av Eva Edberg

Göteborgs handels- och sjöfartstidning, KB tidningar

Min farfars mor Anna Charlotta Svensson kom från Hemsjö söder om Alingsås. Hon hade fem syskon alla födda på 1830- och 40-talet och alla blev tidigt föräldralösa. Fyra av dem fick järnvägen som sin försörjning. Bröderna började arbeta där och de äldsta systrarna gifte sig med män som arbetade på järnvägen. Den här historien handlar om den äldsta brodern Sven Svensson.

Svenska gods och gårdar, Arkiv Digital

Sven föds som andra barnet till skolläraren Sven Svensson och hans hustru Anna Brita Hansdotter på gården Kärret i Hemsjö socken den 15 april 1836. Där har släkten bott i ett antal generationer. Svens far är dock inte äldst så hans farbror ärver gården och pappa Sven köper Dalen Västergård några kilometer bort i stället. Mamma Anna Brita dör av sviterna efter Anna Charlotta födelse 1850 och fyra år senare går även fadern bort 58 år gammal. Bouppteckningan visar att sterbhuset går på minus, så gården säljs till en systerson till skolläraren Sven Svensson.

Wikimedia

Sven blir då dräng hos nya ägaren Sven Olofsson som alltså är kusin till Sven och dessutom tidigare arbetat som dräng åt Svens far. Det måste ha känts konstigt.

Efter sju års slit hos kusinen flyttar Sven ända till Huddinge i Stockholms län. Han har tagit tjänst som banmästare vid Huddinge station i oktober 1861. Där blir han bara några månader innan han får samma arbete på Södertälje station. Efter ett tag får han tjänstebostad tillsammans med några andra järnvägsarbetare på Engelbrektsholm.

Banmästare ,Järnvägsmuseet

Vad gör då en banmästare? Han var chef för ett antal banvakter på den sträcka han har tilldelats. Han var ansvarig för att sträckan var i sådant skick att lok och tåg kunde trafikera banan utan risk för olyckor. Han skulle också inspektera att banvakterna uppfyllde sina åtaganden och att banvaktsstugorna är snyggt hållna och i gott skick inklusive inventarierna. Dessa kontroller var förstås extra viktigt vid regn, töväder, tjällossning och höstlövsperioden. Då krävdes inspektion varje dag,

Ofta fanns en banmästarstuga tillgänglig som tjänstebostad. Banmästaren rapporterade i sin tur till baningenjören.

Torekällberget, Kulturhistoriska föreningen i Södertälje

Nu hoppar vi fram 5 år till för då har han träffat Maria Carolina Pettersson som bor med sin mor Maria Christina Thurberg, som är änka, i ett trähus i centrala Södertälje. De gifter sig 24 november 1867

Maria är 18 år och Sven 31, ganska stor åldersskillnad. Huset ligger i tredje västra kvarteret och har nummer 114. Sven flyttar in hos dem och där bor de när döttrarna Maria Charlotta och Amanda Lovisa föds.

Gnesta station, Wikimedia

I oktober 1871 får Sven arbete som stationsföreståndare på Gnesta station i Frustuna socken. Familjen flyttar dit och svärmodern bor med dem trots att hon fortfarande är skriven i Södertälje. Svens näst yngsta syster Josefina kommer en månad senare och arbetar som piga i familjen ett år innan hon drar vidare till Västra Järna.

Stationsförman, Wikimedia

Vad gör då en stationsföreståndare? Här verkar det vara lite oklart för man pratade förr om stationsförman för en mindre station och stationsinspektör, stins, för en större station. Vad Gistad, Gnesta och Norrtulls järnvägsstationer hörde till är oklart, men jag gissar på stationsförman. Oberoende av vilket det är så skulle en sådan sköta alla avgångar och ankomster, vinka av tågen med spade och hålla ordning på stationsuret och vara ledare för annan personal på stationen tex för godshantering och biljettförsäljning.

Wikimedia

Hösten 1872 flyttar hela familjen till Gistad norr om Linköping där Sven har fått en ny stationsföreståndartjänst. Nu ansluter yngsta systern Anna Charlotta från Hemsjö och bor med dem i två år innan hon fortsätter till Stockholm. Jag gissar att hon hjälpte familjen med barnpassning och hushållsgöromål.

I Gistad föds i tur och ordning Anna Vilhelmina, Robert Thure och Emma Josefina.

Norrtulls stations, Stockholmskällan jämför kartor

I slutet av maj 1882 flyttar de till Norrtulls järnvägsstation vid Norrtullsgatan 33/ Norrtullsvägen 5, Nybygget i Stockholm. De tre äldsta döttrarna bor på pensionat i Södertälje under den här tiden. Svärmodern har flyttat hem till sitt hus i Södertälje. Ett år senare flyttar de tillbaka till Södertälje och Bergdala där Sven har köpt en fastighet. Nu har han gått i pension för han skrivs som före detta stationsföreståndare.

