av Nina Tilander

Peter Ljungqvist

Då vi funderar på varför man utvandrade kom jag och tänka på min gammelmorfar Per Ljungqvist som var över Atlanten två gånger men återvände båda gångerna till Sverige.

Jag har berättat om honom förut i Svenska Släktakademiens Tema om Fastigheter, kartor och byggmiljö. Den hittar på vår Youtubekanal under rubriken Eremitemåla dess gårdar och hus.

Passagerarlista för Per Johansson 20 år och Frans Johansson 24 år

Per for första gången över Atlanten med sin bror Frans. Det står i utflyttningslängden den 17 mars 1897 att de far till Nordamerika. De åkte från Göteborg till England och vidare från Liverpool till Sankt John, New Brunswick i Kanada dit de anländer den 8 april 1897. De åker med båten Ontario.

Sedan bär det vidare till Lindeborg i Kansas, USA. Per stannar i fyra år innan han återvänder till Sverige för att göra militärtjänsten. Frans, som är fyra år äldre, har redan klarat av sin militärtjänstgöring 1894, så han stannar i USA.

Frans blir amerikansk medborgare men 1924 i maj återvänder även han till Sverige och stannar. Frans skaffar aldrig någon familj utan jobbar inom jordbruket hela livet.

Washington Avenue 1910 Foto: Minnesota Historical society Photograph Collection

1903 åker Per igen över Atlanten. Denna gång har han med sig sin fästmö Elin och sin andra bror Johan August. De anländer till Boston den 24 mars 1903. Johan August har skrivit att hans bror Frans Oscar bor i Minneapolis. Det är dit de ska till 20 Washington Avenue. Per Ljungqvist har skrivit att det är hans ”hem”. De har 20 dollar var på fickan.

De bosätter sig hos sin bror men efter fyra år flyttar de till 208, 29 ½ Street West.

Per med bror Johan August Foto: Privat album

Per och Elin gifter sig borgligt i juli 1903 på Elins 21: a födelsedag. De gör det säkert för att underlätta boende i Nordamerika.

Elin Rydman

Vigseln sker i Minneapolis courthouse.

Minneapolis courthouse 1903 Foto: Historical Pix

Jag lyckades hitta deras vigselbevis också.

Minnesota County Marriges 1853-1953, Familysearch

Jag hittade en annons i The Minneapolis Journal som säger allt om varför Per åker hem till Sverige 1902 och hämtar Elin.

Minneapolis Journal 16 july 1903

Vad Per arbetar med 1903 då han kom till USA vet jag inte exakt, men han har skrivit i sin journal att han jobbar på ett Streetcar company, ett spårvagnsbolag. Det var inte lätt att tyda hans svengelska men med hjälp av kolleger i föreningen lyckades vi tyda det.

Han skriver följande i sin journalbok:

Här är vår tolkning: Förste januari 1907 sedan står hans adress 208 (är husnumret) 29 ó street West Minneapolis. Minnesota. Han arbetar för Tomlares, men eftersom Per skriver de folk säger och inte vad det egentligen heter, så menar han ägaren av bolaget Thomas Lowry 1907. I folkmun kallades det Tom´s Streetcars enligt vad jag läst om företaget.

Meningen avslutas sedan med Streestcar company och där arbetar han med smedshjälp på 31 street och Necklet som egentligen heter Nicollet. Där låg nämligen verkstaden.

Twin City Rapid Streetcars sit at 3110 Nicollet avenue Minneapolis: Foto: Courtesy of the Minnesota Historical Society.

Idag finns inget kvar av spårvagnshallarna eller verkstaden, det jämnades med marken 1986.

Man byggde dessa spårvagnar/streetcars mellan 1880 – 1950. 1880 drogs de av hästar och 1889 blev spårvägen elektrisk. 1954 lades företaget ner.

Per förde en noggrann journal i några år över inkomster och utgifter. Den boken jag har börjar 1906 och avslutas den 23 oktober 1907.

