till Hisingen byter företaget namn till Göteborgs Mekaniska Verkstad. 1916 får företaget namnet AB Götaverken som på 1930 talet var världens största skeppsvarv.

Bilder från Wikipedia och bok om Alexander Keiller

Hur gick det för invandrarna från Scotland och England?

Många av invandrarna från Scotland och England som var hantverkare, sjömän och arbetare fick svårt att klara sin försörjning. Därför hade British Factory eller Poor Box bildats redan under 1600 talet. Det var en sammanslutning för brittiska medborgare i Göteborg och senare även svenskar av brittisk härkomst. Syftet var att hjälpa landsmän i behov av ekonomiskt stöd. Pengarna kom från en särskild avgift som varje brittiskt fartyg som anlöpte Göteborgs hamn fick betala.

British Factory arbetade även för att upprätthålla den engelska gudstjänsten. Den första kyrkan Saint Andrew’s Church eller Engelska kyrkan byggdes i Göteborg 1857 men redan 1759 hade man byggt ett trevåningshus vid Östra Hamngatan 19. Huset kallades det Hallska huset och där höll man gudstjänster. Det dröjde till 1926 då man antog stadgarna för ”Engelska församlingen i Göteborg”.

Även i Stockholm finns en engelsk kyrka som påbörjades 1863 för att stå klar 1866 i närheten av Norra Bantorget. Kyrkan flyttades sedan ”sten för sten” 1913 till Diplomatstaden där den står idag.

Varför lyckades Alexander i Sverige?

Att Alexander lyckades i Sverige berodde på att han var driftig, målmedveten, hade en fot i industrialiseringens Scotland samt hade kunskap och kontakten med familjen Wijk. När Alexander kom till Göteborg och träffade William Gibson var William gift med Anna Wijk. Efter några år gifter sig Alexander med Annas syster Maria Wijk och det gjorde att de fick en naturlig koppling till familjen Wijk och kom snabbt in societeten i Göteborg. Dessutom hade deras fruars broder Olof Wijk kopplingar till riksdagen och var behjälplig ekonomiskt.

En stark familjekonstellation

Det fanns också en koppling mellan Olof Wijks pappa sjökaptenen Erik Wijk då han etablerat handel med Alexanders pappa James Keiller. En stark familj/släkt hade bildats.

Hur förändrade skottarna Göteborg?

Invandringen från Scotland och England förändrade delar av Sverige då man bl.a. skrev den första läroboken i engelska. Vidare införde man brittiska vanor som att dricka te, toddy och portvin samt att rida med damsadel. Man introducerade även sporter såsom curling. Göteborg var nu det ”Lilla London”.

Begreppet ”Lilla London” myntades om Göteborg.

Källor:

David Cable Keiller (1846-1935) har berättat om släktens Keillers ursprung och hur Alexander så småningom invandrade till Göteborg för Ellen Keiller. Denna berättelse har Ellen, dotter till Davids bror James, dokumenterat vid två tillfällen, den 28 juli 1915 och i juli 1923. Övriga källor är brev, kyrkböcker, dödboken, Wikipedia, boken ”Sveriges industrialisering och släkten Keiller” med flera.

Jag har spelat in en film om Alexander Keiller som du kan hitta om du trycker här

av Eva Elvin

Bakgrund

Flytt över gränsen är vanlig mellan bebyggelser som ligger nära gränsen. Folket ser inte flytten till eller ifrån Norge eller fram och tillbaka som annorlunda än flytt inom Sverige

Område där det är vanligt och som jag har tittat på ser du på denna karta.

På norska sidan heter socknen Sörli och på den svenska Hotagen. Det finns bebyggelse på båda sidor av gränsen så det är naturligt att umgås över gränsen. Man arbetar ofta på andra sidan och gifter sig över gränsen. Det hände också att konfirmationen skedde i grannlandet. Att flytta fram och tillbaka över gränsen var vanligt men man skrivs i det landet där man bor.

I Norge så har man inga husförhörslängder så det är svårare att följa familjen där. In- och utflyttningslängder finns för vissa perioder, vilket underlättar när man ska söka i de norska böckerna. De visar till vilken by, gård eller gatuadress man flyttar. Folkräkningar (folketellingar) är till stor hjälp. Jag har följt en familj i några generationer för att kunna visa på hur det kan se ut

Innan detta ett exempel på hur man kan lösa saker praktiskt för de som bor lite avsides.

På kartan nedan så är kyrkorna i socknarna på båda sidorna om gränsen markerade med röda nålar. Jag har markerat Hotagen respektive Sörli på kartan den senare med ett S.

Gården Arvaslia på norska sidan av gränsen är markerad med ett A.

Den gården hade sina kyrkorättigheter både i Hotagen och i Sörli enligt boken Torp o Ensliga gårdar av Hilding Johansson.

Utsikt mot Arvassfjellet Foto: Eva Elvin

En utvald familj som exempel

Svenske Ivar gifter sig med en norska från Sörli. De bosätter sig i Hotagen och får 11 barn varav två av sönerna gifter sig med varsin norska. Vi ska följa den yngre sonen Per och ett par av hans barn.

Per gifter sig med en flicka från Sörli och de bosätter sig i Hotagen där de får fyra barn. Därefter så flyttar de till Sörli där de får ytterligare fyra barn. 

Hotagens och Sörli kyrkor Foto: Wikimedia

Dottern Karolina är född i Sverige och flyttar till Norge när hon är fem år. Hon konfirmeras i Sverige. När hon är 23 år så åker hon till Rödön och jobbar ett år. När hon är 26 så får hon en dotter med en svensk skogsarbetare och sex år senare får hon en dotter till med en annan svensk skogsarbetare. Äldsta dottern emigrerar vid 19-års ålder till Kanada. Den yngsta gifter sig 1937 med en svensk skogsarbetare och bosätter sig i Hammerdal.

Karolina dör 1969 i Hammerdal där hennes dotter bor så antagligen har hon flyttat dit något år innan hon dör.

