av Eva Edberg

Knut Persson i Lilla Istad och Kerstin Jönsdotter i Stora Istad i Alböke socken på Öland gifter sig 1695 den 20 juni. Kerstin flyttar hem till Knut och de bildar familj. Dottern Maria föds 1697, sonen Per 1699, men han dör i späd ålder, Brita föds 1702 den 22 maj, ännu en son Per 1704 och slutligen sonen Olof 1708. De är bönder och brukar jorden på den norra delen av alvaret en bit norr om Borgholm.

Strax före julen 1710 insjuknar Kerstin och avlider den 20 december i pesten. I mitten av februari dör pappa Knut och sonen Per. Några veckor senare är det dottern Marias tur. Samtliga har dött i pesten. Kvar blir bara Brita 8 år och Olof 2,5 år. Om de har haft böldpesten och överlevt framgår inte av kyrkböckerna. Prästen noterar i slutet av 1711: ”Äro således 133 döda av pesten i Alböke socken ehuru osäkert äro om alla blivit antecknade”. Normalt dog endast en handfull personer i socknen per år.

Vad var då detta för pest, för det var ju inte Digerdöden, som ju härjade flera hundra år tidigare. Det här var vårt senaste pestutbrott, som varade mellan 1710 och 1713. Det började med att en skuta från Pärnu i Estland landade i Erstaviken i Stockholm på våren 1710. Man visste inte att man hade pesten ombord, men det blev man varse när passagerarna och besättningen hade klivit iland. Det var en böldpest, men hög dödlighet. I Stockholm dog 22000 innevånare vilket var 40 % av befolkningen. Uppland och de större städerna drabbades värst. Värmland, Dalsland, Bohuslän och stora delar av Norrland var förskonade, men hela det övriga landet hade farsoten.

Ett kronskepp med värvade soldater från Stockholm anlände till Kalmar i september 1710. De bar på smittan och den spred sig därifrån över till Öland. På Öland var bakterien särskilt aggressiv, det vill säga drabbade sin värd extra hårt. Man såg därför döda människor på vägarna och i skogen, som inte hunnit hem. Därför var det kanske inte så konstigt att 2/3 av Britas familj dukade under.

Brita fick flytta till sin farbror Nils Persson i Alböke by, där hon växte upp. Hennes lillebror stannade hos grannar i Istad, växte upp och arbetade som dräng. Han skaffade aldrig familj och dog endast 36 år gammal.

Brita gifte sig med bonden Olof Bengtsson på Stora Haglunda gård i Alböke. De fick barnen Knut, efter morfar, Jon, Kerstin (min ana), Karin, Brita och Olof mellan 1824 och 1838. Brita och Olof bodde kvar på gården hela sitt liv. Brita blev änka 1771 och tio år senare vid 80 års ålder avled hon av magrev, vilket är det samma som kolik.

Det finns inga husförhörslängder i Alböke före 1790, så alla uppgifterna har krävt mycket slående i födelse- och dopböcker, lysnings- och vigselböcker samt död- och begravningsböcker. Det gick åt en del timmar kan jag säga. Jag har hämtat uppgifterna om pesten bland annat ur Läkartidningen nr 13 2010-03-30.

Brita är min farmorsmorfarssfarmorsmor. Där var det på håret att man inte skulle finnas.