av Ola V Palm

Bakgrund

Valdemar blev redan som 2-årigt barn bortadopterad. Han har bett mig ställa samman vad som hände enligt arkiverade dokument. Valdemar vill själv att det är hans adoptivföräldrar som redovisas t.ex. i mitt släktträd. Den här berättelsen beskriver vägen fram till Valdemar blir adopterad. Valdemar föddes på Norrmalm i Stockholm i maj 1927.

Föräldrarna

Moder var hembiträdet Eva då boendes på Upplandsgatan i Gustav Vasa församling i Stockholm. Fader var kandidaten Erik då boendes på St. Eriksgatan i Matteus församling också i Stockholm. Föräldrarna var inte gifta och kom väldigt snart att skiljas åt. Fadern erkände Valdemar som sitt barn.

Eva

Eva föddes 1899 i Älvkarleby, Gävleborgs län. Evas far var gårdskarlen Johan född 1870, okänt när han dog. Evas mor var Matilda född 1867 och hon dog 1922. Familjen lämnade Älvkarleby via Tierp för att bosätta sig i Uppsala 1913. Där fick Eva utom äktenskapet en son, Olov, i juni 1922. Olov dog först 2004. Eva har inte kunnat uppge vem som var far till Olov. Av handlingarna som barnavårdsnämnden redovisade i samband med adoptionsärendet för Valdemar framgår att Olov snart blev omhändertagen, då modern visat oförmåga att vårda barnet.

Erik

Erik föddes 1906 i Ore, Dalarna. Eriks far var förvaltare Johan född 1873 i Katarina församling, Stockholm och som dog 1947 i samma församling. Eriks mor var Oleana född 1876 i Karlskoga, Örebro län. Modern dog 1956 också i Katarina församling. Familjen lämnade Ore 1907 för att bo i Ludvika. Föräldrar födde där en son Vilhelm 1912, bror till Erik. Familjen flyttade sedan 1925 till Danderydsgatan i Stockholm.

Erik som erkänt sitt faderskap ville uppenbarligen inte ta föräldaransvaret för Valdemar. Han betalade in en försäkring som gav vårdnadshavaren 15 kr i månaden första året och ett engångsbelopp på 3 180 kr som skulle ge en avkastning på 25 kr/mån till dess sonen fyllt 16 år. Ett år efter det att Valdemar fötts reste Erik från Göteborg till Virginia i Amerika via New York. Biljetten var köpt i Sverige och daterad juli 1928 med biljett nummer 345. I juli 1946 återvände Erik från West Point, Virginia, via New York till Göteborg med Gripsholm i turistklass. Om Erik bara besökte Sverige eller återvände till USA är okänt och vilket medborgarskap han hade.

Valdemar

1926 lämnar Eva Uppsala och flyttar till Stockholm och bor i Sofia och Adolf Fredrik församlingar. I maj 1927 föds Valdemar och i födelse- och dopboken för Valdemar finns noterat att enligt beslut av Uppsala rådhusrätt har Valdemar adopterats bort till löjtnanten Karl och hans hustru Gudrun. En senare notering i samma bok, anges att lagen om arvsrätt i föräldrabalken av den 12 dec 1958, skall tillämpas för adoptionen.

När Eva bor kvar i Stockholm och hon entledigas av Stockholms rådhusrätt i maj 1928 från förmyndarskapet för Valdemar och de förordnar bostadsinspektrisen fru Inga till förmyndare. Orsaken som anges är: ”Som Eva ej visat någon vilja att fullgöra sin underhållsplikt mot sina barn”. Jag har inte funnit några handlingar som beskriver varför Eva var olämplig som förälder.

Formellt flyttade Eva till Uppsala i början av juli samma år utan att ange vart. Barnavårdsnämnden i Uppsala beslöt i juni 1928 om arbetsföreläggande för Eva och hon intogs på arbetshemmet Emaus (stavades så då) i Norrtälje i juli 1928. Vad som sedan hände Eva fram till 1939 är okänt. Jag har sökt i mantalslängderna för Stockholm och fann då att Eva återvänder till Stockholm och bor en kort tid hos en familj på Upplandsgatan. Men redan året därpå flyttar hon till Dalagatan där hon bor till dess hon flyttar till ett äldreboende i Spånga. Hon avlider 1978. Enligt bouppteckningen ärvde sonen Olov boet. Tillgångarna uppgick till 3 044 kr, huvudsakligen i form av inventarier.

Valdemars adoption

Direkt efter Valdemars födelse erbjöd barnavårdsnämnden Eva och Valdemar plats på ett barnhus, men modern avböjde och utackorderade sonen till ett fosterhem som snart visade sig olämpligt. Barnavårdsnämnden ingrep på nytt i juni 1927 och omhändertog Valdemar för samhällsvård. Fram till oktober 1928 vistades Valdemar på Gillbergska barnhuset för att från den dagen vårdas hos löjtnanten Karl och hans fru Gudrun. Ingen ersättning utgick.

