av Eva Edberg

Den 7:e juli 1797 föddes Sven Jacobssons och Maria Andersdotters femte barn, som fick heta Sven efter sin far. Sven Jacobsson var åbo i Kärret i Hemsjö socken, som ligger strax söder om Alingsås.

Lille Svens äldsta bror Jacob var då redan 10 år och dessutom hade han systern Anna Stina och brodern Nils. Familjen utökas med tre barn till, Maja Stina, Anders och Johannes. När Sven bara är 9 år dör hans mamma i hastig feber. Då står hans far ensam med en stor barnaskara, så han gifter om sig ett år senare med Brita Ersdotter. De får först 7 år senare en son Olof då Sven Jacobsson är 51 år och Brita 47 år. Pappa Sven var en betrodd man i socknen och satt med i både sockenstämman och i kyrkorådet där han representerade rote nr 5.

Husförhörslängder mellan 1748 och 1824 saknas för Hemsjö. En nitisk kyrkvärd lär ha städat vinden och kastade dessa. Därför vet jag inte när det första gången omnämns att sonen Sven är puckelryggig. Jag vet inte om det har skett genom en olycka eller om det var medfött. Prästen har i alla fall mycket ordentligt påpekat detta ett antal gånger i senare husförhörslängder.

Detta handicap var tydligen så besvärande att han inte kunde arbeta i jordbruket utan han fick bli lärare i stället. Bonden Andreas Bengtsson i Edsås var också virkeshandlare och snickare. Han skänkte ett skolhus till socknen år 1821, som byggdes på kyrkans mark. Det var 18 alnar långt, 9 alnar brett och 5½ alnar högt. Det var en förstuga på mitten och ett rum på vardera änden. Vinden inreddes ett sockenmagasin för 100 tunnor. När kyrkan flyttades 1852 flyttades även skolan och man återanvände materialet i de gamla byggnaderna när man byggde de nya.

Klockaren Anders Mattsson hade hittills ansvarat för utbildningen i socknen, men han ville inte fortsätta. När skolan var färdigbyggd, beslöt sockenstämman därför att anlita en skolmästare. De utsåg Sven Svensson till denna tjänst den 10 mars 1822 och undervisningen började i maj. Det är intressant att notera att man tog ut en månadsavgift av eleverna, vilket innebar att bara de som hade råd kunde skicka sina barn till skolan.

Sven träffar så småningom pigan Anna Brita Hansdotter, dotter i gården Vässenbo. Hon är 14 år yngre än Sven. Kanske träffades de i skolan där han var lärare och hon elev. Tycke uppstår i alla fall och de gifter sig 26 december 1830. De bor först i Kärret, men flyttar redan 1831 till ett torp Alekärr under Gudmundsgården. Efter bara ett år flyttar de tillbaka till Kärret igen. Halvbrodern Olof och styvmodern Brita flyttar in hos dem.

Koleran härjade i Europa på 1830-talet. För att möta farsoten beslöt sockenstämman i Hemsjö att hyra några bönders hus som sjukstuga och till sjukhusföreståndare utsågs klockaren Anders Mattsson och skolmästaren Sven Svensson. Koleran kom till Hemsjö 1834, men endast 9 personer dog av koleran i denna församling, vilket var ovanligt få. Av en lista över Hemsjös enhetsmän 1840 framgår att Sven var medlem av socknens fattigstyrelse också.

Svens och Anna Britas första barn Maja Stina föds 1833 och tre år senare får de sonen Sven. Familjen utökas med dottern Christina 1839 och sonen Johannes 1842. 1845 har Sven blivit åbo på 1/8 mantal i Dalen Västergård, den byn där tidigare hans lillasyster Maja Stina har gift in sig. Sven och hela hans familj flyttar dit. Även halvbrodern Olof följer med som dräng åt Sven. Styvmodern Brita blir kvar i Kärret och dör av feber två år senare 81 år gammal.

Svens systersöner som båda heter Sven börjar arbeta som drängar för honom också, så han har tre arbetsföra och unga män som hjälper honom med gården. Samma år som de flyttar dit föds ytterligare en dotter Josephina och livet tuffar på.