Karolinas flyttar

Nils föds i Sverige och flyttar med familjen till Norge innan sin ettårsdag. När han är 22 år flyttar han till sin födelseby i Sverige.

Postdiligens till Valsjöbyn Foto: Postmuseum

 Vid 30-års åldern flyttar han tillbaka till Norge. När han blir 85 år så flyttar han till dottern i Sverige och dör ett år senare. 

Detta var exempel på hur en släkt i flera generationer flyttar som om gränsen inte fanns, Men nu ska vi gå över till hur man kan söka i Norge.

Nils flyttar

Kärt barn har många namn

Har man någon som flyttat från Sverige till Norge så kan man söka efter personen i Arkiv Digital för att se om personen återflyttat och man kan även söka i Sveriges dödbok för att se om man har avlidet i Sverige.

I Norge kan de svenska namnen blivit förnorskade och vice versa. I Norge så började man lägga till gårdsnamnet om man hade ett patronymikon till efternamn. Senare försvann patronymikonet och kvar blev gårdsnamnet.

Här är ett exempel hur namn se ut där det både blivit förnorskat och fått gårdsnamn som tillägg.

Nils Olof Persson fick detta namn vid födelsen i Sverige. Han har flyttat till gården Nyborg i Norge och jag har sökt i Digitalarkivet på Nils Olof Persson Nyborg samt födelseår. Här är de olika varianter jag hittade

• Nils Olof Pedersen Nyborg
• Olof P Nyborg
• Nils Ole Person Nyborg
• Nils Olof Pedersen

Sedan flyttar han till Sverige och där heter han Olof Nils Nyborg när han dör.

Att söka efter sin släkt i Norge

När jag forskar i Norge använder jag digitalarkivet.no. För personer födda i Norge och för personer som flyttar till Norge, börja jag med att söka i de norska kyrkböckerna. För födda använder jag kyrkböckerna för att få tag i personens födelsenamn samt dess föräldrar och var de bor. För inflyttade kan man söka i inflyttningslängder.

Startsidan ser ut så här:

Under Skanna materiale väljer man vilken skannad kyrkbok man vill söka i.

Nu ska jag välja bland  kirkebøker Norge. Jag fyller i sokn Sörli och trycker sök, då visas vilka böcker som finns för Sörli.

Välj lämplig dop- och födelsebok för det år barnet du söker är fött. För den sista halvan av 1800-talet och 1900-talet så har man delat på sidorna i födelseboken så att pojkarna står på den övre halvan och flickor på den undre.  

När man hittat personen så vet man vad denne heter i Norge. Har fadern ett patronymikon så får oftast barnet det också bildat av faderns namn med tillägg av -sen eller -datter.

För inflyttade så hittar man vart man flyttade in.

När man väljer Kirkebøker får man upp ett nytt val.

I de olika valen så söker man med namn och andra uppgifter. Sökresultatet kan resultera i flera personer som uppfyller kriteriet. Det kan också hända att man inte får någon träff alls.

När man väljer Personsök kan man få följande resultat.

• Födelse
• Konfirmation
• Giftermål
• Död
• Förälder till barn som döps, konfirmeras, gifter sig eller dör
• Folkräkningar

Den här ifyllda Personsökningen:

fick träff i nedanstående folkräkning bland alla resultat.

När man sedan trycker på Brita så får man uppgifter på alla som bor på samma boställe.

Sedan följer övriga personer. Väljer man se skannet versjon så får man se alla mer komprimerat.

För att hitta de som emigrerat via Norge eller dött efter 1951 väljer man

på startsida

Att tänka på när man använder digitalarkivet.no, I Norge har man längre sekretess än i Sverige på vissa uppgifter. Man måste använda norska ä och ö när man söker (æ, Æ, ø, Ø).

Det är när man söker på sin svenska släkt och framför allt i gränstrakterna som man kan hitta band med Norge. I gränstrakterna är det vanligare med fler flyttar då man inte ser gränsen som ett hinder för hur man lever. Det är inte svårt att söka i Norge, men man kan inte följa familjer på samma sätt som i Sverige. Får man inte träff i de norska böckerna så gäller samma sak som i de svenska, ha fantasi och variera uppgifterna. Behöver man hjälp med att söka en person i Norge så finns på Digitalarkivets startsida ett

och där

kan man ställa frågor och diskutera med andra användare.

När jag ställt fråga där om person så har jag fått många svar och mycket information. Många söker i norska tidningar och skickar klipp ur dem

Liernes och Krokoms kommunvapen

av Monica Andersson

Anna Brita föds den 9 februari 1812 i Norum av Regina Andersdotter Frisk. Av födelseboken framgår inte vem som är fadern. Anna Brita har en äldre bror Jean Fredrichsson född 1809 och en lillasyster Inger Johanna Andreasdotter född 1824 alla utomäktenskapliga med okända fäder.

Norums kyrka

Varför heter Anna Brita Frisk i efternamn? Hennes fader är okänd. Hennes mor heter Frisk i efternamn. Då borde Anna Britas morfar heta Frisk i efternamn, men Anna Britas morfar heter Anders Spetz och mormor heter Anna Jonsdotter Frisk. Anders och Anna gifter sig den 27 december 1778. Regina föds den 3 mars 1885. Anders är soldat och antogs som soldat 1778 vid Bohusläns regemente, Liv kompaniet i Högenorum i Norum.

Generalmönsterrulla för Anders Spetz

Anna Britas mormors far heter Jon Frisk (1721-1794). När Anders Spetz och Anna Jonsdotter Frisk dör får Regina och hennes lillebror Christian bo med sin morfar Jon Frisk som inhysta i soldattorpet Hasselbacken. I husförhörslängden står Regina och Christian som barn till Jon Frisk när de egentligen är hans barnbarn, därav namnet Frisk. Däremot stämmer ju patrinymikon på Regina Andersdotter efter sin far Anders Spetz.