Tidningen Kretsvännen, KB tidningar

Dottern Amanda dör i tyfus 1886 endast 14 år gammal. Sven har tydligen avyttrat Bergdala och hans familj bor i Kakelungsmakare Wibergs hus vid torget i Södertälje ett mindre envåningshus. Sven står nu som handlare oklart vad han handlade med. Klockan 11:02 på kvällen 28 augusti 1887 slår lågor ut genom fönstret från köket. Sven och hans fru tar sig ut, men inte barnen. Sven kastar sig in igen till barnen men lyckas inte få ut dem och undviker med nöd och näppe själv att klara sig.

Söderhamnstidningan, KB tidningar

Barnen Robert 12 år och Emma 7 år omkommer i lågorna. Elden sprider sig till ytterligare 5 hus och 19 familjer med totalt 100 personer blir husvilla. Huset var brandförsäkrat till 6000 kronor.

Post och inrikestidningar, KB tidningar

Av dessa tre tidningsurklipp kan man konstatera att även på 1800-talet spred sig större händelser till många tidningar ibland långt ifrån själva händelsen och med många detaljer. En fantastisk källa för oss släktforskare att ösa ur.

Mantalslängder Stockholm, Riksarkivets digitala forskarsal

Två år senare flyttar hela gänget till Stockholm och Maria församling. De bosätter sig på Sankt Paulsgatan 3 i kvarteret Västergötland 3. Sven har en pension på 780 kronor om året från SJ. Hans hustru har ett café och en matservering i huset.  Därför har hyran blivit så stor som 1000 kronor. De har en piga också till hjälp i hushåll och serveringen.

Här stannar de bara ett år innan flyttlasset går igen denna gång till Grevturegatan 33. Här blir de också bara ett år.

Västmannagatan 12, Wikimedia

1891 drar de vidare till Västmannagatan 12A i kvarteret Facklan och Adolf Fredriks församling. Året därpå köper Sven fastigheten Västmannagatan 12B för 10 000 kronor, brandförsäkrar den till 85 000 kronor och den värderas till 65 000 kronor. Troligen har han fått pengar till köpet när han sålde Bergdala utanför Södertälje. Svärmor bor med dem men är fortfarande skriven i Södertälje.

Blidö gård och Borgö, Lantmäteriet Min Karta

Efter några år slutar familjens äventyr i Stockholm. Sven behåller fastigheten ett tag till på Västmannagatan men flyttar 1893 till Blidögård på Blidö. 1895 säljer Sven Västmannagatan och köper gården Borgö på Blidö. Döttrarna flyttar båda ut till Blidö 1895 men sedan vidare till Nordamerika 1895 respektive 1897. Sven och Maria Christina har piga på Borgö.

Telefonstationsföreståndare, Tekniska museet

Nu separerar Sven och Maria. Maria blir kvar på Blidö på Dalby 98 under Blidögård och tar arbete som telefonstationsföreståndare. Det var ju ett nytt yrke, som öppnade upp för kvinnor att ha en egen försörjning. Hon stannar på Blidö resten av livet och dör där i december 1935.

Sven flyttar tillbaka till Stockholm och Salvii gränd 7 i Gamla stan. Därefter blir han inneboende hos banmästare Johan Lindroth på Högbergsgatan 18B, som han arbetade med i Gnesta. 1901 flyttar han till Karlskrona där han blir i tre år. 1904 i april återkommer han till Stockholm och då flyttar han in tillsammans med sin lillasyster Anna Charlotta som blivit änka och hennes son Robert, min farfar, på Grevgatan 31.

Trosa, Wikimedia

Efter 1,5 år flyttar han till Trosa och efter ett antal flyttar hamnar han slutligen i 4:e kvarteret No 142. I samtliga församlingsböcker påpekas att både han och hans fru fortfarande är gifte och hans fru tar hand om dödsboet och bouppteckningen när han dör.

Bouppteckning, Arkiv Digital

Av bouppteckningen framgår att boets netto var 555 kronor och där framgår också att Maria Charlotta är gift med Walter W. Hales i New York och att dottern Anna Vilhelmina Svensson är myndig, ogift och också bor i New York.

Svens sista 18 år som separerad blev han en orolig själ som ständigt skulle hitta nya ställen. Man kan ändå konstatera att han klarade sig bra på sin pension. Järnvägen var en trygg arbetsgivare med säker inkomst och pension så Sven lyckas ha ett litet kapital när han dör 1913 den 8 juni i Trosa.

En annan intressant iakttagelse runt Sven och hans syskon är att de håller kontakten med varandra trots att de splittrades när deras föräldrar dog 1854.