Två oäkta systrar

av Eva Edberg

Jag fick uppleva min mormor under mina första 25 år trots att hon var 70 år när jag föddes. Hon var duktig på att berätta om hur det var när hon var barn och ung före sekelskiftet 1900. Hon var nog den som väckte mitt intresse för historia såväl som för släkten. Hon berättade att hon nästan brunnit inne när hon var liten och att hon bott ett antal år på barnhem. När jag frågade var hennes föräldrar hade tagit vägen blev det tyst. Det var ett känsligt kapitel, som hon inte ens hade berättat för sina egna barn. Därför blev jag extra nyfiken på dem, och det blev något av det första jag började nysta i när jag började släktforska. Det visade sig att min mormorsmors och hennes systers liv hade varit en stor utmaning.

Min mormors mamma hette Matilda Smedberg och var född i Skaraborgs län. Jag utgick dock från min mormors födelseuppgifter i kyrkböckerna för att få veta mer och därifrån nystade jag upp hennes mors och mosters historia.

Matilda föddes 15 april 1851 som tredje oäkta barn till pigan Maria Smedberg i Hjälstads socken i Skaraborgs län. Hjälstad ligger sydost om Mariestad och hör numera till Töreboda kommun. Änkemannen Jonas Jonsson erkände faderskapet. Maria arbetar som piga hos honom i ett torp under Rölsa utanför kyrkbyn. Kristina Smedberg föddes redan 26 juni 1844 och för henne finns ingen fader angiven. Då har Maria inte börjat jobba för Jonas än. Kristina och Matilda är alltså halvsystrar.

Hjälstads kyrka
Hjälstads kyrka

Matilda och Kristina (brodern dog tidigt) bodde med sin mor ”På socknen”, det vill säga de hade ingen egen fast bostad. Matilda börjar jobba som piga i Hjälstad, men när hon är 20 år bestämmer hon sig för att söka lyckan i Göteborg. Dit anländer hon i november 1871 och bosätter sig i Domkyrkoförsamlingen.  Prästen noterar i ett husförhör att hon har god läsförståelse, men är sämre i kristendomskunskap och under nattvardsgång står det fri. Hon verkar alltså inte särskilt religiöst lagd.

Matildas handstil i bouppteckningen för Lars
Matildas handstil i bouppteckningen för Lars Börjesson

Hon lär så småningom känna Lars Börjesson, som bor i samma kvarter, tycke uppstår och de gifter sig i Domkyrkoförsamlingen 1874 den 4 oktober. De får sin första dotter Ellen (min mormor) den 13 juni 1875. Lars jobbar som arbetskarl, men börjar sedan som handlare. De blir grossister i färskvaror enligt mormor, motsvarigheten till Årstahallarna i Göteborg. Matilda föder en son Ernst i april 1876 och en dotter Hilma i oktober 1877. Familjen verkar ha det ganska bra, för de har till och med en jungfru.

Matildas syster Kristina jobbar som piga i Hjälstad. Hon får en utomäktenskaplig dotter redan 1867, och beslutar sig för att flytta efter sin lillasyster till Göteborg 1877. Hon har sin dotter med sig. Där blir hon bekant med Lars Börjessons bror Anton, som hon gifter sig med. Det innebär att två halvsystrar har gift sig med varsin helbror.

Nu börjar problemen torna upp sig för Matilda och Lars. Det börjar med att lille Ernst får en tarminflammation och dör i oktober 1878. I början av februari 1879 startar en eldsvåda i familjens lägenhet. De två små flickorna är ensamma hemma. Ellen som är 3,5 år hinner ut, men lyckas inte få med sig lillasyster Hilma som bara är dryga året. Hilma brinner alltså inne. Matilda är vid detta tillfälle gravid och föder en dotter till i juli 1879, som också får namnet Hilma. Min mormor Ellen berättade att hon kom ihåg eldsvådan och att de var ensamma, men visste naturligtvis inte hur den startade och varför de var ensamma hemma.

Faster Emma med Ellens syster Hilma
Faster Emma med Ellens syster Hilma

Familjen flyttar till Skolgatan 10 i Haga församling. Nu finns ingen jungfru mer och det går utför för familjen. Två döda barn på så kort tid tog nog knäcken på dem. Troligen har Lars börjat dricka (hans far verkar ha varit alkoholist) och han är arbetskarl igen. När det börjar tryta med pengar börjar Matilda förfalska och snatta. Hon döms av Göteborgs Rådhusrätt till 6 månaders straffarbete 17 mars 1883 och sitter av detta straff i Länsfängelset i Göteborg. Av polisunderrättelser framgår också att hon hade 10 kronor när hon släpptes, egna medel som hon hade tjänat i fängelset. Dessutom har hon förlorat sina medborgerliga rättigheter i 2 år från frisläppningen 8 september 1883. Det betydde att hon inte fick ha hand om sina barn.

