Av Ulf Sandström

Inledning

I mina dokument om min farmors farfar Alexander Keiller har jag en notering att Alexander utöver att starta Jonsereds Fabriker med William Gibson och Keillers Mekaniska Verkstad som senare blev Götaverken även byggt ett varmbadhus i Göteborg.

Att Alexander Keiller har byggt ett varmbadhus tyckte jag var spännande och började leta efter mer information. Mina sökningar förde mig till boken ”Varvsbilder” av Christer Feiff och Mats Sjölin men det dök även upp en uppgift om en uppsats av Jonas Karlsson. Han hade skrivit ”Från Skeppsbron till Arendal”, en stadsmorfologisk studie av rumsliga transformationsmönster kring ett skeppsvarv. Uppsatsen ingick i Jonas examen till filosofie masterexamen i kulturvård på Göteborgs Universitet. Kulturvård står kanske inte högst upp på min lista över det jag sökte efter men efter några sidor fann jag dock att det var mer intressant läsning än vad jag trodde. Uppsatsen baserades på hur han följer Götaverken från dess start som Keillers Mekaniska Verkstad till att det blev ett av världens största varv som förändrade Göteborg i grunden. Uppsatsen inspirerade mig att fortsätta mitt letande och att skriva detta dokument där jag börjar se på Göteborg kring 1800.

Göteborg 1809

Göteborg var på 1800 talets början en handelsstad stor som dåvarande vår största sjöfartsstad Karlskrona. På Göta älvs strand växte det vass och staden omgärdades av älven och ”Wallarna”. Wallarna som låg sydost om staden byggdes på 1600-talet och var en del av stadens befästningar. Tillsammans med Älvsborgs fästning, skansarna Kronan och Lejonet, signalerade stadens styrka och självförtroende. Namnet Göteborg kommer av befästning/borg vid Göta älv vilket blev Göteborg i början av 1600 talet.

Karta från 1809 där Göteborg och Ramberget är utmärkt.

Göteborg växte snabbt i slutet av 1700 talet då Ostindiska kompaniet bildades och Napoleons kontinentalblockad gynnade Göteborg som handelsstad.

Kring slutet av 1700 talet var Göteborg Sveriges andra stad med ca 12 000 invånare för att under 1800-talet 10 dubblas till 130 000 invånare. Som jämförelse har Stockholm ca 75 000 invånare år 1800 och växte avsevärt saktare än Göteborg. År 1900 har Stockholm endast fördubblat antalet invånare till 300000.

Göteborg var tätt bebyggd med 2 vånings trähus. Pga brandrisken hade brandmyndigheten varit tvungen att begränsa husens antal våningar till 2. Utanför stadskärnan var det i huvudsak odlingsmark och lite militära övningsområden och byggnader.

Eftersom husen stod tätt och var byggda i trä drabbades Göteborg av ett antal bränder kring 1800. 20 december 1802 brann det i Buntmakare Langes trähus vid Kyrkogatan 42 och 10 september 1813 drabbades Skomakare Hallbergs tvåvåningshus i Ö Norrstaden. En storbrand skedde den 1 november 1804 då guldsmeden M. Fausts och handelsmannen S. Heymans hus i hörnet av Kungs- och Magasinsgatorna brann ner. Över 8000 av stadens fattigaste invånare blev hemlösa.

Efter bränderna under 1800 talets början

Staden byggdes åter upp efter bränderna men nu byggdes det mestadels stenhus. Under 1600 – 1700 var antalet hus litet medan under 1800 talet skedde en snabb utbyggnad av den centrala delen av Göteborg. Stadsgården blev industrins vagga.

Dåvarande landshövdingen var en banbrytande person. Staden hade stort behov av bostäder och landshövdingen godkände därför bygglov som innebar att man byggde en våning i sten och två våningar i trä. På detta sätt kom man förbi brandmyndigheternas krav på endast

På 1600-1700-talen fanns få byggnader. På 1800-talet expnderade Göterborg och Skeppsbron blev industrins vagga.

Albert Carl August Lars Ehrensvärd fick ge sitt namn till Landshövdingehuset

Typiska Landshövdingehus

tvåvåningshus. På detta sätt skapades begreppet ”Landshövdingehus” som är så vanliga i Göteborg. Hustypen fyllde 150 år under 2025 vilket firades med en utställning på Stadsmuseum.

Randzonsområden

Jonas Karlsson skriver om Randzomsområden i sin uppsats ”Från Skeppsbron till Arendal”, en stadsmorfologisk studie av rumsliga transformationsmönster kring ett skeppsvarav. Uppsatsen ingick i Jonas examen för filosofie masterexamen i kulturvård. En randzon kan liknas med årsringarna på ett träd. När en årsring ar etablerad växer sig inte årsringen större utan trädet skapar en ny årsring utanför. Samma sak gäller för staden som växer i etapper och bildar nya områden vid och runt den centrala delen, Det är ett naturligt sätt för hur en stad växer men det skapar också problem.