I april 1929 ansöker Karl och Gudrun hos Uppsala rådhusrätt om att få adoptera Valdemar. Vid den tiden hade de redan en adoptivdotter född 1925. De säger att Valdemar har trivts hos dem och att Valdemars mor Eva, funnit att familjen har bättre förutsättningar att ta hand om barnet. Erik hade inte kunnat nås då han vistades i Amerika. Eriks far Johan tillfrågades då och han hade inget emot adoptionen. Med ansökan finns barnavårdsnämndens yttrande som är mycket positivt. Redan i januari har Eva från Norrtälje godkänt adoptionsförslaget och förmyndaren/barnavårdsmannen tillstyrker adoptionen. På inlämnade handlingar beslutar Uppsala rådhusrätt i april 1929 enligt ansökan.

Från och med den dagen bär Valdemar sitt nya efternamn. Det gick bra för Valdemar och han blev apotekare.

av Eva Edberg

Den 7:e juli 1797 föddes Sven Jacobssons och Maria Andersdotters femte barn, som fick heta Sven efter sin far. Sven Jacobsson var åbo i Kärret i Hemsjö socken, som ligger strax söder om Alingsås.

Lille Svens äldsta bror Jacob var då redan 10 år och dessutom hade han systern Anna Stina och brodern Nils. Familjen utökas med tre barn till, Maja Stina, Anders och Johannes. När Sven bara är 9 år dör hans mamma i hastig feber. Då står hans far ensam med en stor barnaskara, så han gifter om sig ett år senare med Brita Ersdotter. De får först 7 år senare en son Olof då Sven Jacobsson är 51 år och Brita 47 år. Pappa Sven var en betrodd man i socknen och satt med i både sockenstämman och i kyrkorådet där han representerade rote nr 5.

Husförhörslängder mellan 1748 och 1824 saknas för Hemsjö. En nitisk kyrkvärd lär ha städat vinden och kastade dessa. Därför vet jag inte när det första gången omnämns att sonen Sven är puckelryggig. Jag vet inte om det har skett genom en olycka eller om det var medfött. Prästen har i alla fall mycket ordentligt påpekat detta ett antal gånger i senare husförhörslängder.

Detta handicap var tydligen så besvärande att han inte kunde arbeta i jordbruket utan han fick bli lärare i stället. Bonden Andreas Bengtsson i Edsås var också virkeshandlare och snickare. Han skänkte ett skolhus till socknen år 1821, som byggdes på kyrkans mark. Det var 18 alnar långt, 9 alnar brett och 5½ alnar högt. Det var en förstuga på mitten och ett rum på vardera änden. Vinden inreddes ett sockenmagasin för 100 tunnor. När kyrkan flyttades 1852 flyttades även skolan och man återanvände materialet i de gamla byggnaderna när man byggde de nya.

Klockaren Anders Mattsson hade hittills ansvarat för utbildningen i socknen, men han ville inte fortsätta. När skolan var färdigbyggd, beslöt sockenstämman därför att anlita en skolmästare. De utsåg Sven Svensson till denna tjänst den 10 mars 1822 och undervisningen började i maj. Det är intressant att notera att man tog ut en månadsavgift av eleverna, vilket innebar att bara de som hade råd kunde skicka sina barn till skolan.

Sven träffar så småningom pigan Anna Brita Hansdotter, dotter i gården Vässenbo. Hon är 14 år yngre än Sven. Kanske träffades de i skolan där han var lärare och hon elev. Tycke uppstår i alla fall och de gifter sig 26 december 1830. De bor först i Kärret, men flyttar redan 1831 till ett torp Alekärr under Gudmundsgården. Efter bara ett år flyttar de tillbaka till Kärret igen. Halvbrodern Olof och styvmodern Brita flyttar in hos dem.

Koleran härjade i Europa på 1830-talet. För att möta farsoten beslöt sockenstämman i Hemsjö att hyra några bönders hus som sjukstuga och till sjukhusföreståndare utsågs klockaren Anders Mattsson och skolmästaren Sven Svensson. Koleran kom till Hemsjö 1834, men endast 9 personer dog av koleran i denna församling, vilket var ovanligt få. Av en lista över Hemsjös enhetsmän 1840 framgår att Sven var medlem av socknens fattigstyrelse också.

Svens och Anna Britas första barn Maja Stina föds 1833 och tre år senare får de sonen Sven. Familjen utökas med dottern Christina 1839 och sonen Johannes 1842. 1845 har Sven blivit åbo på 1/8 mantal i Dalen Västergård, den byn där tidigare hans lillasyster Maja Stina har gift in sig. Sven och hela hans familj flyttar dit. Även halvbrodern Olof följer med som dräng åt Sven. Styvmodern Brita blir kvar i Kärret och dör av feber två år senare 81 år gammal.