Husförhörslängden med Jon Frrisk och barnbarnen

Jon Frisk dör och nu blir Regina och hennes lillebror lämnade ensamma. De får bo hos olika personer under sin uppväxt bland annat hos en soldat Gunne Eriksson Modig där Regina sedan arbetar som piga. Regina får sina tre utomäktenskapliga barn, flyttar ofta och står mestadels skriven på socknen. Det är fattigt mest hela tiden och Regina dör som fattighjon i slutet av 1840-talet.

Fattigstuga i Almby

Att vara skriven på socknen innebar att man var bostadslös och behövde hjälp av fattigvården. Fanns fattigstuga fick man flytta in där annars fick man flytta runt mellan socknens gårdar enligt ett schema.

Som vi sett var Anna Britas uppväxt tuff. Anna Brita föder nu själv fyra barn med okända fäder, Anders Johan 1833, Nicklas 1836, Anna Regina 1840 och Johannes 1843. De två första lämnas till fosterföräldrar och kommer aldrig tillbaka till Anna Brita. Anna Regina är också hos fosterföräldrar men även tillbaka hos modern och Johannes stannar från början hos sin mor. Även de två yngsta hamnar i fosterhem efter att Anna Brita hamnar i fängelse.

Göteborgs tukt- och spinnhus idag Gulbergsbrohemmet

För 1844 blir Anna Brita dömd till första resans stöld av Inlands Nordre häradsrätt och straffas med 12 dagar fängelse vid vatten och bröd. Det går inget vidare för 1846 döms hon för andra resans stöld av Uddevalla Rådhusrätt. Straffet blir 12 dagars fängelse med vatten och bröd. Brottet andra resans stöld sitter hon av på Göteborgs kronospinnhus. 1847 blir hon intagen såsom försvarslös till Göteborgs Straffängelse.

Legostadgan från 1838

I Sverige hade vi tjänstetvång enligt Legostadgan ända fram till 1885. Man skulle antingen ha egna medel eller inneha en tjänst enligt denna lag. Om så inte var fallet kallades man försvarslös dvs en person som inte kunde försörja sig utan betraktades som lösdrivare eller levde på tiggeri. Det var straffbart och kunde ge upphov till straffarbete på lämpligt fängelse.

1853 blir Anna Brita dömd för tredje resans stöld. Straffet blir livstidsarbete och skall avtjänas på Norrköpings spinnhus.

Fångrulla Norrköpings spinnhus om Anna Brita

Hon flyttas från Norrköpings spinnhus till Göteborgs Kronospinnhus den 14 september 1864 och den 29 maj 1867 blir hon förflyttad igen till Centralfängelset på Norrmalm. Hon blir benådad och frisläppt 1868-08-26.

Centralfängelset på Norrmalm

Anna Britas dotter Anna Regina Frisk blir dömd sex gånger för försvarslöshet till Göteborgs arbetsfängelse. Två gånger straffas hon för snatteri. Den 19 februari 1865 döms hon för förfalskning. Förfalskningsbrottet avtjänas först på Örebro Länshäkte med 6 månaders arbete. Sedan blir Anna Regina förflyttad till Centralfängelset på Norrmalm den 5 december 1867.  Det betyder att Anna Brita och Anna Regina sitter på Centralfängelset på Norrmalm samtidigt.

Bouppteckningen för Anna Britas bror

Anna Brita äldre brors Jean Fredrichsson har bytt namn till Jan Frädrick Hultberg.  Han dör 1866 som backstusittare och i bouppteckning efter Jan Frädrick nämns hans arvinge Anna Brita Andersdotter Frisk som ”blifvit dömd till Lifstidsstraffarbete.” Boets behållning var 44 kronor att delas mellan Anna Brita och hennes syster.

När Anna Brita dör 1903-02-23 är hon skriven som fattighjon vid socknens slut i Norum. Hon blir sålunda 91 år gammal vilket får anses anmärkningsvärt med de många fängelsevistelserna och långa perioder av fattigdom.

Här har vi tre generationer kvinnor som levt i samhällets utkant. Var det beroende på deras personligheter eller deras sociala situation. Hur gick det för deras syskon? Anna Britas bror arbetade som dräng och hade lite pengar till sina syskon trots att han står som backstusittare vid sin död. Anna Britas syster Inger Johanna gifte sig och flyttade från socken. Av Anna Britas barn gick det bra för alla sönerna med äktenskap och etablerade i samhället. Så Anna Brita och Anna Regina sticker ut. Deras personligheter har nog haft betydelse även om deras förutsättning varit mycket dåliga.

av Nina Tilander

När man släktforskar är önskan att hitta något spännande. Att någon har begått ett brott eller suttit på hospitalet är ju bingo ibland. Egentligen så är det väldigt tragiskt men här finns det dokument, foton och annat arkivmaterial att tillgå vilket är fantastiskt.

Jag höll på att bygga en gren på min mammas pappas sida. Häng med … Min morfars farfars fars brors sonsons dotter Edit!

Edit är född 1917 i Gottröra. Hon har en storebror Eskil och mamma deras dör tragiskt 1927 då de är 12 och 10 år. Pappa gifter om sig 2 år senare med moster Tyra och de får en lillebror 1931 Helmer. Ja jag vet Helmer blir både kusin och lillebror.

1935 bor Edit i Sollentuna med sin familj och nu träffar hon smeden Nils. Det är kring Nils denna berättelse uppehåller sig.

Nils är född i Täby 1911 in i en smedfamilj. Pappa hans är smedsmästare och han har 5 bröder och några systrar. Nils jobbar lite här och där som smed men håller sig i Sollentuna hos en äldre bror och i Stockholm. Nils tar anställning 1931 i Stockholm och bosätter sig på Östermalm.

Här träffar han hembiträdet Greta och tycke uppstår och ganska snart blir hon gravid. Greta bor på Norrmalm. Till jul 1931 föds deras dotter. Nils erkänner faderskapet i februari 1932 men tragiskt dör Greta i tarmvred några månader senare. De fick aldrig chansen att bilda familj. Dottern tas om hand av sin mormor och morfar och växer upp hos dem. Nils betalar dock underhåll för sin dotter.