                                                                                                                   

Om en randzon har skapats utanför stadskärnan blockerar den vidare utbyggnad åt det hållet och expansionen av stadskärnan måste då ske utanför randzonen. Detta skapar nya områden/förorter skilda från den centrala delen. Det blir inte längre en sammanhållen central stadsbebyggelse.

1810

Napoleons kontinentalblockad tog slut i slutet av 1810 vilket fick en stark påverkan på Göteborgs utveckling. Stadens ekonomi och expansion gick in i en recession vilket fick som följd att flera verksamheter fick problem och Ostindiska kompaniet lades ner 1814.

1825

Alexander Keiller kom till Göteborg 1825 från Skottland endast 21 år gammal med stora framtidsplaner och mycket energi. Redan 1828 startade Alexander Keiller och William Gibson sitt första företag. William hade arbetat i Alexanders pappa James Keiller företag i Dundee så det var en naturlig kontakt när han kom till Göteborg. William ägde en kvarn i Masthugget som Alexander utnyttjade för att driva tillverkningen av trossar, linor samt produktion av segelduk och lin/linne i deras nystartade företag Gibson & Keiller.

1829

Alexander och Williams företaget i Masthugget går lysande. Efterfrågan på deras varor gör att man vill expandera men kvarnen kan inte driva en utökad tillverkning. Kraften att driva Sveriges första fabrik för maskinspinning av lin och hampa finner man i slussfallet vid Fattighusån.

1830

Alexander Keiller köper tomten Skeppsbron 1 där det inte finns någon kvarn eller vattenfall som kan driva maskiner och därmed utöka verksamheten i deras företag. Alexander har andra planer. Han ska bygga ett varmbadhus på tomten. Ett varmbadhus som ska ge en känsla av ”Marstrand” för stadens invånare.

Visionen har han säkert fått från besök på Marstrand som under 1800-talet befäst sin ställning som badort, en av landets tidigaste och populäraste badorter och turisttillhåll. Det första havsbadhuset på Marstrand skapades redan 1822.

Marstrand med sitt frihamnsprivilegium var under en tid kring 1800 en stor handelsstad och bedrev handel med England och Skottland samt Amerika. Det gjorde att Marstrand blev en av landets förmögnaste städer. När Napoleons kontinentalblockad upphörde 1814 tappade man sin unika roll som handelsplats.

Marstrand grundades på 1200-talet av kung Håkon Håkonsson och 1658 blev Marstrand och övriga Bohuslän en del av Sverige i samband med freden i Roskilde.

Marstrand fick 15 augusti 1775 sitt frihamnsprivilegium av Gustav III. Det innebar ett visst självstyre gentemot det övriga landet, med bland annat religionsfrihet, frihet från skråtvång och fri invandring.

Alexander Keiller hade höga ambitioner för sitt varmbadhus vilket framgår tydligt i nedanstående reklamtext.

Texten lyder: ”Uti detta badhus betjänas alla tider på dagen året igenom med varma och kalla bad samt ångbad och under sommar-månader tillgång på saltsjöbad vilket erhålles efter beställning. Bad med sådana tillsatser som kunna af läkare patienter förskrivna erbjuds även. Ingen möda, omsorg eller kostnad ….”

Alexanders vision om ett badhus med en känsla av Marstrand började redan 1828 då han ger ut aktiebrev om 100 riksdaler Banco för att samla kapital för byggnationen av varmbadhuset.

Rotundan hade ett Aktiekapital på 40 000 kr (2-3 milj kr i dagens penningvärde). I bolaget för varmbadhuset ingick Alexander Keiller och kommersrådet Olof Per Wijk som var bror till Alexanders blivande fru Maria Lovisa Wijk.

Eftersom badet byggdes för de mer bemedlade invånarna var det en fördel att kommers-rådet Olof Wijk var med i ledningen då han och hans familj var en del av societeten i Göteborg.

Alexander Keiller gift med Maria Lovisa Wijk och broder Olof Per Wijk samt Anna Wijk gift med William Gibson

Olof Wijk kom att vara med i flera av Alexanders projekt och företag på ett eller annat sätt. När Jonsered köptes gjordes det med Olof Wijk som bulvan. Olof var etablerad i Göteborg och inte ifrågasatt som kanske Alexander blivit som ny i landet. När köpet var genomfört övertog Alexander och William företaget.

För att skapa rätt känska kring varmbadhuset Rotundan anlades en park runt badhuset där man kunde promenera efter badat och koppla av. I bakrunden låg landshövningens hus och trädgård vilket gav en extra fin inramning.