Polisunderrättelse för Matilda Smedberg
Polisunderrättelse för Matilda Smedberg

Under tiden har Kristina och Anton fått tre barn i rask takt, varav det första dör tidigt. De bor också växelvis i Domkyrko, Haga och Masthuggs församlingar ofta ganska nära Lars familj. Troligen hjälper Kristina till med sin systers barn när Matilda inte får vara med sina barn. I något fall syns att Ellen bor hos dem. Tyvärr dör Anton av tarminflammation i april 1885, varför Kristina har fullt sjå att ta hand om sina tre egna barn.

Bouppteckning för Anton Börjesson
Bouppteckning för Anton Börjesson

Lars flyttar i januari 1884 till Pilgatan. Han klarar nog inte båda barnen själv, så Hilma hamnar på barnhem i Örgryte i september 1884. Ellen följer med pappa till Masthuggets församling i slutet av 1884. Då döms Matilda för andra resans snatteri till ytterligare 2 månaders fängelse. Till råga på allt elände dör Lars i september 1885 av en skallskada på grund av olycka. Då får Ellen nog bo hos sin faster något år, men skickas sedan till Kullens barnhem i Lerums församling. Observera att hon inte fick komma till samma barnhem som sin lillasyster.

Matilda gör bouppteckningen efter sin make. Jag hittar Matilda igen i Obefintlighetsboken för Oskar Fredriks församling som Masthuggs församling gått upp i. Där står hon som änka per 22 september 1885. I alla husförhörslängder och församlingsböcker efter första brottet står noterat att Matilda ej erhållit absolution för brottet mot sjunde budet. Det bekräftar bara att hon inte tog sin tillflykt till kyrkan eller sin tro.  Under de här åren är det oklart var hon bor, kanske på gatan, och hon försörjer sig troligen som tiggare. Hon blir intagen på Gibraltar i Domkyrkoförsamlingen 22 januari 1892. Här kom hon att stanna till sin död. Hon dör av rosfeber i ansiktet 1910.  Det var nog ingen som försökte bota en fattig, straffad änka på försörjningsinrättningen när hon blev sjuk.

Försörjningsinrättningen Gibraltar i Göteborg - Göteborgs stadsmuseum
Försörjningsinrättningen Gibraltar i Göteborg – Källa: Göteborgs stadsmuseum

1888 invigdes en ny så kallad bracka (försörjningsinrättning) i Göteborg, som fick namnet Gibraltar. Den skulle hysa maximalt 1075 personer, men 1908 hade man hela 1650 intagna. Huvudorsaken till skapandet av brackor var att hålla tiggare borta från gatorna. Fattighjonen användes som gratis arbetskraft. Man hade mjölkkor, som de intagna fick sköta och mjölka. Mjölken gick till de intagna, men man kunde också sälja ett överskott. Man tog emot tvätt och hade en lång lista på hantverk man kunde utföra. De intagna fick nog slita med olika arbeten så länge de orkade.

Kristina hankar sig fram med sina barn. När barnen klarar sig själva hamnar även Kristina på försörjningsinrättningen Gibraltar precis som sin syster. Hon kommer också att stanna där till sin död. Hon dör av blodpropp 1914.

Båda systrarnas liv vävs verkligen samman. Det fick båda ett tufft liv och slutar sina dagar på samma fattighusinrättning. Kristina fick se sina barn växa upp även om hon var mycket fattig. Matilda fick aldrig vara med sina barn från första domen till sin död. Hon fick heller inte träffa sina fyra barnbarn, som föddes under tiden hon var på Gibraltar, där hon slet ont i 18 år. Det gick dock betydligt bättre för hennes barn, men det är en annan historia.

Annonser

2 reaktioner på ”Två oäkta systrar

  1. Jag snubblade över din välskrivna historia när jag sökte information om Kullens barnhem på nätet. Jag tror min farmorsmor Hedvig Emelia Forsberg vistades på barnhemmet samtidigt som din släkting. Hon bodde sedan i Haga och dog även hon på Gibraltar efter många år på psyksvdelningen där. Vet du något om hur din mormor hade det på barnhemmet? Vänliga hälsningar /Wenche

    1. Hej

      Hon berättade lite grand när jag var barn. Jag tror det var strängt, men hon verkar inte som hon tyckte det var jättejobbigt. Hon var ju där från 11 år till 16 och jag tror att hon hade kontakt med sin faster under vistelsen där. Däremot ville hon aldrig berätta om sina föräldrar fast jag frågade ett antal gånger om dem. Redan som barn undrade jag var hennes föräldrar var när hon och hennes babysyster var ensamma och det började brinna och lillasyster brann inne. Mormor var bara 3,5 år då och hon berättade mycket livfullt om branden men inte var föräldrarna höll på med.

      / Eva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s