Och 1935 träffar han min släkting Edit. Hon jobbar som sömmerska och de gifter sig 1937 i Sollentuna kyrka. De bosätter sig på Söder i Stockholm och köper bland annat möbler på kredit.

Men de får snart äktenskapsproblem då Nils har lite svårt att hålla i sina slantar. Dels har han underhållsbidrag att betala för sin dotter och så har de hyra och avbetalningar på möblerna men trots att de jobbar båda två heltid får de inte pengarna att räcka till. Nu har de varit gifta i ca 2 år och de har inte fått några barn.

Det jag hittade på Nils 1940 är att han gör inbrott, då ökar pulsen och jag blir ivrig för att hitta vad han ställt till med.,Jag letar i husförhörslängder och ser att han 1941 har suttit på Långholmen, åh spännande.

Snabbt byter jag fönster och dyker in på Centralfängelset på Långholmen. Det första jag ser är fotografirullar och skrollar snabbt ner för att besviket inse att de bra är släppta fram till 1940, Nils släpps ut 1941.

Då fick jag byta fokus. In i Polisunderrättelser och leta. Först i register för att hitta vart i denna, förlåt men underbara bok. Tjock och härlig och har ett språk som förblindar och alla dessa bilder på tjuvar och banditer samt internationellt efterlysta personer, fastnade på en fransk polis som varit på fel sida lagen aj aj.

I denna bok kan jag nu se vad Nils gjort. Jag visste bara att han gjort inbrott och nu även förskingring. Hm vad har han gjort denna Nils.

Det som framgick vara bara 1:a resan inbrott och stöld, förskingring och även förfalskning.Han fick straffarbete på Långholmen i 9 mån. Så i februari 1941 kryper han in på Långholmen och släpps i december lagom till jul.

Men här framgår det ju inte hur han gått till väga utan bara vad han gjort. Då får man besöka arkiven. (Nu var det pandemi) Fast jag tog den enkla vägen och mailade Stockholms stadsarkiv och helt enkelt begär ut Nils ”akt”. Mot en nätt summa pengar plingar det till i min inkorg och här ligger nu vad Nils gjort.

Öppnar hans akt och bland det första jag ser är ett fotografi av honom, wow det gjorde att jag blev extra glad. Nu har jag äntligen ett ansikte på Nils, smeden som gav min släkting Edit sådan huvudvärk.

Foto från hans fångakt taget 1941 vid frisläppandet. Vilket hår, här ser man varför hans syn är nedsatt.

Jag läste på kartotekskortet som skrevs då han anlände till Långholmen i februari, hans fullständiga namn och när han är född samt vart han jobbade innan han blev dömd i febr.uari 1941, att han är gift med Edit och vad hans föräldrar heter samt vilken ockupation de har.

Att han har en dotter utom äktenskapet. Men så har man även skrivit att Nils den senaste tiden sammanbott med en ung dam på söder samt att hustrun numera bor hos sina föräldrar i Sollentuna. Oj då de har helt enkelt separerat och han har flyttat in hos en ny kvinna, för det står att hemskillnad är uttagen i juni 1941.

Det avslöjas också att denna nya kvinna när hon besökt Nils i juli 1941 försökt smuggla in en tiokronorssedel, men att denne peng fråntogs honom. Så fröken finurlig blir avstängd från besök hos Nils.

Då förstår jag att de är ett par. På baksidan av kortet är alla hans syskon uppradade från äldsta brodern på 38 år till yngsta brodern på 15 år. Vid denna tidpunkt är 3 av bröderna smeder, vet att även en fjärde blir det framöver.

Sedan kommer själva domen. Jag citerar -Nils döms i februari 1941 av Stockholms Rådhusrätt för första resan å olika tider delvis medelst inbrott förövad stöld, uppsåtlig förskingring samt tre förfalskningsbrott till straffarbete. Vad blir hans straffarbete, jo snickare samt smed. Sedan följer hela berättelsen av hur han hamnade här.

Följande går att läsa.

” Gott intryck vid första bekantskapen. Vid direktörens mottagning var han generad och syntes nedstämd.  Brottorsak: TRÅKIGHETER!

Förnekar spritbegär, men arbetskamrater till honom uppger att han är rätt spritbegiven.

Nedsatt synförmåga sedan skolåldern. (syns på fotot ovan) Frikallad från värnpliktstjänst sedan han 1933 fått vänstra njuren bortopererad. Detta hade man ju velat veta mer om.

Önskar smidesarbete vilket han har sysslat med sedan sitt 16:e år.

Här står också att han i sitt 3:e år hade fallandesjuka/Epilepsi.

Att han mellan då han var 16–24 år var sjuklig.

Brottet/Gärningen

Nu till själva brotten: Enligt utslaget skall Nils erhållit förtroendet att under tiden augusti – oktober 1940 sköta sin chefs affärer. Han gjorde det så illa som helst. Då chefen återkom hade nämligen Nils förskingrat 709 kr och 99 öre av firmans medel.

Så till nästa brott. Då han var inneboende hos en servitris i ett hus på söder i Stockholm stal han från henne den 9:e december 1940 ett guldarmband värt 50 kr, den 13:e december en ring, värd 25 kr och den 14:e ett till guldarmband värt 50 kr. Den 20 december 1940 tog han från samma bostad en till servitrisens pappa adresserad postanvisning å 100 kr som han sedan falskeligt utkvitterade. Den 7 januari 1941 stal han från servitrisens pappa igen en premieobligation, värd 50 kr. Han stal också en postsparbanksbok från servitrisen och tog vid två tillfällen under januari 1941 ut sammanlagt 75 kr på boken. Även då hade han förfalskat kvittona. Ersättningsskyldig med sammanlagt 985 kr.”