Svens systersöner som båda heter Sven börjar arbeta som drängar för honom också, så han har tre arbetsföra och unga män som hjälper honom med gården. Samma år som de flyttar dit föds ytterligare en dotter Josephina och livet tuffar på.

1850 föds yngsta barnet dottern Anna Charlotta. Nu har det dock blivit för många barnsbörder för hans hustru Anna Brita, så hon dör i sviterna av barnsängen någon månad senare endast 40 år gammal. Nu står Sven Svensson 54 år gammal ensam med 6 barn varav endast en har uppnått konfirmationsålder. Han kämpar dock vidare själv, men fyra år senare dör han av svagt bröst. Kanske var det lungsot eller hjärtat som sviktade. Klockaren i församlingen avgår samtidigt och sockenstämman beslutar att kombinera klockar- och skolmästarrollen igen.

Svens syster Maja Stina Svensdotter upprättade bouppteckningen. Sven efterlämnade mer skulder än intäkter och systersonen Sven Olofsson tar över gården. Fastigheten 1/8 mantal kronoskatte var enligt bouppteckningen värd 380 riksdaler. Där framgår också att han snusade, för han hade en snusdosa av silver och ett fickur, lite skedar och 2 bägare av silver. Det fanns en stor uppsättning husgeråd och verktyg inklusive en skräddarsax och ett väggur. Det spelades också i familjen för det fanns ett psalmodikon med tillhörande böcker. De hade både oxar, kor, kvigor, får med lamm och svin på gården, en besättning som tillsammans var värd 109 riksdaler. Listan på fordringar respektive skulder är lång och när man summerar kan man konstatera en brist på 109 riksdaler. Skolmästaren har bevisligen levt över sina tillgångar.

Sven fick ju trots allt ett riktigt bra liv trots sitt handicap. Han hade turen att födas i en familj där hans far var en betrodd man i socknen och att Sven själv var både läs- och skrivkunnig. Han fick ju själv flera viktiga uppdrag förutom sin lärarsyssla. Det var ju synd att han inte fick se alla sina barn växa upp. Barnen skingrades vid hans död, men det är beskrivet i berättelsen om hans yngsta dotter Anna Charlotta Svensson.

Vad hände då med gårdarna Kärret respektive Dalen Västergård? Svens äldsta bror Jacob tog över Kärret efter deras far. Jacobs äldste son Sven tog i sin tur över Kärret. Han var mjölnare och en mycket betrodd man i socknen. Han gifte sig med ovan nämnde Andreas Bengtssons dotter Kristina. Hon hade smeknamnet Sneckesa eftersom hennes far var snickare.

Sven och Kristina hade fyra söner. Det var den yngste sonen Karl Rickard Svensson, som tog över gården och de tre äldre bröderna, som aldrig gifte sig, bodde på gården till sin död. Alla fyra bröderna var kända för sin smak för brännvin, så turerna in till Alingsås blev många. När julspriten var urdrucken på annandag gjorde de ett besök hos morfar Andreas för att få förplägnad och mer dricka där.

Karl dog 1954 sist av bröderna och sedan tog ingen över gården. Enligt nuvarande innevånare (2014) stod gården och förföll i 20 år. Sedan har den varit bebodd och nuvarande ägarna köpte den så sent 2013. Jag fick gå in och titta och en hel del gamla tak, golv, murstocken och dörrar finns kvar. Dalen Västergård har ärvts i flera led och där bor fortfarande en femmänning till mig, som jag inte hunnit besöka än.

Utdrag ur boken om Hemsjö socken som jag berättat om har jag fått av min sjumänning Bertil Svensson. Jag hittade Bertil via DISBYT för några år sedan och kontaktade honom. Vi har jämfört våra antavlor och den vägen hjälpt varandra att få korrekta databaser. Vår gemensamma anfader hette Sven Ambjörnsson född 12 februari 1689 på Nolbogården. Han gifte in sig på gården Lycke där barnen Ambjörn (Bertils ana) och Cecilia (Evas ana) föddes. Ambjörn tog över gården och Cecilia gifte in sig i Kärret. Det var Cecilias dotter Maria Andersdotter som gifte sig med Sven Jacobsson. Bonden Andreas Bengtsson som nämns i texten är också en anfader till Bertil, så via hans dotter Sneckesa ingifte i Kärret har vi ytterligare en koppling. Sven Svensson är min farfars morfar.

Det har också visat sig att Bertil och vår svärdotters far har känt varandra länge. Vår son och hans fru har 2014 flyttat till ett hus som bara ligger ett par kilometer från Dalen Västergård. Man kan säga att vår son har flyttat tillbaka till sina rötter efter fyra generationer. Jag besökte vår son hösten 2014 och träffade då Bertil. Han gav mig ännu mer material från Hemsjö och en del av historierna ovan har jag fått från honom.