1850 föds yngsta barnet dottern Anna Charlotta. Nu har det dock blivit för många barnsbörder för hans hustru Anna Brita, så hon dör i sviterna av barnsängen någon månad senare endast 40 år gammal. Nu står Sven Svensson 54 år gammal ensam med 6 barn varav endast en har uppnått konfirmationsålder. Han kämpar dock vidare själv, men fyra år senare dör han av svagt bröst. Kanske var det lungsot eller hjärtat som sviktade. Klockaren i församlingen avgår samtidigt och sockenstämman beslutar att kombinera klockar- och skolmästarrollen igen.

Svens syster Maja Stina Svensdotter upprättade bouppteckningen. Sven efterlämnade mer skulder än intäkter och systersonen Sven Olofsson tar över gården. Fastigheten 1/8 mantal kronoskatte var enligt bouppteckningen värd 380 riksdaler. Där framgår också att han snusade, för han hade en snusdosa av silver och ett fickur, lite skedar och 2 bägare av silver. Det fanns en stor uppsättning husgeråd och verktyg inklusive en skräddarsax och ett väggur. Det spelades också i familjen för det fanns ett psalmodikon med tillhörande böcker. De hade både oxar, kor, kvigor, får med lamm och svin på gården, en besättning som tillsammans var värd 109 riksdaler. Listan på fordringar respektive skulder är lång och när man summerar kan man konstatera en brist på 109 riksdaler. Skolmästaren har bevisligen levt över sina tillgångar.

Sven fick ju trots allt ett riktigt bra liv trots sitt handicap. Han hade turen att födas i en familj där hans far var en betrodd man i socknen och att Sven själv var både läs- och skrivkunnig. Han fick ju själv flera viktiga uppdrag förutom sin lärarsyssla. Det var ju synd att han inte fick se alla sina barn växa upp. Barnen skingrades vid hans död, men det är beskrivet i berättelsen om hans yngsta dotter Anna Charlotta Svensson.

Vad hände då med gårdarna Kärret respektive Dalen Västergård? Svens äldsta bror Jacob tog över Kärret efter deras far. Jacobs äldste son Sven tog i sin tur över Kärret. Han var mjölnare och en mycket betrodd man i socknen. Han gifte sig med ovan nämnde Andreas Bengtssons dotter Kristina. Hon hade smeknamnet Sneckesa eftersom hennes far var snickare.

Sven och Kristina hade fyra söner. Det var den yngste sonen Karl Rickard Svensson, som tog över gården och de tre äldre bröderna, som aldrig gifte sig, bodde på gården till sin död. Alla fyra bröderna var kända för sin smak för brännvin, så turerna in till Alingsås blev många. När julspriten var urdrucken på annandag gjorde de ett besök hos morfar Andreas för att få förplägnad och mer dricka där.

Karl dog 1954 sist av bröderna och sedan tog ingen över gården. Enligt nuvarande innevånare (2014) stod gården och förföll i 20 år. Sedan har den varit bebodd och nuvarande ägarna köpte den så sent 2013. Jag fick gå in och titta och en hel del gamla tak, golv, murstocken och dörrar finns kvar. Dalen Västergård har ärvts i flera led och där bor fortfarande en femmänning till mig, som jag inte hunnit besöka än.

Utdrag ur boken om Hemsjö socken som jag berättat om har jag fått av min sjumänning Bertil Svensson. Jag hittade Bertil via DISBYT för några år sedan och kontaktade honom. Vi har jämfört våra antavlor och den vägen hjälpt varandra att få korrekta databaser. Vår gemensamma anfader hette Sven Ambjörnsson född 12 februari 1689 på Nolbogården. Han gifte in sig på gården Lycke där barnen Ambjörn (Bertils ana) och Cecilia (Evas ana) föddes. Ambjörn tog över gården och Cecilia gifte in sig i Kärret. Det var Cecilias dotter Maria Andersdotter som gifte sig med Sven Jacobsson. Bonden Andreas Bengtsson som nämns i texten är också en anfader till Bertil, så via hans dotter Sneckesa ingifte i Kärret har vi ytterligare en koppling. Sven Svensson är min farfars morfar.

Det har också visat sig att Bertil och vår svärdotters far har känt varandra länge. Vår son och hans fru har 2014 flyttat till ett hus som bara ligger ett par kilometer från Dalen Västergård. Man kan säga att vår son har flyttat tillbaka till sina rötter efter fyra generationer. Jag besökte vår son hösten 2014 och träffade då Bertil. Han gav mig ännu mer material från Hemsjö och en del av historierna ovan har jag fått från honom.