av Kerstin Hermansson

1881 bor i Arboga stad 3833 personer, den äldsta är 94 år gammal. Arboga Tidning börjar ges ut den 17/6 och kommer ut varje helgfri fredag eftermiddag. Sommaren var regnig och man fick betala mycket för smultronen, de kostade 1 krona och 50 öre kannan – ”Kostar det något så smakar det något” står det i tidningen. När det sedan är dags för höstmarknad i början av september var potatisskörden försenad och en tunna potatis kostade 5 kronor. Hade man råd kunde man köpa goda mjölkkor för 115 kronor styck. I december annonseras om Liljeholmens stearinljus, engelsk porter, vackert finnsmör och dito istersmult, Ålandsströmming och färsk saltsjöfisk.

I november härjade en mässlingsepidemi hos småbarnen men i slutet av december är den i avtagande. Nya telefonlinjer dras i staden, bl.a. till Arboga Mekaniska Verkstad, handlare Öhrströms kontor och till järnvägen.

Detta år var säkert ett arbetsamt år för skräddare Anders Lundqvist, han är 39 år gammal och änkling sedan fem år, hustrun Anna avled 1876 i tuberkulos och de tre sönerna är nu 8, 10 och 12 år gamla. När barnen är färdiga med sin skolgång hoppas han säkert att någon av dem ska bli skräddare och ta över skrädderiet på Skeppargränd 6 som han startade 1875. Han är en skicklig yrkesman och förra året var den taxerade inkomsten 900 kronor och kanske går det bättre i år.

Men det är inte bara arbete för Anders. Han är engagerad i Arboga Skarpskyttekår och är en duktig skytt. I september hölls Skarpskyttarnas Allmänna Tävlingsskjutning i Stockholm och Anders tog en bronsmedalj och fick en revolver i pris. Under hösten blir han också omvald som vice kompanichef i kåren. I augusti var det riksdagsmannaval och Anders var med och röstade.

av Jan-Åke Tegebro

Johan Henrik Johansson föddes i en liten by uppe i Lappland, närmar bestämt drygt 7 mil söder om nuvarande staden Kiruna. Byn heter Vittangi och är betydligt äldre än Kiruna, som började befolkas först i slutet av 1800-talet. Vittangi grundades redan 1674.

Vittangi anses vara en av de kallaste orterna på vintern, och en av de varmaste på sommaren. Detta beror troligtvis på att byn ligger mellan en liten insjö och Torneälven. Det är inget ovanligt att temperaturen på vintern sjunker ner under minus 40 grader C.

I denna lilla by föddes Johan Henrik Johansson den 28:e september 1844. Föräldrarna var Johan Nilsson och Britta Johanna Johansdotter. Även dessa båda födda och uppvuxna i Vittangi. Familjen fick förutom Johan Henrik ytterligare 9 barn.

Johan Henrik gifte sig den 23:e april 1868, med Greta Vilhelmina Persdotter, även hon uppvuxen i Vittangi. Han bodde hela sitt liv i Vittangi. Han hjälpte länge sin far på gården, men 1881 har han flyttat hemifrån och står som backstugusittare. Han var under de följande åren dagsarbetare.

Johan Henrik och Greta Vilhelmina skulle under sitt äktenskap få 10 barn. Den första föddes 1869 och den sista 1886, 5 flickor och 5 pojkar. Som i många hem under 1800-talet så var medellivslängden kort, 3 barn dog före 3 års ålder. Den vanligaste dödsorsaken var lungproblem. 1879 föddes en pojke vid namn Oskar, som sedermera blev min morfar.

Året 1881 den 21: a mars föds en av flickorna som döps till Eva Karolina. Eva fick tyvärr ett kort liv på jorden hon dog redan den 5:e oktober samma år i lunginflammation. Som tidigare sagt var det ett tufft klimat på vintern i Vittangi. Medeltemperaturen i februari 1985 var -27,2 C, vilket är svenskt rekord vad gäller vintermedeltemperatur för en månad.

Drömmen för många backstugusittare var givetvis en egen gård, ett hemman som man själv brukade och kunde försörja familjen på. Denna dröm förverkligades i början av 1900 talet. Johan startade bygget, men några år in på nya seklet togs det över av sonen Oskar. Ett hemman bildades och sonen Oskar blev hemmansägare (se bild nedan på huset). Johan bodde kvar på hemmanet som så kallad födorådstagare.