Kan ni gissa vem denna servitris är? Jo den lilla finurliga damen som tänkte smuggla in en tiokronorssedel åt honom på Långholmen. Så servitrisen han stal från är Nils fästmö.

Sedan går de igenom Nils uppväxt i föräldrar hemmet. Att han genomgått folkskola samt konfirmation. Att han vid 15 års ålder fick plats som smides drängpojke i Östra Ryd och att efter knappt 1 år återvänder hem och börjar som smideslärling hos fadern.

1929 anställs han hos sin äldre bror som smidesarbetare i Sollentuna. Här arbetar han fram till hösten 1935 då han byter anställning till en smidesverkstad i Stockholm/Karlberg men blir bara kvar i 1 år för han får en ny anställning i Sollentuna. Det är här han skötte affärerna så ”illa som helst” och avskedas i nov 1940.

Han tjänade 100 kr i veckan 1940 innan han fick sluta vilket är ca 2800 kr idag. Sedan kommer de in på hans ekonomi. Att han alltid har haft svårt att handskas med pengar. Hans ekonomi har därför trots ganska goda inkomster undan för undan blivit sämre. Han har legat efter med underhållsbidraget till sitt utomäktenskap födda barn och har även dragits med avbetalningsskuld å möbler.

År 1937 ingick han äktenskap och hustrun har ända sedan äktenskapets ingående haft arbete med en lön på 35 kr i veckan. Hon var sömmerska.  Ändå har icke makarna kunnat klara av sina affärer, älskar det ordet, att ha affärer med sin äkta hälft.

Sedan julen 1939 har oenigheter rått mellan honom och hustrun. Den 16 november 1940 flyttar han därför ifrån hustrun och det gemensamma hemmet och bosätter sig hos servitrisen Svea och hennes far. Nils lär ha för avsikt att ta ut skilsmässa.

Han gör gällande att hustrun icke vårdat sig om hemmet. Va då har han inte full markservice.?Han säger att hon också trätt i förbindelse med en annan man.

Nils omnämnes från olika håll som en duktig yrkesman. Han är snäll och hjälpsam och mycket barnkär. Godtrogen mot alla människor, ofta till skada för sig själv. Slarvig med sin ekonomi – kan inte sköta penningar.

Hans fästmö Svea har uppgivit att hon lärde känna Nils i augusti 1940 och sedan umgåtts med honom. Så han bodde fortfarande ihop med sin fru då han träffade Svea.

Hon trodde honom om allt gott men måste ändra sin uppfattning sedan hon funnit att han bestal både henne och hennes far. Men vänta, hon besöker ju honom i fängelset säkert flera gånger och tänker till och med begå brott genom att smuggla in pengar till honom, så, så illa tycker hon nog inte om honom.

Hans senaste arbetsgivare som han stal från säger bland annat angående Nils att han hört av dennes arbetskamrater att Nils vore rätt spritbegiven. Han lånar pengar av grannarna/arbetskamraterna här som han icke betalt.

Det verkar som han skulle vara en dubbelmänniska, om det inte är fel på förståndet. Nils är snäll i sig själv med vårdslös om sig och behöver nog tillsyn för att kunna sköta sig då han verkar ibland lite slö!

I maj 1941 kommer en bedömning av Nils.

Ingen anmärkning mot hans arbete eller uppförande under strafftiden. Av tillförordnad yrkesman E. Carlsson får han det vitsordet att han varit en av de bästa som varit i smedjan.

Vid sin frigivning i december 1941 erhöll Nils kontant 25:85 öre var jämte 88 kr översändes till fästmö Svea att senare tillställas honom. Inga inköp endast reparation er av kläder för 1,50. Bostad hos fästmön samt arbete hos sin äldre bror i Sollentuna.

Nu kommer det bästa, Nils gruffande över att han fick betala prenumerationen å idrottsbladet, som han påstod att icke fått under senaste kvartalet. Hans godkännande å räkningen finnes dock. Klart han måste klaga lite.

Jag tror dock denna fängelsedom lärde honom något, för efter detta håller han sig på mattan.

Skilsmässan

Jag blev ju lite nyfiken ändå på skilsmässan.

Han påstod ju att Edit ej vårdat hemmet och var sammanboende med en annan man, trots att de var gifta. Genom fängelseakten får jag bara Nils version, det finns ju som bekant två sidor av ett mynt.

Så nu beger jag mig faktiskt med tunnelbana in till Stadsarkivet på Kungsklippan.

Hänger lite på låset men det var inte mycket folk här och fick hjälp att hitta deras skilsmässohandlingar.

Jag får upp två stora böcker och ärligt talat har jag faktiskt aldrig letat i sådana böcker, men jag insåg snabbt hur enkelt det var, jag hade ju alla datum till hands.

Först slog jag i boken Hemskillnadsmål och där fick jag ett hänvisnings nr till boken om Familjerättsmål. Här fick jag en ny hänvisning till böckerna om Stockholmsrådhusrätt Familjerättsavdelningen.

Två nya stora böcker kom upp och jag fick slå och leta i dem. Här ser jag själva skilsmässan. Att de ansökt om hemskillnad den 16 juni. Sedan står det tyvärr inte mycket mer än att ett prästbevis på när Nils är född och vart han är skriven.

Rättens dåvarande ordförande, en Gullstrand, har i maj 1941 för pastor Carlberg utfärdat förordnande att företaga medling mellan makarna varande å förordnandet tecknat bevis av Carlberg att medling av honom företagits den 10 juni. Vad jag förstår dök de aldrig upp på utsatt dag. Rådhusrätten beviljar Edit förmånen av fri rättegång i målet mellan henne och Nils. En advokat tilldelas Edit en B Hedberg som kommer föra hennes talan i rätten. Står att rätten betalar advokat Hedbergs kostnader.

Så hittade jag utslaget av skilsmässodomen.

”På grund av djup varaktig söndring icke kunna fortsätta sammanlevnaden. Makarna gemensamt till Rätten ingivit ansökan om sammanlevnadens hävande”. Oj vilket språk.