I journalboken ser man att han skriver vad jag kallar svengelska. Till exempel har han stavat sitt efternamn Youngqvist.

Han för in hur många dagar och timmar han jobbar samt vad han tjänar, dala som jag tolkar är dollar, men säger man det på svengelska blir det dallar, ha ha.

Sedan ser man vad de köper såsom mjölk, kjol och skjorta. Dagar förkortar han som de låter Sönda i stället för Söndag. Gråsery ja Grocery , sedan Grossri och han skriver inte kött utan beef.

Hans stavning är ju ganska rolig. Det tog min ett par gånger att läsa samma saker innan jag förstod vad det stod. Härkut – haircut, jo håret måste också klippas.  Jag kan ta upp massa olika ord han svängde sig med.

Inte konstigt att man inte hittar folk då man söker eftersom i bröllopsannonsen i tidningen 1903 står han som Peter Youngqvist, men på hans gravsten står det Per Ljungqvist.

Han börjar med 2 dollar om dagen och 2,85 dollar då noteringarna slutar 1907. På en månad ser jag att han tjänar ca 60–70 dollar och har utgifter på 40–50 dollar. Deras hyra ligger på 8 dollar i månaden och slutar på 15 dollar 1907 i noteringarna.

Tyvärr hinner de aldrig komma in i någon cencus/folkräkning så jag vet inte om de bor kvar på samma adress hela tiden.

Jag kan inte utläsa hur mycket pengar han tjänade ihop i USA eller om hans fru jobbade. Men att de har sparat ihop pengar vet jag då de ser en framtid i Sverige tillsammans. De stannar i sex år och återvänder till Småland 1909.

1910 köper Per sin fars gård med pengarna han tjänat ihop i Nordamerika. Notering i den fina Journalboken visar att han köper den för 5000 kr den 25 mars 1910. Stavningen av tjöpesumma är lite egen.

Familjen framför gårdshuset Pers far Johan Peter byggde 1876. Detta foto tror jag är från 1910 då Per köpt gården för endast Pers äldsta broder Carl Johan är med på bilden. Frans och Johan August är kvar i Nordamerika.

Per och Elin står längst bak till höger och Pers bror Carl Johan står till vänster om Per. Pappa Peter sitter framför bröderna och hans nya fru Christina till vänster (Christina är Elins storasyster) och deras sju barn (två till kommer senare).

Äldsta broder Carl Johan är den naturliga arvtagaren av gården men han är förklarad som ”idiot” 1900, vilket är en hemsk benämning, som man använde förr för olika typer av handicap. Carl Johan arbetade som dräng i hela sitt liv, så arbeta kunde han, men var väl aldrig aktuell att ta över gården.

Johan Peter Israelsson

Gården har gått i arv från Per Ljungqvist farfar Israel Johansson som köpte gården 1836 och hans son Johan Peter Israelsson som tog över gården 1864. Den är den största gården i Eremitemåla.

Elin med vänner i köket

1914 bryts traditionen då Per säljer gården mycket på grund av att han skall försörja sin familj, fru och 2 små barn (fosterbarn) och sin fars nya familj, fru och nio barn.

Detta blev ekonomiskt ohållbart för min gammelmorfar Per. Hans far bor kvar i undantaget med sin familj.

Mormor med fosterföräldrar och fosterbror

Per fortsätter anteckningar om utgifter och sädessådd men inte i samma utsträckning som tidigare. Notering finns hur mycket varje gård i Eremitemåla rote får i bidrag att sköta vägen genom Eremitemåla.

Mormor och morfar med Per

Jag tror att Per var lite snål, eftersom han beklagade sig även på äldre dagar för min far angående vägbidraget att det var så litet så han upplät en del av sin vägsnutt/gårdsplan till roten att lägga sand på.

När han sålde sin gård fick han 11.000 kronor för den, så bra hävstång på 4 år, 6000 kr.

Här slutade Per sina dagar i ett torp vid sjön Yen i Eremitemåla. Där bodde han från 1947 till sin död 1967.