av Anki Garmstedt

I Sadelmakarbostaden vid Drottningholms kungsgård (slott) föddes mellan 1833-1850 nio stycken barn. Tre av dessa dog tidigt, redan som spädbarn, men de övriga blev samtliga vuxna.

Jag måste börja med en ren allmän information om Drottningholm på den tiden. Mellan 1809-1846 stod själva slottsbyggnaden obebodd och förföll mer och mer för varje år.

1846 började Oskar I att delvis, med egna medel renovera slottet. Han fyllde rikssalen med samtida kungaporträtt, och lät bygga marmorspisar samt la in parkettgolv. I stensalen ordnade han till ett minnesrum för Karl XIV. Även Oskar II renoverade slottet och inredde då en slottssal i Barockstil.

Människorna som levde här vid den tiden hade ett ganska bra liv och på platsen fanns tillgång till det mesta. Gården var som ett eget litet samhälle i det övriga samhället. Där fanns det mesta.

 

Vid den här tiden hade man fått en bättre bro till fastlandet så det var lättare att ta dit varor, men många transporter skedde fortfarande med färja. Det fanns småbarnsskola och även en folkskola för de lite äldre barnen. Man får nog anse att det var tidigt i Sverige vid den tiden. Och därför fanns det också lärarbostäder vid gården.

För människors och djurs hälsa var det också välförsett. Med läkare, apotek och veterinär. När man läser om all verksamhet som fanns där blir man lite förvånad och förstår att väldigt många människor fick sin inkomst på platsen. Det fanns många olika byggnader på gården, men jag har inte lyckats hitta sadelmakarbostaden på kartan. Gården var, som det verkar, mer eller mindre självförsörjande.

För att nämna några byggnader fanns smedja, tvätt- och mangelbod, badhus, fiskarstuga, kakelugnsmästare och svanhus. I svanhuset bodde de vingklippta svanarna på vintern, när kanalerna i parken var frusna.

För fritiden fanns också aktiviteter. Kyrka, kägelbana, biljard, värdshus och inte att förglömma teatern. Hur mycket av detta de anställda hade tillgång till, vet jag inte, men en del kanske.

 

Tillbaka till vår sadelmakarfamilj. Efter vad barnbarnet Thea berättat så levde de ett gott liv och hon tillbringade en del tid där under sin uppväxt där, då hennes pappa dog tidigt.

”Fastrarna” som hon kallade dem, blev sömmerskor och Emma född 1836, blev kvar på Drottningholm hela sitt liv, dog 1916. Sömmerskor blev också Vilhelmina (Mina) född 1840 och Anna född 1847. Men de flyttade tidigt till Stockholm, där de bodde tillsammans och flyttade runt mellan olika adresser.

Matilda blev bara 22 år och dog på Drottningholm. Hon ska ha varit sjuklig i hela sitt liv. Dog i en njursjukdom. Dialys var väl inget någon ens hört talas om.

Brodern Martin född 1844, var lite ”Eljest” och gårdfarihandlare och diversearbetare. Han blev nästan 90 år. Han bodde en tid i Stockholm, men flyttade ut till Lovö på äldre dagar, så även han dog ute vid Drottningholm.

Endast det äldsta barnet gifte sig och fick egna barn. Viktor, född 1833. Han flyttade till Munsö där han blev torpare, sadelmakare och kronofjärdingsman.

På Drottningholm bodde även barnens mor-föräldrar. De ska ha bott någonstans i själva slottsbyggnaden. Morfar var timmerman där.

1881

I sadelmakarbostaden bodde inte bara familjen utan också lärlingar och gesäller. Som sadelmakarmästare var det nog mer eller mindre tvunget, att lära upp nya hela tiden.

Jag har hört berättas att, när deras pappa blev äldre hade han en rem fäst i taket, över sängen, för att lättare kunna resa sig upp. Detta fascinerade hans barnbarn. Pappan levde ända till 1889

1881 hade Viktor fått 4 barn, 3 levde. Det ena barnet var handikappat, och haltade svårt. Men 2 döttrar förde släkten vidare. Viktor dog 1883. Hans yngsta dotter var då endast 3 år.

Emma blev ”hemmadotter” och blev kvar på Drottningholm i hela sitt liv. Hon dog 1916. Efter vad jag förstår arbetade hon som sömmerska, men hade nog fullt upp med, att hjälpa till i det ganska stora hushållet. Ett ganska vanligt öde för äldsta dottern..

Vilhelmina bodde i Stockholm och arbetade där. Under en stor del av hennes liv levde hon tillsammans med sin syster. Vilhelmina dog 1883. 1887 blev Anna sjuk, i vad jag tror var TBC och inlagd på Sabbatsberg och hon dog 1897.

Martin, däremot överlevde dem alla och dog 3 månader innan sin 90-årsdag. Sedan finns det också många berättelser om Martin, att han gick runt i trakten av Munsö, knackade på i stugorna och undrade ”finns det någon sump i pannan”?

Men för övrigt har jag många tankar kring familjen. Sömmerska? Vad sydde de? Kläder? Herr- eller damkläder? Fick de någonsin uppleva uppfinningen symaskinen? Husqvarna började sin tillverkning 1872. Och då levde alla tre, Emma, Mina och Anna. Men den var nog väldigt dyr och ytterst få hade nog möjlighet att kunna köpa en. I varje fall för privat bruk.

Och elen, hur var det med den? 1880 började den bli lite mer allmän. Att sitta och sy i dålig belysning, måste ha varit mycket påfrestande för ögonen. Men framförallt undrar jag, hur var det att växa upp på Drottningholm? I denna lilla ”ankdamm” i samhället i övrigt? Hur stort måste inte Stockholm ha känts, när de flyttade dit?

Jag vill också tacka för all hjälp jag fick från Slottsarkivet.