av Eva Edberg

Den 27 november 1728 ser en liten pojke dagens ljus i Mo, Nordmalings socken, Ångermanland och Västerbottens län. Hans fader är bonden och nämndemannen Olof Isaksson i Mo och hans moder Elisabet Mikaelsdotter från Bodum i Grundsunda församling. De är födda 1700 respektive 1701.

Olofs familj härstammar från Mo i ett antal generationer bakåt och dessförinnan ifrån Lögdeå. Mo och Lögdeå ligger på varsin sida om Lögdeälven, en av våra få oreglerade älvar. Strax innan Mo och vid Mo gör ån ett antal fantastiska meanderslingor och familjens gård låg ute i ett näs i en sådan slinga. De bor på gård no 3 omfattande 5 ½ Seland (mantal). Se bilden nedan på de fem gårdarna i Mo 1646.

Moderns släkt är bönder från Bodum också i ett antal generationer tillbaka. Mikael är ett av deras totalt 12 barn tillsammans. Hans mor dör när han är bara 10 år, men fadern gifter snart om sig med Dordea Olofsdotter född 1716 från Brattfors och Mikael får ytterligare 7 halvsyskon.

Fadern har det tydligen gott ställt för Mikael får tidigt börja läsa medicin. Han får först lite hjälp från fältskären von der Fer, som visar honom hur man åderlåter. Sedan tillbringade han två år i Köping där han undervisades i läkekonsten av Isac Molin. Han studerade sedan vidare ytterligare två år i Härnösand för en doktor Gisler. En apotekare på den tiden fick alltså en gedigen medisinskutbildning och konkurrerade delvis med läkarna.

Han återvänder hem och gifter sig 1 januari 1759 med den 20-åriga Margareta Eriksdotter, dotter till postbonden Erik Persson i Långed. Enligt lysnings- och vigselboken är han då fortfarande ung dräng och hon piga. Morgongåvan är 34 lod silver, som ju Mikael ska förvalta åt sin fru och som fungerar som en slags änkepension till frun om han dör.

Han etablerar sig som sockenapotekare i Mo och tar namnet Molin. Kanske tog han det efter Isac Molin som han studerade för eller också bildade han helt sonika ett namn efter byn Mo. Han hade tre böcker för sin apoteksgärning en om Sockenapotek, en katalog över olika medikamenter och en som kallades Hjälp för den Barmhärtige Samariten.

De får under åren 1760 till 1773 åtta barn, två söner och sex döttrar, varav en son och tre döttrar dör tidigt. Yngsta dottern dör faktiskt bara några månader efter Mikael. Tyvärr får han inte se sina barn växa upp och klara sig själva eftersom han avlider redan 1777. Prästen har noterat i dödsrunan att han har tagit fram flera hälsokurer och alltid var tjänstvillig, men aldrig egennyttig, vilket får anses som ett gott betyg. Det är också där det framgår vilken utbildning han har fått.

De har det ganska bra, med häst, kor, får, getter, gris, ankor och gäss. De odlar korn och råg och det finns bra med sådant i ladorna när han dör. Förutom jordbruket ägnar familjen sig åt fiske, för det finns en hel del fiskeredskap i hemmet. Man har både porslin och glas samt koppar- och mässingskittlar. Mikael har genom sitt arbete mycket kontakt med folk alltifrån Härnösand till Umeå, vilket framgår av hans efterlämnade skulder i bouppteckningen.

Mikael kom väl många gånger i kontakt med sjuka människor vilket kanske bidrog till att han själv drabbades av bröstsjuka dvs. lungtuberkulos. Detta hade han inte någon bot för. Han blev sjuk och svag redan vintern 1776-77 och från Bartholomei 1777 (24 augusti) blev han sängliggande och dog den 16 december 1777. Han begravdes den 28 december, på det vi idag kallar värnlösa barns dag.

Mikael Molin var min makes farmors farmors farmors far och också hans farmors mormors farfars far, vilket betyder att hans farmors föräldrar var fyrmänningar.