Ja mer var det inte. Jag som hoppats på något ”smarrigt”.

Jag läser vidare i pappren.

Här hänvisas till olika kapitel och balk som förbjuder dem att besöka varandra under hemskillnadstiden, för i så fall får de fängelse i en månad. Ja nu satt ju redan Nils i fängelse, så det var ju inte så svårt för dem att hålla det löftet. Edit berättigas att sitta kvar i hemmet tills skifte sker.

Sedan får de 3 månader på sig att skriva upp sina tillgångar och skulder. Deras skilsmässa gick förhållande vis snabbt då de inte hade några gemensamma barn.

Foto av Borgmästare Fant. Fotograf: Meyere de, Jan (1879-1950). Stockholms stadsmuseum

I april 1942 sammanträder rätten med borgmästare Fant, rådmannen Wilhelmsson och t.f assessorn Askergren i Rådhusrätten rörande deras skilsmässa.

De har även lämnat in en skrivelse att de ej kan komma överens om skifte i bodelningen och behöver en bodelningsman

Dom avkunnas och skilsmässan är klar samt att de får en amanuensen A.Lindencrona som hemskillnads man samt vara skiftesman vid bodelningen.

Så var deras äktenskap till ända.

Tyvärr hittade jag inget mer. Jag hade så gärna vilja läsa Edits sida av ”myntet”.

Den ”smaskiga” akten fanns inte. Jag fick upp en bunt med akter från samma år men deras diarienummer fanns inte med men där låg en del akter med olika redovisningar om varför folk skildes, dock ej på mina släktingar.

Vad hände Nils

Vad hände Nils sedan.

Jo han och fästmön Svea gifter sig 1942 bara en månad efter att skilsmässan från Edit gått igenom. De hade bråttom Nils och Svea.De bosätter sig på Kungsholmen och här bor de fram till att Svea går bort 1957. De får inga gemensamma barn.

1961 har han träffat en ny kvinna och de gifter sig. Det är en kvinna som faktiskt bor i samma trappuppgång, här behövdes ingen ”Tinder”!

1972 flyttar Nils och frun nr 3 ut till Farsta, fast jag kallar området för Hökarängen, då är han 61 år och 1974 dör även fru nr 3. Nils bor kvar i lägenheten i Hökarängen fram till sin död 1986, i början på sitt 75 år.

Edit min släkting hon får aldrig några barn men gifter om sig 1943 med en trädgårdsmästare och de bor på Söder. Hennes man dör 1991 och Edit somnar in bara 9 månader senare i juli 1992.

Jag har inte varit i kontakt med några av deras släktingar för att höra hur mycket de känner till av denna historia.

Fritt berättat av mig Nina Tilander efter dokument som jag sökt efter och även hittat på nätet.

av Eva Edberg

Min farmor hade en bror som tidigt fick problem med myndigheterna. Det enda min far fick veta var att han hade gått till sjöss. Därför blev jag förvånad när jag följde honom från vaggan tills han försvann.

Harald Jakobos Wahlberg föddes 4 maj 1878 som barn nummer sju till arbetare Claes Harald Hilledor Wahlberg och hans hustru Kristina Jakobina Elisabet Nilsson. De första sju åren bodde han med sin familj på Tumba bruk där fadern arbetade som snickare. 1885 fick föräldrarna en vaktmästarroll på det nybyggda huset på Dalagatan 44 i Stockholm.

Haralds far var redan då sjuklig och dör på våren 1890. Det var modern, en tuff gotländska, som tillsammans med de äldre barnen skötte vaktmästartjänsten. Hösten 1888 blir Harald intagen på Stockholms stads uppfostringsanstalt för gossar på Tjärhovsgatan 12.

Stockholms stad stiftade denna uppfostringsanstalt den 31 december 1851 genom att överta förbättringsavdelningen på Prins Carls uppfostringsinrättning med 21 gossar på Tjärhovsgatan 12. Förhållandena på inrättningen var eländiga.När kyrkoherden i Katarina, Axel Lundquist, blev 1885 invald i styrelsen för anstalten blev han förskräckt. Från 1888 som ordförande fick han hela tiden kämpa mot Fattighetsnämnden för att få drägliga förhållande för pojkarna.

Han konstaterade genom en förfrågan till fängelseanstalterna att 39 % av dessa pojkar åkte fast för tjuvnad när de lämnat anstalten. De lärde sig stjäla under sin tid på anstalten. Orsaken var att de stal mat under eftersom de i stor sett svalt. Han konstaterade att de fanns kök för föreståndaren, vaktmästaren, snickaren, skräddaren och var och en av jungfrurna men inget för de 85 pojkarna.

Gossarna fick mjölk, smör och bröd till alla tre måltiderna 2 dagar i veckan och endast lagad mat till middag 5 gånger i veckan. Den lagade maten levererades från Dihlströmska arbetsinrättningen. Maten var halvkall och bestod ofta av härsken sill eller härsket fläsk som barnen inte kunde äta. Han kämpade länge förgäves mot Fattigvårdsnämnden, som alla kom från överklassen, och inte tyckte fattigt folk hade samma behov som de själva.

Först 1893 efter åtta års påtryckning tog anstaltsledningen saken i egna händer och använde den årliga reparationsfonden för att få till ett kök och situationen förbättrades otroligt för de intagna. Det sattes i drift 1 januari 1894. Den enda som led av detta var den som hämtade resterna av de oätliga middagarna till svinmat för nu åt alla barnen upp all mat. Tyvärr hade Harald redan lämnat anstalten året innan. Han utsattes alltså för denna behandling.

Anstalten bedrev undervisning inom husets väggar. Det ska finnas ett bevarat skolarkiv, som återstår att kolla.

Jag har inte hittat uppgifter om varför han kom hit. Kan inte tänka mig att han var vanvårdad för resten av barnen bodde hemma även efter att de börjat arbeta. Han hörde troligen till kategorin vanartade gossar. Båda dessa kategorier blandades på uppfostringsanstalten.