Även när man färdades på Göta älv var Rotundan med Landshövdingens hus i bakgrunden ett inbjudande och tydligt landmärke.

Rotundan erbjöd förutom varmbad även ryskt ångbad eller banya, som är en traditionell ångbastu med hög luftfuktighet och temperaturer runt 70–100 °C. I bastun använder man kvastar för massage och hudstimulering liknande en finsk bastu som även det fanns i en separat byggnad i trädgården.

I Rotundans mitt fanns ett stort väntrum, ljust och elegant möblerat med ett tak av koppar, målat blått med gyllene stjärnor. Över entrén fanns en mindre balkong.

Från väntrummet leder 12 dörrar till de stora enskilda badrummen. Badrummen var uppdelade i ett omklädningsrum och ett rum med ett badkar i marmor. Tack vare byggnadens form hade varje badrum sitt eget fönster med bra ljusinsläpp.

Varmt och kallt vatten fick man via ”väl putsade kopparledningar”. Alexander erbjöd även saltvattenbad i sin Rotunda. Eftersom det inte var saltvatten i Göta älv hämtade man det i havet med två övertäckta pråmar. I hörnet av Rotundans tomt byggdes en liten stenbygg-

Pråm till vänster, Cistern i hus i mitten och pump till höger

”Bilderna visar hur det skulle kunna se ut”

nad med en cistern som rymde en halv pråmlast med saltvatten. För att få vattnet från pråmen till cisternen fick två män för hand pumpa upp det dyrbara havsvattnet till cisternen.

Efter ett varmbad i Rotundan gick göteborgarna till Brunnsparken för att dricka brunn och göra illusionen om ett ”Marstrand” fullständig.

”Så kanske det såg ut”   samt Brunnsparken i Göteborg                                                               

1856

Efter 26 år läggs Rotundan ner den 30 april 1856 och det byggs ett nytt hus som omsluter Rotundan. Rotundan blir en lagerlokal i ytterligare några år innan det rivs.

Rotundan omgärdad av enbbyggnad och används som lagerlokal

Rotundan läggs ner pga minskad efterfrågan troligen på grund av att societeten i sina fina stenhus fått bättre bekvämligheter och tillgång på både vatten och avlopp.

Göteborgarna fick senare ett mindre varmbadhus i Brunnsparken även det är nu borta.

1628 före Alexanders ankomst till Göteborg

Redan 1628 fanns ett kallbadhus i Göteborg där man kunde bada ”under tak”.

1630

För att kunna kontrollera etableringen av badhus inrättar myndigheterna 1630 ett ”Stadzbadeeembete” där Wolter Abrichtsson blir först på ämbetet.

1711

1711 fanns en Surbrunn/hälsobrunn vid Masthuggskajen med mineralrikt vatten som enligt dåtiden kunde bota alla möjliga åkommor. Surbrunnen sinade 1780 och familjen Lindgren förvärvar en tomt i närheten och bygger ett varmbadhus år 1802. Det var det första varmbadhuset i Göteborg och kallades Surbrunnen. Badet hade fyra kar och stängdes 1835 troligen på grund av konkurrensen från Alexanders Rotundan.

Surbrunnen enligt gammal karta vill vänster och Surbrunnen (röd ring) och Lindgrenska varmbadhuset (blå fyrkant) som kallades surbrunnen utmärkata till höger

Anmärkning

Surbrunn i Stockholm

Namnet Surbrunnsgatan i Stockholm kommer från den hälsobrunn som låg på södra sidan, alldeles väster om Tulegatan. Brunnen, som senare kallades Norra hälsobrunnen eller Norra Brunn, var sannolikt Stockholms äldsta hälsobrunn, från 1600-talets slut.

Vid Surbrunn byggs Lindgrenska varmbadhuset år 1802. Det var det första varmbadhuset i Göteborg och kallades Surbrunnen. Badet hade fyra kar och stängdes 1835

1832

Gibson & Keillers företag utvecklas i snabb takt och man behöver expandera ytterligare. Detta kräver mer vattenkraft vilket är möjligt att skapa genom att leda om vattnet från sjön Aspen i Jonsered. 1832 köper William Gibson & Alexander Keiller Jonsereds säteri och startar Jonsereds Fabriker. Alexander flyttar till Jonsered och bygger en kanal till fabrikens vattenhjul och importerar maskiner och arbetskraft från Skottland. Han tillverkar tegelstenar för att bygga fabrikslokaler och anlägger ett gasverk för belysning i fabriken. Expansion kostar pengar som William Gibson sitter i Göteborg och räknar.

1939

Alexander skriver till William Gibson och beskriver fabrikens snabba tillväxt och framgång och begär mer pengar för en fortsatt expansion. Korrespondensen sker på engelska och William svarar Alexander med orden ”Your dogg barking notes not a penny more”.

