av Eva Edberg

Kristina Jakobina Elisabet Nilsson föds 1843 som yngsta dottern till Nils Nilsson och Greta Cajsa Persdotter på Stora Hanes gård i Endre socken på Gotland. Hon har fyra bröder och en syster, men lillebror Oscar dör när hon är 9 år. Gården har varit i Greta Cajsas familj i många generationer åtminstone sedan 1640-talet. När Nils tar över gården efter sin svärfar går det uppenbarligen inte bra, för ganska snart förlorar de gården och flyttar på Socknen, som inhysta. Då bor bara minstingen Kristina kvar hemma. Hon konfirmeras 1858 och flyttar hemifrån redan året därpå bara 16 år gammal till Stockholm för att arbeta som piga.

Efter 4 år i Stockholm flyttar hon vidare till Sturehof i Botkyrka församling där hon också får jobb som piga. På Skansberget, ett torp under Sturehof, bor Claes Harald Hilledor Wahlberg. Han har varit fosterbarn där sedan han var ett år och jobbar som dräng på Sturehof. De träffas på Sturehof och tycke uppstår.

De gifter sig hösten 1864 i Botkyrka kyrka. Kristina är förstås inte myndig, så hennes storebror Lars Johan Nilsson, bokbindargesäll i Visby, ger skriftligt bifall för henne och Claes fosterföräldrars måg ger hennes bifall muntligt. Efter sex månader föds deras första barn, dottern Hilma. Senare samma år flyttar de till Näsby i Kyrkoroten, där Claes jobbar som dräng. Där Näsby gård låg byggdes på 1960-talet den öppna anstalten Asptuna.

Efter ett år är det dags att flytta igen, denna gång till Fågelsta säteri i Salem, där Claes tar tjänst som arbetskarl. Kristina är höggravid och föder sonen Carl efter bara någon månad. Han är tyvärr svag och dör knappt 2 månader gammal.

Tre år senare flyttar de tillbaka till Botkyrka till Hovsta under Lindhov. Där föds dottern Alma. Torpet revs på 1960-talet när motorvägen byggdes, bara två lärkträd markerar var huset låg. Uppgiften kommer från en man som bor i ett annat torp under Lindhov, och som kom ihåg när det revs.

Året därpå 1871 blir Claes av med arbetet, så de flyttar in på fattighuset i Salem. Där bor de i tre år och under den tiden föds sonen Emil. 1874 får Claes jobb på Tumba bruk som arbetskarl. Enligt min far arbetade han som snickare på bruket. Här stannar de i 9 år och barnen Eleonora, Carl, Harald, Sven och Gunhild föds i rask takt. Sven dör tyvärr bara sex månader gammal. Hilma flyttar hemifrån och jobbar som piga i socknen, utbildar sig till sjuksköterska i Stockholm och gifter sig där. Nedan följer en bild på en arbetarbostad på bruket, som hyste 4 familjer med var sitt rum och resten utnyttjades som magasin. Inget lyxhem direkt.

I december 1883 blir Claes av med arbetet igen och hela familjen flyttar på socknen, dvs. stannar som inhyses i Tumba bruk. Efter ett år flyttar de till Solna där den yngsta dottern Signe föds på våren 1885. På 20 år har Kristina nu fött 10 barn varav 2 dött som spädbarn. Efter bara några månader i Solna får Claes och Kristina arbete som portvakter i det nybyggda huset på Dalagatan 44.

Det är nog trångbott med alla barnen och efter fem år avlider Claes av cancer bara 47 år gammal. Nu står Kristina ensam med en stor barnaskara, men har kvar sin portvaktssyssla. Emil och Alma är stora nog att hjälpa till med försörjningen. Elin hjälper till med städningen av både gatu- och gårdshus. Sonen Harald kommer på sned med rättvisan och hamnar på uppfostringsanstalten Hästen no 5, Tjärhovsgatan 12 på Söder endast 10 år gammal. Där får han stanna ända till konfirmation.

Enligt min farmor Elin, var Kristina en kvinna med skinn på näsan, vilket kom väl till pass i portvaktsarbetet. Hon var duktig på att avhysa druckna män, som försökte ta sin tillflykt till portuppgångarna och gården. Alla graviditeter, flera omgångar med väldigt svåra år på fattighus och socknen, samt ett slitsamt portvaktsarbete tar dock ut sin rätt. Kristina dör bara 49 år gammal av hjärtfel på Sabbatsbergs sjukhus, som ligger ett stenkast från huset hon bor i. Tyvärr finns inget fotografi bevarat av Kristina, bara de berättelser min farmor förmedlade via min far, det jag har hittat i kyrkböckerna samt samtal med folk vid Lindhov och guide på Tumba bruk.

Vad hände då med alla barnen. Hilma fick två barn, men dog i lungsot redan 1893. Hennes man lämnade sin treårige son hos sina föräldrar och tog med sig dottern och emigrerade till Amerika. Sonen kom efter när han hade blivit vuxen. Alma jobbade som porslinsarbetare på Rörstrand inte långt från hemmet. Hon gifter sig 1895 i december, men dör redan ett år senare av lungsot.

Emil blir typograf och flyttar till Gävle där han gifter sig och får en dotter. Carl går till sjöss, först utmed Östersjökusten, men sedan till England. Där träffar han Rose, de gifter sig och han emigrerar dit. Harald går också till sjöss, men hans vidare öden återstår att utforska. Elin, Gunhild och Signes öden vävs samman, men det får bli en annan historia.