Jag besökte för ett antal år sedan Stockholms stadsarkiv och hittade en Elevmatrikel för anstalten. Enligt elevmatrikeln tas Harald in på anstalten den 25 oktober 1888 från sitt hem på Dalagatan i Adolf Fredriks församling. Han skrivs ut 1893 24 april, dagen efter sin konfirmation, och fortsätter arbeta för grosshandlaren R. Sandell på Lilla Nygatan 23 där han redan varit innan frisläppningen.

Vissa gossar blev utackorderade till fosterföräldrar under inskrivningstiden men detta gällde inte Harald enligt den särskilda matrikeln. Ytterligare ett tecken på att han hörde till kategorin vanartade. Som framgår av elevmatrikeln kom han i dåligt sällskap, stal och hamnade i fängelse. Intressant att före detta chefen noterade hur det gick sedan för Harald.

Av Rotemansarkivet framgår att han i juni 1893 skrivs in i Adolf Fredrik i kvarteret Barnhusväderkvarnen 16-18 direkt från Katarina. I inflyttningslängden står det att han bor på Tegnerlunden 12.

Nu har jag fått veta att han suttit i fängelse i 6 veckor och letar upp honom i Polisunderrättelser under Arkivsökning i Arkiv Digital. Jag hittar honom under efternamnet i registret för 1893 på sid 221 och där är hänvisat till D138.6 i själva liggaren. Eftersom har sitter inne till början av december letar jag långt bak och hittar honom på Bild 3200.

Av polisrapporten ser jag att han har suttit på Stockholms stads länsfängelse, vilka datum han varit fängslad och han har tjänat 3 kronor under sin vistelse där. Som framgår av bilden ovan finns han på ett ställe till i den här liggaren. Nu blev jag nyfiken.

Det visar sig att Harald har åkt fast för lösdriveri någon månad innan han kommit i fängelse. Den gången fick han ingen påföljd. Det går verkligen inte bra för Harald. Hans mor dog året innan så han har inget hem att flytta tillbaka till.

Stockholms stad läns- och straffängelse byggdes 1844 och var landets första cellfängelse, det vill säga med cellerna utmed ytterväggarna med en stor korridor över flera våningar som ett mittschakt. Ingången låg vid Rörstrandsgatan som nu heter Wallingatan och andra sidan vette ut mot Norra Bantorget.

Från början var det ett kvinnofängelse men utökade snart med manliga fångar också. I första hand var det människor som begått mindre allvarliga brott. Övriga brottslingar placerades främst i gemensamhetsfängelser eller på fästning.

Fängelset var för tiden modernt med en central varmvattenanläggning från Munktells i Eskilstuna samt klosetter av lergods i varje cell. 1897 ersattes det av Östermalmsfängelset och byggnaden revs 1898. Idag ligger sedan länge LO-borgen på den tomten.

Numera finns många fängelsearkiv tillgängliga i Arkiv Digital så jag söker upp Stockholms stads länsfängelse under Arkivsökning. Här kallas det Stockholms stads län- och straffängelse och det finns både ett fängelsearkiv och ett kyrkoarkiv för detta fängelse. Kyrkoarkivet gav ingen ny information men innehöll en del felaktigheter. Fångrullan var desto intressantare. Även här börjar jag med att söka Harald på efternamnet i ett register.

Av registret framgår att han är fånge nr 238 och återfinns på sid 220 i liggaren. Där finns mycket intressant information. Jag får veta att han är 162 cm läng, något kortare än jag, men han är ju bara 15 år. Brunt hår, bruna ögon, ovalt ansikte, rak näsa och ordinär kroppsbyggnad. Vi har ingen bild i släkten på honom så det blev ju fint att veta. Han har förpassats av Överståthållarämbetet och dömts till 2 månader för första resan stöld. Rannsakningen hölls den 19 oktober vid Stockholms läns västra domsaga.

Han har alltså stulit för 25 kronor och 20 öre. Var och i vilken form framgår inte här. Då får man kolla i domboken. Straffet ska avtjänas mellan 24/10 och 9/12. Rannsakningstiden har alltså avräknats från de två månaderna.

Vid frigivningen får han tillbaka kläderna han hade på sig vid inskrivningen som bestod av en mössa, en rock, ett par skor, ett par strumpor, ett par byxor, en skjorta och en väst, som tillsammans uppskattades vara värda 3,25 kronor. Han har tjänat in 5,52 kronor under fängelsetiden. Eftersom han är minderårig dvs mellan 15 och 18 år får han bidrag till en uppsättning nya kläder motsvarande 18,50 kronor. Nya skor, en ylletröja, som säkert kom väl till pass i december, två skjortor en blå och en vit, ett par kalsonger och ett par strumpor. Så han är bättre rustad när han släpps än när han kom in. Han har själv skrivit under att han mottagit allt detta, så nu har jag hans namnunderskrift också.

Han bor ett tag på Dalagatan 38 hos min farmor, hans storasyster. Sedan på Frejgatan 65/ Västmangatan 65 (kvarteret Gullvivan 12) från 1897 i oktober för att från 1901 återfinnas i obefintlighetsboken. Han står som metallarbetare. 1903 står att han flyttats från Gullvivan 12 till boken för lösa personer.

Enligt min farmor gick han till sjöss som hans ett år äldre bror gjort året innan. Han finns dock inte i något sjömanshus, så här slutar spåret. Det blir lite som att leta efter en nål i en höstack utomlands, för han har inte dött i Sverige.

Det återstår också att leta efter orsaken till vistelsen på uppfostringsanstalten och prövningen i rätten med mer detaljer. Ett nytt besök på Stockholms stadsarkiv borde kunna ge mer kött på benen.

Det var ledsamt att läsa om honom och jag hoppas han fann lyckan någon annan stans.

