av Eva Edberg

Min farfars mor var ett oskrivet blad när jag började släktforska. Jag visste att hon hette Anna, att hon hade fått ett oäkta barn (min farfar) 1886 och att hon jobbade på Schröders konditori på Östermalm. Hon gifte sig senare med en man som hette Edberg och som jobbade i Värtahamnen.  Jag hade dessutom två fotografier i min ägo, ett på Anna och ett på hennes make.

När jag gick grundkurs i släktforskning använde vi min farfar som exempel när vi lärde oss leta i Rotemansarkivet. Detta var några år sedan, så Rotemansarkivet var då ganska rudimentärt. Vi slog på Knut Robert Edberg, men det gav inget resultat. Däremot hittade vi Knut Robert Svensson född 1886 boende med sin mor Anna Charlotta Svensson född i Hemsjö i Älvsborgs län. Jag hade hittat henne. Men varför var hon i Stockholm, när Hemsjö ligger söder om Alingsås. Det naturliga vore att flytta till Göteborg. I min forskning i kyrkoarkiven följde jag hennes anor så långt det gick samt henne själv och hennes syskons liv från vaggan till graven. Därur växte det fram en mycket intressant bild.

Anna föds 1850 som yngsta barn till skolläraren Sven Svensson och hans hustru Anna Britta Hansdotter i Västra Dalen i Hemsjö församling.  Hon är barn nummer sju i kullen, varav en bror, född 1849, dör efter bara en vecka. Hennes mor som är 39 år, dör någon månad efter Annas födelse i sviterna av barnsbörden. Annas far är 53 år när Anna föds och när hon är fyra år dör även han. Då står sex omyndiga barn utan föräldrar, och bouppteckningen visar att Sven Svensson har levt lite över sina tillgångar. De tre äldsta barnen, Maja Stina 20, Sven 18 och Christina 14 börjar jobba och de tre yngsta, Johannes 11, Josefina 9 och Anna Charlotta 4, kommer till olika fosterhem.

Anna hamnar som fosterbarn hos änkan Anna Katarina Andersdotter i Hökshult. Där stannar hon till hon är 17 år. Nu börjar hon jobba som piga i Råbockskullen och sedan 1870 på Järnvägshöjd i Lerum. Järnvägen går som en röd tråd genom hela barnaskaran.  Maja Stina gifter sig med en banvaktare och de blir kvar i i grannförsamlingarna där han jobbar vid Flodas och Lerums stationer. Sven jobbar också inom järnvägen och gör karriär som banmästare och sedan stationsföreståndare. Han rör på sig och hamnar i Södertälje, Gistad i Östergötland och sedan Gnesta station. Christina gifter sig med en banvaktare och hamnar också vid Floda station.  Johannes blir fosterbarn hos en kusin och blir sedan banvaktare först i Partille och Örgryte men större delen av sitt liv i Brunskog i Värmland. Josefina bor efter ett tag hos sin storasyster Maja Stina tills hon börjar arbeta som piga. Hon flyttar efter Sven och bor ett tag hos honom i Gnesta, men hamnar så småningom i Stockholm.

Anna tar ett stort steg och flyttar till sin storebror Sven, som då är stationsföreståndare i Gistad. Där benämns hon som jungfru, men det går bara två år innan hon drar vidare till storstaden Stockholm och Johannes församling. Hon får plats som piga i en familj på Brunnsgatan 14 och 1878 flyttar hon till Hedvig Eleonora församling och börjar jobba hos doktorsänkan Augusta Cecilia Ekman och hennes dotter Alma Lovisa. Hon flyttar med dem till Klara församling, tar ett annat jobb ett tag, men kommer tillbaka till dem igen.

1886 får hon en oäkta son, Knut Robert, då hon är 36 år, så man kan väl knappast tro att hon blir förförd. Enligt familjesägnen var fadern antingen son till prästen i Katarina församling eller son till en sjökapten. Oavsett vad så försvinner fadern, och syns aldrig till i några kyrkböcker. Hon beslutar att behålla sitt barn, och flyttar till Gamla Kungsbroholmsgatan, därefter till Artillerigatan för att till slut hamna på Grevgatan. Hon jobbar då som hushållerska för familjen Schröder på Grevgatan.  Familjen Schröder har ett konditori på Storgatan 27.

I samma hus på Grevgatan bor den sex år yngre Johan August Edberg, som jobbar på gasverket i Västan. Johan är född i en statarfamilj, som flyttade runt i trakten av Knivsta och Vassunda. Han har jobbat som dräng, både i sina hemtrakter och i Österhaninge innan han tar anställning hos en klensmed på Stora Bastugatan i Klara. Han jobbar också ett tag som mjölkutkörare i Stockholm innan har börjar på gasverket. Johan och Anna gifter sig 1890, och både Anna och hennes 4-åriga som byter efternamn till Edberg. Anna och Johan skaffar aldrig något gemensamt barn.

Johan dör redan 1899 i lunghinneinflammation och Anna med Robert blir kvar på Grevgatan 31 och hon fortsätter jobba. Efter ett par år börjar Robert arbeta som metallarbetare och kan hjälpa till med försörjningen.

Anna dör i december 1908 av livmoderscancer på Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning på Kungsholmen även kallad Grubben, men är skriven på Grevgatan 31. Efter moderns död flyttar Robert ihop med sin Elin, vilket är beskrivet i en av historierna under Berättelser – Gräv där du står.

Jag fick en massa svar på mina frågor och en intressant inblick i hur Sveriges järnväg utvecklades och gav många, som inte hade något arbete, stora möjligheter till försörjning. Fram till denna generation hade släkten i alla grenar bakåt bott i Hemsjö eller närmaste grannsocken, men järnvägen öppnade för en mycket större rörlighet, vilket vi ser att fyra av barnen i denna familj utnyttjade. Jag har också sett att trots att barnen blev föräldralösa så tidigt var sammanhållningen i barnaskaran stor. Anna hade nog en tuff barndom som fosterbarn, men de äldre syskonen höll bevisligen ett öga på henne. Hon måste ha varit en stark kvinna, som behöll sitt oäkta barn och flyttade runt till olika platser i Stockholm med honom och dessutom arbetade samtidigt som tjänstekvinna. Troligen hade hon ett bra stöd från sin bror Sven, som tidvis bodde i Stockholm och sin syster Josefina. Dessutom var det sant som min far berättat att hon arbetade för familjen Schröder även om det inte var att stå i konditoriets butik.