av Eva Edberg

Industrialiseringen tog ordentlig fart under 1800-talet. I Norrland blev den ofta kopplad till skogen eller gruvorna. Den här historien berättar om en kvinna och hennes två mäns öden vid Husums sågverk.

Först lite om sågens tidiga historia.

Den första sågen i Husum startade redan 1787 högre upp utmed Husån nära nuvarande Husbyn och man körde i liten skala med tre sågarmar. 1846 köpte James Dickson & Co, en firma i Göteborg, sågverket. Man byggde ett nytt verk med tolv sågramar 1853 ca 300 meter ner utefter Husån. Arbetarbostäderna flyttades ner från den gamla sågplatsen och nya byggdes till på Sågbacken nära den nya sågen.

Företaget köpte upp hemman utmed både Husån och Gideälven för att förse sågen med timmer. Dessa flottades på Husån direkt till sågen, men från Gideälven först ut till Östersjön, sedan norrut till Husåns mynning och uppströms Husån. Detta var tidskrävande för stockarna brötade sig och fastnade utmed stränderna. Det kunde ta 9 år från byn som låg mest uppströms nedför Husån till Husön. Man fick så småningom sluta med flottningen på Husån, för den kom i konflikt med vattenförsörjningen av sågen. Man levererade sina sågade brädor huvudsakligen till England, som hade något av en byggboom.

Nu till våra huvudpersoner.

Anna Britta föds den 29 augusti 1847 i Bredvik i Nordmalings socken, som dotter till en torpare. Anna Brita bor kvar hemma till 1865 då hon flyttar till Husums sågverk i Grundsunda socken för att gifta sig.

Johan Olofsson i sin tur är nio år äldre än Anna Brita. Han är son till en strandfiskare och torpare i Utås i Grundsunda socken. Han tar arbete som dräng i Husum, men börjar ganska snart att arbeta på sågverket vid den nybyggda dammen i Husum.

Hur dessa två har träffats är svårt att begripa, för han har bara varit i Utås och Önska norr om Husum, och aldrig lämnat församlingen Grundsunda och hon har hittills hållit sig i Bredvik i Nordmaling, och hennes bröder är yngre och flyttar till Husum efter henne.

I alla fall gifter de sig 5 november 1865 och deras dotter Anna Katarina föds året därpå. Tyvärr är inte Johan av starkt virke för han dör av en inflammation i magen, kanske en sprucken blindtarm, endast 30 år gammal.

Anna Brita står nu ensam med en liten dotter, men hittar snart en ny karl. Det torde inte ha varit så svårt efter som hon var en ung änka och det var fullt med sågverksarbetande ungkarlar omkring henne. Hon träffar Jonas Nygren bördig från Trehörningssjö i Västernorrlands län, som arbetar vid sågverket. Kanske känner hon honom sedan tidigare. Hon blir gravid och de gifter sig den 18 maj 1870. Han flyttar in hos henne två dagar senare och 4 juli föds sonen Jonas Adolf. De får sedan sonen Erik Valfrid och dottern Edla Kristina.

Nu är vi framme vid 1881. Familjen består då av två söner och två döttrar samt Jonas och Anna Brita. Anna Brita är dessutom gravid med sitt yngsta barn, Jenny, som föds i juni 1882. De bor i arbetarbostäderna på Sågbacken.

1875 sålde James Dickson & Co sågverket och hemmanen till Gideå & Husums AB med affärsmannen Olof Wijk, som fortsatte driften på samma sätt. En ny ångdriven såg byggdes 1878-1879, , som blev en av Sveriges största ångdrivna sågar vid den här tiden. Arbetarbostäderna låg kvar på samma ställe.

Midsommarafton 1887 blåser det en kraftig nordlig vind som antänder kolmilorna strax nedanför den gamla sågplatsen vid dammen. Elden blåser med vinden och antänder arbetarbarackerna 300 meter söderut nere på Husön. Totalt 14 stora baracker brann ner och 65 familjer blev hemlösa. Det var nog ett svårt slag för familjen, som blev utan bostad ett tag. Man byggde upp bostäderna igen troligen på bolagets bekostnad. Tyvärr finns inga bilder kvar av dessa nya bostäder, som är borta sedan länge.

Äldsta dottern Anna Katarina gifter sig 1885 med sågverksarbetaren Mikael August Nordlund, som råkar vara fyrmänning med Anna Katarina. Båda härstammar från sockenapotekaren Mikael Molin (1728-1777) i Mo i Nordmalings socken. De får ett antal barn bland annat Annie Elisabet Nordlund, som gifter sig med en skogsarbetare vid Gimo bruk i Uppland. Dessa två är min makes farmor och farfar.

Mo & Domsjö tar över företaget i två steg 1903 och 1909. 1909 brinner hela sågverket ner. Mo & Domsjö börjar bygga en sulfatfabrik på Rågön, en ö alldeles utanför samhället.

Sonen Erik dör av difteri. Sonen Jonas Adolf gifter sig och flyttar till eget boende i Husum. Lillflickan Jenny dör av lungsot. Så miljön i dessa arbetarbostäder med en lång och får man förmoda fuktig vinter var nog inte något vidare. Maken Jonas Nygren dör 1895 i magkräfta. Man kan undra hur kosthållet är då båda Anna Britas män dör av magåkommor.

Kvar är nu Anna Brita och hennes dotter Edla, som dessutom fått en son Rinaldo 1899. Edla gifter sig med Rinaldo far nio år senare får ytterligare en son och flyttar.

Anna Brita, fick alltså totalt fem barn med sina två män. Två av barnen dör unga och hon överlever båda sina män med många år. De tre återstående barnen gifter sig alla, bor kvar i Husum och får sammanlagt 21 barn. Även om hon bor ensam har hon alltså alla sina kära i närheten. Hon dör i februari 1913.