Källor:

Kyrkböckerna i Botkyrka, Solna, Katarina, Adolf Fredrik och Stockholms stads läns- och straffängelse

Elevmatrikel uppfostringsanstalten för gossar, Stockholms stadsarkiv

Polisunderrättelser

Fångrulla Stockholms stads läns- och straffängelse

Stockholms stads Rotemansarkiv

Ur Livet i Katarina av John Landquist 1965

Wikipedia

av Ann-Louise Launila

Sanna Sofia lyfter sitt förkläde som vingar och ställer sig framför barnen som tjuter av skräck och förtjusning när PG bannar dem för deras rackartyg.  Den här bilden förmedlande min faster om sin mormor Sanna Sofia. Hon var skyddsängeln. Framför henne står PG som var rättvis med händer som dasslock. Han är en båtbyggare och slöjdlärare.

Jag har ett fotografi. PG ser glad, nöjd och stolt där han står med Sanna Sofia. Lite på sidan av står fyra av barnen som är på besök.  Alla är finklädda för den här dagen. Det finns några andra personer på besök i det lilla huset i Jungfrusund. Vilka  är de? Är det Sannas halvsyskon från Ragunda eller är det PG:s syskon från Lyrestad? Eller är det gamla vänner som hälsar på?

Sanna Sofia Jakobsdotter Holmström föddes i Österbotten 1867 på hemmanet Pelat i Munsala socken. Det ligger vid kusten lite norr om Vasa stad och nära Nykarleby. Hon var första dottern och familjens fjärde barn. Två bröder hade dött vid späd ålder. Det var inte ovanligt i dessa trakter på den här tiden.

När Sanna Sofia var fyra år dog hennes mamma Lovisa Johansdotter Holm och lillasyster i kolera, när de var i Helsingfors. Det var 1871 i augusti månad. Inte bara hennes mamma utan mammans syster och systerns man dog av kolera inom några dagar. Så kvar fanns pappa Jakob Johansson Holmström, Sanna Sofia, och brodern Anders Vilhelm som var ett år äldre.

Kvar fanns också mormor Brita Lisa Carlsdotter vars döttrar dog i koleran och som hade mist sin andre make Isak Mattsson i Mågas i januari samma år. Makens barn från första äktenskapet var vuxna och hade sina liv.  Sanna Sofia och hennes bror Anders var hennes enda barnbarn.

På pappas sida fanns faster Brita Lisa Johanssondotter som var en duktig gumma med stor näsa och stora öron. Hon hade tagit över hemmanet Pelat 1861 då fadern dött. Hon var gift och hade sex barn.

Så var där farbror Johan Johansson. Han var traktens veterinär. En uppgift som han hade ärvt från fadern. Han var gift och hade fem barn.

Så var där fastern Sanna Johansdotter som var nygift och bodde i Vexsala.

I en artikelserie i Vasabladet 1958 kan jag läsa vad Erik Nylund har skrivit om Pelats innevånare:

” Vill man karaktärisera pelatborna med ledning av vad traditionen förtäljer om de äldre och vad men vet om kända personer bland de yngre som måste man säga att de utmärker sig som ett livsdugligt folk både fysiskt och psykiskt. Släktens storlek och utbredning är i och för sig ett bevis därpå. Ett positivt drag hos dem är det ljusa lynnet en viss pratsamhet och sorglöshet. Endast få medlemmar av släkten har varit intresserade av jordbruk. Helst har de stått vid hyvelbänken, i smedja, eller på timmerknuten. Det yngsta släktledet har även visat fallenhet för studier. Pelatbon är något under medellängd, har grå ögon och brunt hår. En typisk Munsalabo.”

Det berättas också om Sannas Sofias Farmor Sanna Eriksdotter att hon fött 17 barn och haft 9 missfall.

Sanna Sofia var fosterbarn i flera familjer.  När hon är 12 år flyttar pappan till Sverige och Ragunda 1878. Han gifter om sig och får fyra barn.

Brodern bodde i Back och när han fick åldern inne gick han till sjöss. Sanna Sofia kom 1891 och 8 år efter mormoderns död till Stockholm. Hon var nästan myndig.  Hon skrevs in i Finska församlingen. Hon träffar PG där på Söder. Han som nyligen kommit till Stockholm från Lyrestad. De blir ett par och sonen Hilding föds. Sedan blir det giftermål. De flyttar till Långholmen och båtvarvet.  PG är båtbyggare men tar statararbeten så att de kan flytta utanför staden till grönare områden, och de hamnar i Frötuna, Markim och Gottröra i Uppland. De har nu fem barn när Sanna Sofia fött tvillingar. De bestämmer sig för att flytta till Lyrestad. PG:s mamma är gammal, 79 år, och behöver tillsyn och Sanna Sofia kan behöva en hjälpande hand med barnen.

Redan första året i Lyrestad nås de av nyheten att hemmanet Pelat har brunnit i en storbrand. Det var 36 nedbrunna byggnader. Djuren var ute på bete. Att branden blev så stor kunde tillskrivas att det var Mickelsmäss och folket var i Nykarleby. I tidningen står det att egendomen var lågt försäkrad i kommunens brandförsäkringsbolag.

Förklaringar till byggnaderna på Sätra varv: 1 Pråmbyggnadskjul och stapelbädd, 2 Sliprar, 3 Såg och ångmaskin, 4 Bostadshus för varvsarbetare, 5 Bostadshus 6 Tvättstuga, 7 Mangelbod

Sanna Sofia och PG stannar till 1912 i Lyrestad. Hans mamma är död. Äldsta dottern Hildur stannar kvar i Lyrestad medan de övriga fem barnen följer med till Sätra varv utanför Stockholm. Efter fyra år så får PG en tjänst ute på Jungfrusund. Han är slöjdlärare. Här stannar han och Sanna Sofia.

Sanna Sofia och PG får sex barn och ett långt liv. Tillbringar några år på Drottningholms ålderdomshem. När de dör får de en gravplats på Lovö kyrkogård.