Sonen Oskar gifte sig med Greta Johanna Andersson den 4/10 1909. Oskar och Greta fick 9 barn, 5 döttrar och 4 söner. Fyra av barnen dog innan 10 års ålder.

Oskar blev, förutom hemmansägare också en av få i Vittangi som kunde läsa och tala svenska första årtionden på 1900 talet. Oskar fick hjälpa många Vittangibor med översättning från svenska till finska och vice versa vad gällde officiella handlingar. Han var också en mycket troende person, som varje söndag hela sitt liv besökte Vittangi kyrka. Vid hemkomst läste han alltid bibeln för dem som ville lyssna på bibeltexter, oftast var ingen intresserad så han fortsatte läsningen för sig själv.

Platsen som bebyggdes i Vittangi kallades för Mäkitalo, vilket också blev Oskars familjs efternamn fram till mitten av 1930 talet. Ordet Mäkitalo betyder i svensk översättning ungefär ”huset på backen”.

Fadern Johan Henrik Johansson dog den 23:e april 1923 av ålderssvaghet, och begravdes redan 29:e april samma år. Sonen Oskar levde till 1955.

På bilden nedan ser vi från höger bakre raden, Johan Henrik själv och sonen Oskar. På den nedre raden följer barnen till Oskar och hustrun Greta Johanna. Barnen heter Sylvia 7 år, Carl 1 år, Anna 2 år och Johan 9 år. Kortet taget 1919.

av Karin Hagman

8 juli 1840 föds Jonas i Tallberg, Vännäs församling, Västerbottens län. Jonas är barn till nybyggaren Jon Olofsson, född 1802 och hans hustru Sofia Ulrica Olofsdotter född 1806. Dopet sker den 13 juli och vittnen är bonden Eric Nilsson och hans hustru i Jemteböle, drängen Olof Ericsson i Jemteböle och pigan Maja Greta Ericsdotter i Wännäs, alla i Vännäs församling.

Familjen bor kvar i Tallberg till år 1842 då de flyttar till Sterkesmark som ligger alldeles i närheten. I september 1851 avlider Jonas far. Familjen bor kvar i Sterkesmark. 1857 gifter Sofia Ulrica om sig före detta soldaten Fredrik Nilsson Lustig och flyttar till Åbo i Umeå landsförsamling. Fyra av barnen bor kvar på gården ett halvår innan de flyttar till mamman och hennes nya man. Jonas kommer att arbeta som dräng hos sin styvfar.

Tre år senare flyttar Jonas till Kåddis, Umeå landsförsamling där han börjar arbeta som dräng hos bonden Håkan Henriksson och senare hos bonden Carl Håkansson.

År 1863 under tiden hos Carl Håkansson gifter sig Jonas med Maria Magdalena Nilsdotter också född 1840 och flyttar till Baggböle, Umeå landsförsamling. Där antar han efternamnet Strömberg och börjar arbeta som sågdräng vid sågverket.

I familjen föds sju barn mellan 1863 och 1875 varav två stycken dör i mycket späd ålder.

1878-07-12 föds sonen Johannes som sedan blir min morfar. 1879 flyttar familjen tillbaka till Kåddis och ett nybygge. Jonas och Maria Magdalena börjar bruka jorden och sliter hårt för att den nya familjen ska få det så bra som möjligt.

Nybyggarna erbjöds skattefrihet mellan 15 och 30 år, befrielse från utskrivning till soldater och tillgång till mark för hus, foder och dessutom åker. Man fick fiska och i viss mån bedriva jakt. Skyldigheterna man hade var bland annat att odla och bygga hus. När de skattefria åren var över bedömde man nybyggets bärighet och skatten fastställdes.

År 1881 föds sonen Karl som blir familjen sista barn.

Jonas avlider 1901 och efterlämnar förutom Maria Magdalena sju barn. Enligt bouppteckningen efter Jonas är hemmanet taxerat till 8.800 kr och boets behållning var 6.435 kr. Jonas började med två tomma händer och slitet på nybygget tillsammans med Maria Magdalena och barnen har gett resultat. Maria Magdalena bor kvar på gården och avlider 1920.