Relationen är ansträngd och man blir överens om att det bästa är om William köper ut Alexander.

Alexander flyttar tillbaka till Göteborg för att fundera på framtiden.

1840

Ingenjören Alexander bestämmer sig för att byta bransch från spinnerier till mekanisk verkstad. Mark för att etablera sitt nya företag finner han alldeles intill sitt varmbadhus på Skeppsbron. Han köper 2 tomter på totalt 8000 kvm intill sin Rotundan. Alexander startar Keillers Mekaniska Verkstad som tillverkade järnvägsvagnar, ångmaskiner, gasverk, självstängande grindar, broar med kandelabrar, ångmaskiner, lade golv i domkyrkan, värmesystem i Sahlgrenska sjukhuset m.m. Efter en tid börjar han även med reparation och nybyggnation av båtar. Företaget byter namn till Göteborgs Mekaniska Verkstad och då bygger han saluhallen i Göteborg.

Valvet över Stora Banhusgatan med Alexander Keiller

Bilden visar var fartygsslipen skulle byggas

Efter något år vill Alexander expandera sin verksamhet ytterligare för att kunna reparera och bygga större båtar. Han begär och får tillstånd att bygga ett valv över Stora Badhusgatan. På valvet ner till älven ska Alexander bygga en stor fartygsslip. Staden hade gett klartecken och byggnationen blir både komplicerad och dyr.

Innan Alexanders slip är färdiga stoppar staden hans bygge. Staden har börjat muddra älven för att båtar ska kunna åka längre upp i älven. Muddermassorna ska man lägga längs älvens strand och bygga en ny hamnkaj. På hamnens kaj anlägger man en väg med järnvägsspår och detta omöjliggör färdigställandet av Alexanders slip.

Till vänster ett mudderverk och till höger den nya kajen de förhindrar färdigställandet av Alexanders slip

Flanörerna och de som lägger till längs den nya kajen kan nu se Alexanders Mekaniska Verkstad från Göta älv sidan. Detta föranleder att man klagar på att Alexanders industri är ful och man uppmanar Alexander att riva verkstaden närmast kajen och bygga bostadshus. Tyvärr är marken så sank att husbygge inte är möjligt. De större husen på Göteborgs Mekaniska Verkstad har redan börjat att sjunka med sprickbildningar i fastigheten.

Alexander funderar nu på hur han ska kunna fortsätta sin verksamhet med att bygga större fartyg.

Staden fortsätter sin muddring och dränering av det sumpiga Lundbyvassarna på andra sidan älven och det skapas ny mark som Alexander köper 1855 för att 1867 flytta över hela sin verksamhet.

Alexander köper marken på andra sidan älven 1855 och flyttar sin verksamhet till andra sidan älven

Götaverken/randzonen ligger i vägen när de vill expandera. Nya centrala delar av Göteborg. Nya bostadshus och verksamheter får nu etableras utanför randzonen

Företaget växer snabbt och byter namn till Götaverken efter etablering av Arendalsvarvet och sammanslagning med andra varv. I takt med att mer mark blir tillgänglig köper företaget ytterligare mark och företaget fortsätter att växa. 1965 har man 7000 anställda och är värdens fjärde största varv. 1968 lämnar bulkfartyget ”Greta Thulin” om 38 000 ton ”gamla” Götaverken hundra år efter första fartygsleveransen från Hisingen.

Götaverken har drivit på utvecklingen av Göteborg som stadens största arbetsplats. Den snabba expansionen av företaget har trängt undan annan verksamhet. En stark Inflyttning har gjort att Göteborg byggt nya bostadsområden på obruten mark utanför Götaverkens randzon. Det har bildats nya områden skilda från den centrala stadskärnan.

2026

Idag försvinner många tyngre industrier utkonkurrerade av andra länder eller för att flytta utomlands. Det skapat ny mark där industrierna rivs och nya bostadshus och kontorslokalen skapas. En stad är alltid under utveckling.

Rotundan gjorde att Alexander etablerade sin verksamhet på Skeppsbron 1 och senare flytta verksamheten till andra sidan älven. Verksamheten drev på Göteborgs expansion och byggandet av nya bostads och företagsparker.

Källor:

• Hemsidan och bloggen ”Göteborgs historia” (www.goteborgshistoria.com) av Per Hallén, fil. dr. forskare i Ekonomisk historia, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
• ”Varvsbilder” av Christer Feiff och Mats Sjölin, se nedan.
• Jonas Karlssons uppsatts ”Från Skeppsbron till Arendal”, en stadsmorfologisk studie av rumsliga transformationsmönster kring ett skeppsvarv. Se nedan.
• Wikipedia
• Privata brev och handlingar.

Varvsbilder av Christer Feiff och Mats Sjölin och Från Skeppsbron till Arendal av Jonas Karlsson