Många av barnbarnen kommer att arbeta på Husums sulfatfabrik bland annat Edlas son Rinaldo.

av Eva Edberg

Nu är det dags att dra till Uppland och åren runt 1881. Den här historien skildrar livet för skattebonden Johan Tunón född 1846 i Tuna socken i Uppland.

Gården Myssinge får hans föräldrar i brudgåva av Johans morfar. Den omfattar 1/3 mantal. Johans far Jan-Erik Mattsson, är rusthållare och kyrkvärd. Här växer Johan upp och får sju syskon under de närmaste nitton åren, varav tre dör i späd ålder. Brodern Anders flyttar tidigt hemifrån till sin mosters hem i Klev i Alunda socken och lär sig bokhållaryrket av hennes make häradskrivaren Johan Åkerlund. De yngre bröderna är små, så Johan får stanna hemma och hjälpa till på gården ända till 1877, då brodern Gustaf fyllt 15 år.

Åkerlund och hans fru har flyttat till Söderby nr 2 i Alunda. Åkerlund dör 1876, så Johans moster behöver hjälp med gården eftersom hon är barnlös. Nu får Johan ett tillfälle att lämna hemmet. Han jobbar som arrendator för sin moster från 1877. Efter några år där blir Johan bra sugen på att skaffa en egen gård och det är hög tid att skaffa familj. Johan byter efternamn samtidigt som sina bröder. De tar namnet Tunón som är bildat av deras födelsesocken Tuna.

Nu kommer vi till året 1881. I granngården i Söderby bor Mathilda Margareta Ersdotter. Hon är dotter till storbonden Erik Ersson, som är av en tolvmannasläkt. Tolvman är den gamla beteckningen för nämndeman i häradsrätten för att de var tolv stycken. Johan börjar uppvakta Mathilda, som är 27 år och mer än giftasvuxen. Han vet att hon har fallandesjukan dvs. epilepsi, för han har själv sett när hon fick ett anfall. Hon är en vänlig själ och de börjar umgås alltmer. De förlovar sig och börjar rusta för bröllop.

Erik Ersson ska stå för kalaset, men Johan vill att det ska bli riktigt lyckat. Det är ju två mäktiga Olandssbönders barn som gifter sig med varandra. Han ber nog sin mor och moster om hjälp att sy sin bröllopsstass. Kanske frågar han sin far om han kan ta ner fiolen från väggen. Han vill nog ha både brudvals och fyrpolska, och många släktingar och vänner från både hans och Mathildas sida ska bjudas in. Han ser verkligen fram emot detta kalas. Erik Ersson har dessutom lovat dem en gård i Fresta som bröllopsgåva.

Han är mycket nöjd med sitt val. Efter de stora täckdikningarna av Olandsån de senaste 20 åren, har nya ängsmarker frilagts och jorden både i Söderby och Fresta är kalkrik och ger bra skördar. Alunda ligger nära landsvägen från Uppsala och Östhammar. Det betyder att han får bra avsättning för det gården producerar inne i Uppsala.

Olandsåns sträckning från Alunda till Östersjön

Vattentillgången är bra med både Foghammar- och Kilbyåarna. Olandsån är en viktig farled, med förbindelse både med Österbybruk och Dannemora inåt landet och oset ligger ut mot Bottenhavet. Det är en ständig trafik på Olandsån, där man forslar järnet från gruvorna ut till havet. Även den vägen får man avsättning för gårdens överskott.

Fresta ligger på lagom avstånd från Tildas familj och tillräckligt nära för att de kan hjälpas åt med skörd och barnpassning. Det är ju inte alltför långt till Johans mor och far och bröderna heller. Kanske sjunger de nyförlovade den populära Alundavisa. Den skrevs av Arvid August Afzelius några år tidigare, och blev en riktig slagdänga..

Johan gifter sig 24:e mars 1883 med Tilda, som hon kallas, och flyttar till gården Fresta nr 1 i grannbyn. Den gården ägs av Tildas far och de får tar över den. Nu har Johan blivit skattebonde. Han fortsätter dessutom att hjälpa sin moster Inga med hennes marker i Söderby ända tills hon dör 1922 nästan 96 år gammal.

Väckelserörelsen, som kom till Olandsbygden i slutet av 1870-talet, påverkar så småningom Johan och hans fru. De blir missionsförbundare. Det framgår också av att man fördröjer dopet för några av barnen och andra döps inte alls. Dessutom vill inte Tilda kyrktagas efter sina barnsbörder.

Ur Svenska Gods och Gårdar

Tilda föder 6 barn trots sin epilepsi, men sjukdomen tar hennes liv 1913. Johan skriver över gården på sina barn och äldste sonen Gustaf köper ut sina syskon. Gustaf säljer gården 1936 och flyttar med sin familj till prästgårdens ägor. Gustafs son Bengt köper sedan en gård i Fresta som ligger tvärs över vägen till den gamla gården. Där bor nu Bengts dotter.

Johan får någon magsjukdom och åker in till Akademiska sjukhuset i Uppsala, där han avlider den 28 juli 1932. Han blev 86 år gammal.

I min forskning har jag konstaterat att Mathilda och Johan var fem-männingar. Det var vanligt att man gifte in sig i närliggande gårdar. Därför står många gånger i kyrkböckerna i samband med vigsel att parterna inte är släkt med varandra.

Johan är min makes morfars far. Även morfar Herbert Tunón, Johans som, gifte sig med en fem-männing från Morkarla. Deras gemensamma ana bodde i sin tur i Ubby i Syavby som gränsar både till Morkarla och Alunda..